1515
Annons

Blytung börstrio: Så säkrar vi Sveriges framtida välstånd

Tre av Sveriges tyngsta börs-vd:ar uppmanar regeringen att ta krafttag för att satsa på forskning och utveckling.

Det handlar om att säkra Sveriges framtida välstånd, skriver Börje Ekholm, Martin Lundstedt och Björn Rosengren på DN Debatt.

Volvos vd Martin Lundstedt, ABB:s vd Björn Rosengren och Ericssons vd Börje Ekholm.
Volvos vd Martin Lundstedt, ABB:s vd Björn Rosengren och Ericssons vd Börje Ekholm.Foto:Claudio Bresciani/TT; Amanda Lindgren; Martina Huber

”Vi erbjuder ett handslag med regeringen och alla partier som vill stödja vår ambition att säkerställa Sveriges framtid som ledande forskningsnation”, skriver trion i sin debattartikel.

Målet som de sätter upp är att andelen av bnp som investeras i spetsforskning och utveckling ska öka från 3,3 till 4,3 procent.

Om staten står för en fjärdedel av ökningen lovar de att näringslivet ställer upp med resten.

Vd:arna – Börje Ekholm för Ericsson ERIC B -0,01% Dagens utveckling , Martin Lundstedt för Volvo och Björn Rosengren för ABB ABB +0,97% Dagens utveckling – lyfter också fram att forskningen behöver fokuseras, med mer spets i de områden där Sverige kan konkurrera internationellt. 

Kompetensförsörjningen behöver också säkras, genom satsningar på bland annat livslångt lärande, enligt näringslivstopparna.

 


Det är de unga som ska betala för hela kalaset

Pensionsuppgörelsen från 90-talet är ett exempel på hur svensk politik kan fungera när den är som bäst. Nu är det på väg att kastas överbord. Regeringens pensionsförslag har samma kissa i byxan-karaktär som avskaffandet av fastighetsskatten. Och det är de unga som ska betala för hela kalaset.

Statsminister Magdalena Andersson (S).
Statsminister Magdalena Andersson (S).Foto:Henrik Montgomery/TT, Cornelia Jönsson

Pensionsöverenskommelsen från 1990-talet är ett exempel på hur svensk politik kan fungera när den är som bäst. Med insikten om att pensioner lämpar sig illa för kortsiktiga beslut, den generationsöverskridande karaktären och vikten av kopplingen mellan arbete och pension bildades ett självfinansierande system som uppmuntrar ansvarstagande och lyfter ut frågan ur det årliga budgetarbetet.

Nu är det på väg att kastas överbord. Regeringens pensionsförslag är den förmodligen mest oansvariga ekonomisk-politiska idén sedan avskaffandet av fastighetsskatten. Båda har samma kissa i byxan-karaktär: det känns härligt i en valrörelse men ställer till med elände i decennier framåt.

Värst är den direkta kopplingen till budgeten. Ett första steg i den riktningen togs förra hösten med det så kallade inkomstpensionstillägget men nu ser principen om ett självfinansierande system ut att överges helt. Vi riskerar därmed att få det som pensionsuppgörelsen syftade till att undvika: huggsexa om pensionärernas gunst i varje budgetomröstning. Statsfinansiellt är det i dagsläget inget problem. Men risken för att detta skapar en gökunge som tränger undan mer önskvärda utgifter är uppenbar. En sådan, med direkt koppling till pensionerna, är utbildningsinsatser som gör att fler har möjlighet att hävda sig på arbetsmarknaden. Den här typen av undanträngningseffekter är på sikt välståndssänkande.

Dessutom försvagas kopplingen mellan arbete och pension. Den debatten flammade tidvis upp i fjol. Då diskuterades det så kallade respektavståndet, det vill säga vikten av att det märks på pensionen huruvida man har jobbat eller inte. Att minska incitamenten till arbete är också det välståndssänkande.

Finns då inte pensionärer som har det riktigt tufft ekonomiskt och behöver extra stöd? Utan tvekan. Det handlar i huvudsak om äldre kvinnor som tagit ansvar för barn och hushåll och därför inte lönearbetat så mycket och om invandrare som inte har jobbat särskilt mycket i Sverige. Men det rör sig om rätt begränsade skaror. Pensionärer i allmänhet har tvärtom god ekonomi. 

”Andelen som lever i materiell fattigdom är betydligt lägre inom pensionärskollektivet än bland befolkningen i övrigt”, som Finanspolitiska rådet nyligen konstaterade i en rapport.

Ändå vill regeringen ge nästan hälften av landets 2,3 miljoner pensionärer en månatlig dusör på minst 750 kronor. Det är långt ifrån en riktad insats till verkligen behövande. Oppositionens förslag är något men inte mycket bättre. Det gör mindre våld på pensionsöverenskommelsens principer, men också där får statsbudgeten göra en stor del av jobbet i form av sänkt skatt på pension.

Man behöver inte vara särskilt cynisk för att misstänka att ömmandet för pensionärer snarare än omsorg om materiellt utsatta beror på att det är en stor och växande grupp som tenderar att rösta i större utsträckning än andra. De som ska betala för kalaset är de unga, som under de senaste årens kriser har fått betydligt värre smällar än pensionärerna.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?