”Det som sker nu är inte en evolution, det är en revolution.”
Det säger Tobias Eriksson, Nordenchef för Efeso, ett internationellt managementkonsultbolag specialiserat på industriinnovation. Själv har han en bakgrund från bland annat fordonsindustrin och tyska Continental och telekombranschen och Ericsson.
Hur medier och musik konsumeras i dag är helt annorlunda än för 10-20 år sedan. Hur vi beställer en taxi är helt annorlunda. Hur vi beställer en resa. Allt det här är helt förändrat och det är precis samma omställning som nu sker i de industriella flödena och processerna, enligt Tobias Eriksson.
”Det kommer att finnas de företag som tar sig an den här revolutionen fullständigt. Och det kommer att finnas de som går under. Det vill säga man har inget val. För de som inte gör det här kommer att falla av banan. För det är så stora produktivitetsförbättringar, att om du inte pluggar i de här verktygen på olika sätt kommer du inte att ha en chans.”
Verktygen han pratar om är hela digitaliseringen och automatiseringen.
”Det kommer att vara extremt mycket mjukvaruutveckling i den här digitaliseringen. Och den som inte använder olika typer av lärandesystem och artificiell intelligens i sin mjukvaruutveckling kommer att ha ett produktivitetsgap som ligger någonstans runt 50-90 procent jämfört med de som gör det. Och det kan du aldrig matcha, du kan inte konkurrera då längre.”
EFESO jobbar med en lång rad av Europas allra största industriföretag. Såväl gamla som nystartade. De sistnämnda, som kan bygga upp sina nya fabriker helt från grunden, har en stor fördel i dagens klimat, menar Tobias Eriksson.
”De kommer att förändra hela spelplanen. Vi jobbar med några sådana i Norden till exempel, gigafactory-koncept som helt kommer att förändra branscher.”
Men samtidigt sitter de flesta tillverkande industriföretagen med befintliga gamla fabriker och processer.
”Men det är ändå en revolution som sker. Sen kan det vara att vissa steg är inkrementella och det är små justeringar och förändringar och små digitaliseringar. Men om man inte börjar med att ifrågasätta hela grejen från ett revolutionsperspektiv, då kan man gå vilse.”
Även om mer och mer digitaliseras så är det en intressant motsägelse att människan som finns kvar i den digitala världen blir viktigare och viktigare.
”Det sätt som människorna jobbar med teknologin, hur de interagerar med teknologin, hur de beter sig vid givna ögonblick med teknologin, det blir än mer avgörande än tidigare”, menar Tobias Eriksson.
”I Sverige pågår några väldigt avancerade projekt där man går från kanske åtta personer på en produktionslina till tre. Men varje interaktion från de här individerna, och det är då delvis helt nya individer, varje interaktion från dem får ett enormt genomslag, för det är på policy-nivå av själva maskinen. Den mänskliga dynamiken måste man vara fullständigt medveten om när man bygger, designar och opererar de här digitala systemen. Det kommer kanske en framtid när människan inte längre behövs, men den är inte här nu.”
Enligt Efeso är förutom digitaliseringen med AI och automation även hållbarhet, cirkularitet, och resiliens de viktigaste trenderna för den tillverkande industrin att förhålla sig till just nu.
”Alla de här trenderna som är underliggande skapar nya behov. Vad är det vi måste göra? De behoven är det som skapar affärsmöjligheter. De kan vi svara upp till med vår affär och agera på. Därför är det så viktigt att ha koll på trender och vilka behov som förstärks, vilka behov som släcks ut och vilka nya behov som skapas för vår verksamhet. Transformationen startar i våra värdeerbjudanden och fortplantar sig sedan in i våra processer och hur vi styr, leder, opererar.”
Tobias Eriksson pratar om en ”fantastisk utveckling” i Norden, Sverige och Stockholm när det gäller den digitala innovationstrenden på konsumentsidan de senaste 20 åren.
”Det som nu sker är den industriella innovationen och den är för mig ganska annorlunda. Där måste man ha en väldigt stark tro på och vilja att driva den här typen av frågor. Den tror jag finns i Norden. Men vi är inte världsledande, det skulle jag inte påstå.”
Just när det gäller den industriella biten så är det också mycket samarbete som krävs, menar han.
”Där finns det kulturer som har starka samarbetsnätverk. Om man har jobbat i till exempel Tyskland så vet man hur deras företagsstruktur är uppbyggd. Där sitter stora grupperingar ihopkopplade. Det gör att de kan fatta beslut över gränser på ett annat sätt och göra saminvesteringar. Just nu så drivs industri 4.0-utvecklingen i världen, digitaliseringen och transformationen av industriella miljöer, med Tyskland som hjärta.”
Här i Sverige ser han fortfarande för mycket inåtblickande. Även hos de stora, globala industrikoncernerna.
”Jag är alltid av den åsikten att man ska vända sig utåt. För det är den enda referensskalan som egentligen räknas. Där tror jag att vi måste skapa en ökad transparens kring hur vi förhåller oss med våra nordiska och svenska företag i förhållande till våra konkurrenter från Tyskland, Japan, USA, Kina… Det tycker jag inte att vi har tillräckligt. Det finns ibland en självgodhet som är farlig. Vi tror så extremt på vår egen öppna och ingenjörsdrivna kultur att vi ibland blir lite hemmablinda. Det är ledningens yttersta roll att se hela panoramat.”
Han menar dock att det finns alla förutsättningar fortfarande i Sverige och Norden för att vi ska kunna vara starka och kunna förstärka ytterligare de bolag vi har. Och även kanske föda några nya framgångsrika industriföretag.
”Men jag tror att den födelseprocessen kommer att se annorlunda ut än vad den gjorde för Spotify och dataspelsföretagen. Personligen tror jag att det viktiga är att, likt en av våra stora verkstadsindustrikunder, ta spjärn i de nya digitaliserade industriella projekt och erbjudanden som de nu tar till marknad och sedan transformera värdekedjan bakåt från det. Det kräver tydlighet i ledarskapet.”
