En vas, ett bord och en träpall är alla till synes ganska vardagliga föremål som kan säljas dyrt på auktioner. En del beror på föremålet, mycket på köparen.
TT
Porslin och smycken kan te sig självklart att värdera. Men många föremål som ser vardagliga ut kan vara värda en mindre förmögenhet.
Det största misstag du kan göra är att du själv tror innan du tar reda på fakta, säger Björn Extergren, intags- och försäljningschef på Bukowskis.
En klocka som legat i en ask på vinden gav ägaren ett oväntat kassatillskott på 2.266.250 kronor.
Men då var det inte vilken klocka som helst utan en orörd och aldrig tidigare renoverad Omega Speedmaster 2915-1 från 1958.
Ägarens son lämnade, helt ovetande om vilken dyrgrip det var, in den till Bukowskis. Där blev den det dyraste armbandsuret som sålts av auktionsfirman genom tiderna, nytt världsrekord för en Omega Speedmaster 2915-1.
Även om inte alla har sådan tur så kan det finnas hur många samlarobjekt som helst i källarförråd, vindar och hemma hos äldre släktingar.
Allt som är extremt kan man hitta en köpare till. Sedan finns det väldigt mycket sopor också, säger Björn Extergren.
Han rekommenderar att man alltid kollar med en specialist om man skulle vara osäker på om det man har är värt något. Björn har svårt att sätta fingret på exakt vad man som privatperson ska titta efter men minns exempelvis en kinesisk kruka som auktionshuset sålde 2014. Den hade stått i en hall som ett paraplyställ.
Nästan alla köpare tackade nej till den, men så sålde vi den ändå för en halv miljon.
TT: Vilka är det som köper så här dyra saker?
"Det finns lika många samlare som det finns människor. Det finns alltid någon som är intresserad av någonting."
Men det man samlar på måste inte heller vara eller bli dyrt.
"Den här klockan gick för väldigt mycket pengar. Men det kan också handla om saker som ingen annan uppskattar, och som får ett mer normalt pris. Men som ändå gör att föremålet får leva vidare och inte kastas", säger Björn Extergren.
Innehåll från EKNAnnons
Analytiker: ”Här finns ett guldläge för svenska leverantörer”
André Lundvall, landriskanalytiker på EKN, Exportkreditnämnden pekar ut flera lovande marknader i Latinamerika – bland annat Peru.
Länder i den så kallade Stillahavsalliansen spelar en nyckelroll i den pågående gröna omställningen. Där finns även goda möjligheter för svenska exportbolag att ta ett kliv framåt.
Det menar André Lundvall, landriskanalytiker på EKN, Exportkreditnämnden. Han pekar ut flera lovande marknader i Latinamerika och de branscher som har särskilt mycket att hämta.
Hur tror du att svensk export till Latinamerika kommer att utvecklas de kommande åren?
– Just nu är den globala konjunkturen vad den är. Vi har sett en årslång nedgång i tillväxten och det påverkar alla regioner världen över. Trots det finns potential för Latinamerika att utvecklas starkt de kommande åren och bli en spännande partner för svensk export.
Vad beror det på?
– De latinamerikanska ekonomierna är i mångt och mycket beroende av råvarupriser. Nu kan man vänta sig att råvarupriserna är fortsatt höga ett par år framåt och det är positivt. Marknaderna här kan också få ett lyft av trenden mot ökad regionalisering, i och med att de nu kan locka företag från USA som tidigare har haft produktion i exempelvis Kina.
Vilka marknader kan vara intressanta om man vill börja exportera till Latinamerika?
– I dag mottar Brasilien en tredjedel av den svenska exporten till Latinamerika, men jag tycker att man kan ta avstamp i den så kallade Stillahavsalliansen som består av Mexiko, Peru, Colombia och Chile. Likt Sverige är de mindre ekonomier i en global värld. De är därför handelsfrämjande och relativt öppna ekonomier.
Finns det någon bubblare med hög potential bland marknaderna i regionen?
– Ecuador är den marknad i regionen som har har vuxit mest för EKN i procentuella termer de senaste åren. Svenska företag exporterar bland annat kartong och papper till deras livsmedelsindustri som blir förpackningar till bananer, blommor, skaldjur och så vidare. Ecuador har egentligen ett svagt makroekonomiskt ramverk och en affärsmiljö med förbättringspotential, men de affärer som EKN stöttar fungerar mycket bra. Troligtvis är det kopplat till att de svenska bolagens kunder exporterar produkterna vidare till omvärlden och därför är oberoende av den svagare inhemska marknaden.
För vilka svenska branscher kan Latinamerika vara särskilt intressant?
– Bolag inom gruvindustrin och deras underleverantörer har mycket att hämta här. Latinamerika har nämligen mycket stora reserver av nyckelråvaror kopplade till den pågående gröna omställningen – Chile och Peru sitter exempelvis på 60 procent av jordens kopparreserver. I detta finns ett guldläge för svenska leverantörer till gruvsektorn som har expertis inom hållbar gruvteknik. De kan bidra till att driva omställningen på sätt som är hållbara för både klimatet och för dem som berörs av gruvverksamheten på plats.
De senaste åren har vi sett gott om svajande valutakurser. Kan det komma att påverka den svenska exporten till Latinamerika?
– Ja, i alla fall indirekt. Dollarn har stärkts ordentligt sedan början av 2020 och den brasilianska realen har till exempel försvagats med 30 procent mot den. Eftersom utländska affärer regelmässigt görs i dollar eller euro – och mycket görs på avbetalning – har utvecklingen varit väldigt kostsam för lokala importörer. Framåt tror jag att allt fler köpare kommer att efterfråga finansiering i lokal valuta för att undvika en liknande situation. Det är något som EKN kan hjälpa exportörer med att erbjuda, vilket kan göra det än mer attraktivt att välja svenska leverantörer.
