Under de första dagarna av Ukrainakriget hade ledningsgruppen i Riddermark Bil, en av Sveriges största försäljare av begagnade bilar, ledningsgruppsmöte. Men det var svårt att prata om strategier och vinstmål när städer i Ukraina stod i brand.
”Vi hade budgetmöte med ledningsgruppen. Det kändes svårt att fokusera siffror när vi såg vad som hände. Det var många av oss som bara mådde dåligt av allt det här. Då bestämde vi oss för att göra något”, säger Alexander Riddermark.
Tillsammans med dotterbolaget Zäkra tog tio minibussar sikte mot gränsen mellan Ukraina och Polen. Minibussarna var fullastade med förnödenheter som mat och hygienartiklar.
”Vi tog de bussar vi kunde skrapa ihop och samlade ett gäng och gjorde en plan utan att egentligen veta vad vi skulle planera för”, säger Alexander Riddermark.
Minibussarna tog sikte på gränsövergången som ligger närmast Lviv i västra Ukraina, en väg där många flyktingar kommer. På plats i Polen möttes gruppen från Sverige av krigets följder och realiteter.
Vid gränsen köade hundratusentals människor, det kan ta två dygn för de ukrainska flyktingarna att passera gränsstationen. Alexander Riddermark är tagen av upplevelserna i östra Polen.
”Det är enorma mängder människor. Vi besökte en liten gympasal och det var säkert 600 människor där. Några sover, barnen leker kull, föräldrarna ser sammanbitna ut. Många barn håller sig nära sina föräldrar hela tiden”, berättar han.
När Di når Alexander Riddermark sitter han bakom ratten i en av minibussarna, på E4 mellan Norrköping och Stockholm. I Polen fylldes fordonen med flyktingar med kopplingar till Sverige. Omkring 70 personer har åkt med gänget från den svenska bilfirman.
”Det är många tragiska öden som vi har sett därnere. Men det är också fantastiskt att vi har kunnat hjälpa de här personerna. Några av dem har vi redan släppt av hos släktingar och vänner”, säger Alexander Riddermark.
Han är imponerad över det arbete som görs i Polen, av myndigheter och frivilliga.
”Polen vill verkligen hjälpa till och samarbeta, alla gör ett handtag. Men det är tufft, för det är otroligt många människor som kommer. Man bussar vidare människor till släktingar och vänner i städer som Warszawa och Krakow.”
Trots krig, oro och umbäranden upplevde de glädjeämnen under resan. När minibussarna stannade i Gdynia för att äta middag i väntan på färjan till Sverige visade det sig att en kvinna i gruppen fyllde år.
”Vi beställde in champagne och skålade och sjöng. Det var ganska skönt, det var som ett litet break i all den här misären”, säger Alexander Riddermark.
Han och kollegerna på Riddermark Bil vill tillbaka till gränsen mellan Polen och Ukraina. Behovet av medicinska förnödenheter som tryckförband är stort.
”Vi måste hem och reflektera lite över hur vi gör det bättre nästa gång. För vi ska ned igen”, säger Alexander Riddermark.
