För många är böckerna om den lilla flickan Kulla-Gulla synonymt med barndom. Första boken i Martha Sandwall-Bergströms litterära serie gavs ut under andra världskrigets sista år och nu ska alltså böckerna bli teater för första gången.
Föreställningen sätts upp vid 14 tillfällen på Stadsteaterns stora scen mellan 3 mars och 14 april inklusive en öppen generalrepetition.
Sinkad av pandemin har regissören Maria Sid, tillsammans med skådespelarensemblen, arbetat i över två år med pjäsen som beskrivs som en familjeföreställning.
”När man jobbar med teater börjar man ofta med att skapa interaktionen och närheten och sedan jobbar man utåt, det kunde vi inte på grund av pandemin. Vi startade istället med att skapa ett skal och har nu gått in på kärnan. Pandemin tvingade oss till en annorlunda process”, säger hon.
För den yngre publiken är berättelsen om Kulla-Gulla inte särskilt känd och tanken är att generationerna som läste Kulla-Gulla i sin ungdom ska kunna ta med barn och barnbarn för att gå och se föreställningen.
Martha Sandwall-Bergström berättar historien om föräldralösa Kulla-Gullas tid som fattighjon på torpet Kulla. Böckerna har genom åren tolkats på flera olika sätt, bland annat som en skildring av fattigdomen i Sverige, men Kulla-Gulla har även setts som en tidig feminist.
Regissören Maria Sid jämför Kulla-Gulla med ett av dagens välkända ansikten, Greta Thunberg.
”I en avhandling om böckerna beskrev de Kulla-Gulla som en ‘ekofeminist’ för att hon har ett förhållande till naturen men också står upp för rättvisan. Nu står en ung kvinna och demonstrerar för miljön utanför riksdagshuset. På ett sätt är det vår tids Kulla-Gulla”, säger hon.
För att få till atmosfären och känslan av ‘torparkamp’ är musiken i föreställningen central. Maria Sid tar hjälp av kompositören Iiro Rantala för att bland annat skapa det fiolspelet som är förknippat med torparliv under tidigt 1900-tal i Sverige.
För att skapa Kulla-Gullas värld används tidsenliga kläder och huvudkaraktären är ständigt i fokus. Även om kläderna stämmer överens med tiden vill regissören Maria Sid hitta en nutida linje i handlingen.
”Jag har valt att hålla Kulla-Gulla i centrum för att publiken hela tiden ska se hennes dilemma och kunna identifiera sig med hennes kamp. Vi har alla en kamp hela tiden där man ställer sig själv frågor om vem man är och vilka värderingar man har”, säger hon.
Berättelsen har tidigare tolkats som film och tv-serie, då med Jan Malmsjö i rollen som Patron och Lisa Jarenskog som Kulla-Gulla. I årets dramatisering på Stadsteatern är det istället Maja Rung, som tidigare spelat Desdemona i ”Othello”, som porträtterar huvudkaraktären.
”Jag har inte stått framför en publik på två år. Det kommer bli en chock när de kommer men samtidigt finns det inget jag längtar efter så mycket som uppträda framför publik”, säger hon.
Berättelsen om Kulla-Gulla har tillsammans med Astrid Lindgrens verk en särställning i den svenska barnlitteraturen. Mellan åren 1959 och 1965 lånades bokserien ut i snitt 250 000 gånger per år från svenska bibliotek.
Hur ska du göra för att uttrycka den unika karaktären på scen?
”Hon öser hela tiden villkorslöst ur sitt hjärta och det ska jag också göra. Jag måste öppna upp mitt bröst och ösa ur mig till publiken. Det är tolv böcker på tre timmar och publiken ska hinna känna de här brännpunkterna.”
Maria Sid, som också är teaterchef, har inga exakta siffror på vad en föreställning av den här arten kostar, men konstaterar att det är mycket.
”Det är en stor ensemble så det kostar ganska mycket. Men om föreställningen kan sprida någon slags styrka till framför allt den unga generationen är det värt det. När vi spelat den här flera gånger kan man börja mäta det i att om vi kunde få en person att börja lita på sig själv. Då är det hisnande värden vi talar om”, säger hon.
