Kerstin Hessius, vd för Tredje AP-fonden med ett fondkapital på över 345 miljarder kronor, har funnits med på listan förr. Men det är först nu som hon intar tronen.
”Jätteroligt, jag är stolt. Det var inte förväntat, men jag blev heller inte helt överraskad”, säger hon timmarna innan Veckans Affärers 20-årsjubileum drar igång i Berns salonger i Stockholm.
Kerstin Hessius har plöjt ny mark på den ena institutionen efter den andra. Hon var den första kvinnliga vice riksbankschefen tillsammans med Eva Srejber. Hon var den första kvinnliga chefen för Stockholmsbörsen och första kvinnliga chefen för en AP-fond.
Vilka är dina främsta råd?
”Tro på din potential och se till att någon annan ser den. Om chefen inte ger dig vettiga förutsättningar: byt företag eller åtminstone chef. Våga gå utanför komfortzonen och träna dig i att se vad företaget behöver, bortom din egen insats. Bara det gör dig till ett chefsämne.”
Har du hoppat av ett uppdrag för att det visat sig vara för svårt?
”Nej, inte för att det har varit för svårt. Däremot har det hänt att jag slutat tro på uppgiften i sig, som när jag på Statskontoret ålades att mäta produktiviteten på länsstyrelserna eller Riksbankens policyfrågor. Jag kan brinna för en fråga, men inte hur länge som helst.”
Det är fortfarande få kvinnliga ledare. Vad är problemet?
”En kombination av kultur, tid, tradition och överdriven ängslan och försiktighet – från både män och kvinnor.”
Du är 50-talist. Vilka är dina förebilder?
”Jag har lärt mig mycket av olika människors skicklighet, som Ebba Lindsös affärstänk, kundorientering och förståelse för risk. Hon var min första sponsor när hon hade modet att göra mig till chef för Transferator. Madeleine Albright imponerade i sina ansträngningar att verkligen förstå Arafat, för att hitta en öppning i Palestina-konflikten. Att sätta sig in i berördas situation har jag haft stor nytta av, liksom Anne Wibbles förhållningssätt att inte bli imponerad utan fokusera på ”matter of facts”, svarar Kerstin Hessius.
Den andra halvan i vinnarduon, Isabella Löwengrip, har en helt annan bakgrund.
Född och uppvuxen i 1990-talets Järfälla utanför Stockholm började hon blogga som 14-åring. Många förpassade hennes idoga verksamhet på den digitala arenan till en tonårings hobbypyssel.
Fem år senare var blondinbella.se Sveriges tredje största privatblogg, ytterligare tre år senare störst i Norden med över en miljon unika besökare i veckan.
2017, tolv år efter bloggstarten, omsatte hennes företagsgrupp med moderbolaget Löwengrip Invest i spetsen 70 miljoner kronor. Antalet anställda uppgår i dag till 45 personer i åldrarna 18-67 år. Omsättningen väntas i år spränga 100-miljonersvallen.
Är utnämningen lite av en upprättelse för dig personligen?
”Absolut! Det har varit en ganska lång resa att ta en ny bransch, etablera den på marknaden och göra den kommersiell. Jag har periodvist haft det tufft med folks åsikter”, säger Isabella Löwengrip.
”Vår nystartade digitala accelerator, Nordic Tech House, kommer att bli gruppens i särklass största bolag. Vi plockar personal från bolag som Spotify och har sedan november träffat över hundra potentiella startups.”
Vad betyder utnämningen för andra kvinnor?
”Massor. Jag är den första 90-talisten och den första vinnaren från den digitala världen och på så vis en förebild för andra. Som entreprenör har jag lagt mig i en annan fil, jag är inte beroende av andras tyckanden utan bestämmer till exempel själv hur affärsverksamheten ska växa och i vilken takt.”
Parallellt med bloggandet har Isabella Löwengrip varit chefredaktör, ordförande i ett noterat bolag, deltagit i en rad program i tv och på nätet, spelat en roll i en film, gift sig, fått barn, skilt sig och skrivit fem böcker.
”Abbe Bonnier var min första förläggare. Jag var 19 år när jag träffade honom och sa att jag ville skriva en pepp-bok för unga. Han köpte idén och boken sålde i över 100 000 exemplar.”
De gångna 13 åren har Isabella Löwengrip framför allt insett en sak:
”Det räcker att man själv tror på idén. Man behöver inte ha en hejarklack omkring sig – varken partner eller samhället i stort.”
Är du för eller emot en lagkvoterad andel kvinnor i bolagsstyrelser?
”Emot, alla ska bli bedömda för sin kompetens, inte sitt kön. Hos oss har vi lite omvänd ordning. Jeanette van Reisen är 67 år och vice vd. Henne plockade vi från L’Oreal. Men generellt har vi en övervikt av unga, kvinnliga medarbetare och vill gärna anställa fler medelålders män – förutsatt att de har rätt kompetens.”
