Samma synsätt gäller även inom trafiken. Vi har hastighetsbegränsningar på alla våra vägar – för att minska olyckor och dödsfall. Men hur ofta ser du någon hastighetskontroll? Och har du åkt fast för fortkörning någon gång?
Jag försöker alltid hålla hastighetsbegränsningarna. Det började jag med när jag som ung forskare på LTH hörde trafiksäkerhetsforskarna runt kaffebordet diskutera hur riskerna drastiskt ökar med ökad hastighet.
Om alla höll hastighetsbegränsningarna skulle vi spara ca 80 liv varje år, och innan elbilar började komma, sa man att Sveriges totala koldioxidutsläpp skulle minska med bortåt 2 procent om alla höll hastighetsgränserna. Men begränsningarna verkar mest vara en rekommendation.
I andra länder är det annorlunda. När familjen en gång för 12 år sedan körde bil över hela USA, från San Francisco till New York, åkte vi fast tre gånger för fortkörning. Trots att vi verkligen försökte hålla hastighetsgränserna.
Och minns ni när elsparkcyklarna kom som en blixt från en klar himmel, för några år sedan? I slutet av 2018 poppade de upp i städer över hela världen. Plötsligt kom ungdomar åkande på dem överallt, och de låg i drivor på trottoarerna. Och vi fick lära oss det nya ordet mikromobilitet. Företeelsen var mycket het – under 2015-2019 investerades globalt 5,7 miljarder dollar i start-ups inom området mikromobilitet. Svenska Voi har tagit in 2,8 miljarder kronor. Men inga regleringar finns på något sätt.
Diskussionen om meningen med, och nyttan av, dem startade snabbt, och pågår fortfarande. En av de få studier som gjorts, av hur man skulle rest om man inte tagit elsparkcykel, gjordes i Oslo 2020. Den visade att 60 procent annars skulle ha gått, 23 procent skulle åkt kollektivtrafik och resterande skulle åkt bil, taxi, lånecykel eller egen cykel. Många rör sig alltså mindre fysiskt genom att ta en elsparkcykel, vilket är negativt för hälsan. Och av de trafikolyckor som gör att man måste uppsöka läkare, står elsparkcykeln för ca 14 procent.
När man insett att en eventuell hållbarhetsprofil inte består av att elsparkcykeln tar över bilresor, försöker man i stället lyfta fram den som komplement till kollektivtrafiken. Voi genomför ett pilotprojekt tillsammans med Deutsche Bahn, som visar att båda företagen ökat biljettförsäljningen.
Så mycket har hänt på några få år. De första elsparkcyklarna hade en livslängd på några få månader. Nu räknar man med cirka fem år. Och man tvingades plocka in hela cykeln för att ladda den på natten. Nu är det flesta mycket stabilare, och har utbytbara batterier.
Men i motsats till många andra länder har vi i Sverige fortfarande inte reglerat elsparkcyklarna på något sätt. Städer som Stockholm, Göteborg och Malmö, försöker på olika sätt att hantera parkeringen som är ett av problemen.
En utredning från Transportstyrelsen, vill göra vissa förändringar. Som exempel blir det förbjudet att köra på trottoarerna. Vilket är bra, eftersom många kör dem i full fart på gågator.
Men man kommer inte att definiera elsparkcykeln som ett eget slags fordon. I stället kallar man dem ”självbalanserande cyklar utan tramp- eller vevanordning”. En cykel alltså, trots att man bara åker, och inte behöver trampa.
Det finns ett antal regler och rekommendationer som gäller sedan tidigare: man måste vara 12 år, är man 15 år och yngre måste man ha hjälm. Elsparkcykeln får inte gå i mer än 20 km/h, och man får bara åka en person på dem. Och om man kör på gågator är rekommendationen att hålla gångfart.
Som ni ser är detta inte några regler som de flesta bryr sig om. Har aldrig sett någon med hjälm, och många åker två på samma fordon. Igår såg jag två föräldrar med var sitt 8-9 årigt barn på sin elsparkcykel.
Så vem vet. Med tanke på att man inte bryr sig så kanske de lagar som styr trafiken, typ hastighetsbegränsningar och hantering av elsparkcyklar, borde bytas ut mot rekommendationer från Trafikverket? Anders Tegnell och Johan Carlsson kan säkert ge goda råd.
Christer Ljungberg är VD för konsultbolaget Trivector. Han har arbetat med strategiska transportfrågor i över 30 år. Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna.
