1515
Annons

Berg av sopor importeras till Sverige – nu får affären hård kritik

Norska och brittiska sopor väller in över Sverige. Vi importerar hela 1,3 miljoner ton avfall för att elda med. Men sopimporten får hård kritik – plasten ska återvinnas i stället för att eldas, tycker Naturskyddsföreningen.

Bilden har inget med artikeln att göra.
Bilden har inget med artikeln att göra.Foto:Jack Mikrut

Många svenska kraftvärmeverk eldas med sopor, men eftersom vi svenskar är så duktiga på att sortera och skicka vårt avfall till återvinning så räcker inte de svenska soporna till. Då skeppas norska, brittiska och irländska sopor hit i stället. För värmeverken är det en bra affär. De får betalt för att ta hand om soporna, och tar också betalt för värmen och elen som de genererar.

Under 2016 tog vi hit cirka 1,3 miljoner ton sopor, vilket är mellan 20 och 25 procent av det avfall som eldas upp i värmeverken i Sverige.

Avfallsbranschen ser sopimporten som en insats för miljön. Bättre att göra el och värme av dem än att lägga dem på stinkande soptippar där de läcker ut skadliga ämnen, tycker man.

Dessutom är sopor en resurs, och precis som för varor och tjänster råder fri rörlighet i EU för avfallet. Miljön ser inga nationsgränser, förklarar flera från avfallsbranschen.

”Vi lever i en internationaliserad ekonomi i dag. Och jag har aldrig mött någon miljöforskare som tycker att nationsgränser ska styra miljöarbetet”, säger Ulf Wikström, hållbarhetschef för Stockholms exergi, som har två kraftvärmeverk i Stockholmsområdet som eldas med bland annat importerade sopor.

Han tycker att svenskar ska fortsätta att sortera sitt avfall.

”Om man inte sorterar kommer inget av det att återvinnas”, säger Ulf Wikström.

Men sopimporten får kritik.

”Väldigt mycket av de importerade soporna är plast. Vi tycker att man i första hand ska trycka på för att öka återanvändningen av material, och sopimporten där man bränner avfallet tar bort incitamenten för det”, säger Karin Lexén, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen.

Det är billigt för länder som Norge och Storbritannien att skicka hit sina sopor i stället för att bygga ut sin egen återvinning och avfallshantering, konstaterar hon. Och svenska kraftvärmeverk tjänar också pengar på sopimporten.

”Eftersom det finns en affär i detta fortsätter det”, säger hon.

Men Ulf Wikström tycker att det är korttänkt att bara lägga moraliska värderingar, som att "ta hand om sin egen skit", på sopproblemet.

”Då får man tänka ett varv till. Var och en kan inte ta hand om allt själva ändå. Det viktiga är ju att avfallet hanteras bra, och inte hamnar på soptipp. Samarbete mellan myndigheter och företag och mellan länder är enda sättet att lösa detta.”

Karin Lexén förklarar att sopförbränningen också är lägre beskattad än annan verksamhet som släpper ut koldioxid. Tidigare fanns en skatt på avfallsförbränning, men den togs bort 2010. Sedan dess har sopförbränningen och sopimporten ökat när fler kraftvärmeverk som tar sopbränsle byggts.

Ulf Wikström, och andra inom avfallsbranschen, pekar dock på miljöfördelarna.

”Det läggs massor av avfall på deponi inom EU i dag. Även om kretsloppshanteringen skulle realiseras i dag, med ordentlig sortering av förpackningar och biologiskt avfall, så skulle ändå över 50 miljoner ton per år behöva läggas på deponi inom EU. Fjärrvärmeproducenterna har kapacitet att ta hand om en liten del av det.”

”Det är inte fel att Sverige hjälper till, vi har dessutom behov av värme av elenergi här och har ett utbyggt fjärrvärmesystem. Om inte avfallsbränslen användes så skulle vi behöva använda något annat i stället.”

Han understryker att det inte råder några delade meningar om att mer material måste återvinnas. Så kommer det att bli också, även i EU, försäkrar han.

”Men det måste också skapas incitament för tillverkarna att skapa material som kan återvinnas.”

Det gäller att skjuta prick när det gäller metoder för avfallet, utvecklar han. Det finns sådant som är giftigt, och som inte går att återvinna. Men det som går att göra nytt material av ska cirkuleras. Det gäller också att skapa efterfrågan på återvunnen plast, exempelvis med krav på en viss inblandning av den i nya saker, tycker han.

”Återvunnen plast ska ses som lika värdefullt som den olja som används för att tillverka plasten”, säger Ulf Wikström.

Erik Penser om vännen Fischer: ”En absolut briljant person”

Finansmannen Tomas Fischer är död. Han var en förgrundsgestalt på den svenska aktiemarknaden men kom också att uppmärksammas som förläggare och filantrop, samt inom Ebbe Carlsson-affären – liksom för en långdragen konflikt med Skatteverket.

”Han var en absolut briljant person”, berättar mäklarkollegan och långväga vännen Erik Penser.

Finansmannen Tomas Fischer, och konstnären Nils Dardels ”Den döende dandyn” som förknippas med 1980-talets finansiella överdåd i Sverige.
Finansmannen Tomas Fischer, och konstnären Nils Dardels ”Den döende dandyn” som förknippas med 1980-talets finansiella överdåd i Sverige.

”Det var Tomas som stod för tankeverksamheten”, berättar finansmannen Erik Penser om de år på 1960-talets slut som både kom att lägga grunden för två framgångsrika mäklarkarriärer och slå an tonen för den svenska finansmarknaden under årtionden.

Tomas Fischer, född i Härnösand och uppvuxen i Sundsvall, hade en bakgrund på UD när han och Erik Penser förnyade mäkleriyrket genom att aktivt söka upp och bearbeta välbeställda kunder. 

”Det var han som kom med de briljanta idéerna, som jag sedan förde iland”, säger Erik Penser, efter beskedet om att Tomas Fischer omkommit i en drunkningsolycka.

”Jag är i chock. Han var en god vän, en nära vän och en absolut briljant person”, säger Erik Penser. 

Under 1970-talet mångfaldigade de två bankirfirman Langenskiölds omsättning. Företaget lyftes från en sömnig tillvaro och kom 1980 kom att byta namn till Carnegie.

”De uppfann både investment banking och corporate finance i Sverige, även om de förstås inte visste att det hette så”, säger finansmannen och vännen Lage Jonasson och understryker Tomas Fischers breda intellekt och omfattande språkkunskaper.

”Han var ett underbarn i kraft av sin höga IQ och sitt snabba tankeflöde”, fortsätter Lage Jonasson.

Finansmannen Erik Penser.
Finansmannen Erik Penser.Foto:Oskar Omne

Mats Qviberg, finansman med en bakgrund som stjärnmäklare, målar samma bild: 

”Han var ett geni och den förste aktiemäklaren i Sverige. Det var han och Erik Penser som la grunden för Carnegie. De låg långt före alla andra. Dessutom var han en renässansmänniska.” 

Tomas Fischer kom så småningom att starta eget, Fischer & Partners, som var en betydande spelare på den svenska finansmarknaden. 2001 såldes rörelsen till Kinnevik-sfären och sedan vidare till isländska Glitnir.  

”Jag var en av de första att göra affärer med Erik och Tomas”, berättar finansmannen Sven Hagströmer som lyfter fram Fischers frispråkighet: 

”Han sa vad han tyckte och glömde aldrig en oförrätt. Å andra sidan var han mycket generös.” 

Tomas Fischer riktade betydande energi åt konstnärliga och kulturella värden. Han köpte på 1980-talets senare hälft Författarförlaget, som sedan döptes om till Bokförlaget Fischer & Co. 

”Han var genuint litteraturintresserad, otroligt språkbegåvad och en mycket dålig förläggare”, berättar förläggaren Kristoffer Lind som 2007 köpte verksamheten och inkorporerade den i Lind & Co. 

Under sin förläggartid kom Fischer & Co. att ge ut den kontroversiella boken ”Döden är en man” av Per Lindeberg om en uppmärksammad styckmordsrättegång.

”Det var det bästa han har gjort”, säger Kristoffer Lind som minns Tomas Fischer med värme, även när han beskriver en mindre finansiell fadäs.  

”Han förvaltade förlagets likvida medel på ett galet sätt. Han hade kanske tre aktier. 80 procent av alla pengarna låg i en aktie som hette Stillwater Mining.” 

Tanken var att stigande efterfrågan på råvaror som platina och palladium skulle lyfta bolaget, en analys som senare visat sig stämma. 

”Men aktien kraschade i stället. Han hade en otrolig känsla men tog också otroliga risker. Han var verkligen en typisk 80-talsförvaltare. Vi avskaffade den där portföljen sedan”, säger Kristoffer Lind. 

Tomas Fischer var en betydande filantrop, med insatser för bland annat Ulrikstals slottsteater och Thielska galleriet, samt en mecenat inom konstvärlden. Han var med att finansierade det uppmärksammade köpet av Nils Dardels ”Den döende dandyn” 1988. Fischer blev sedan själv ägare till konstverket, som förknippas med 1980-talets finansiella överdåd i Sverige. Tavlan hänger i dag på Moderna museet i Stockholm. 

Bland de många anekdoterna kring Tomas Fischers frispråkiga och färgstarka liv, han blev 81 år gammal, finns också uppgifter om att han spelat bridge med Jan Stenbeck och schack med Harry Schein. Finansmannen har också uppmärksammats för sitt ekonomiska stöd förläggarkollegan Ebbe Carlssons Palmespaningar, som kom att följas av justitieministern Anna-Greta Leijons avgång 1988. 2010 uppmärksammades Tomas Fischer i en granskning, där Skatteverket anförde inkomster i utlandet och ifrågasatte huruvida finansmannen verkligen bodde utomlands. 

Tomas Fischer uppgav själv, bland annat i ett Di-reportage 2011, att han sedan länge varit bosatt på Sankt Barthélemy, en tidigare svenskkoloni i Västindien som han vurmade för. Det var också där som han omkom vid en drunkningsolycka, uppger anhöriga i en kommuniké på tisdagen. 

Tomas Fischer hade nio barn och många barnbarn.

”Han brukade säga att om man är rik så ska man ha många barn”, säger Kristoffer Lind.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera