När hennes pappa insjuknade i cancer fick Olga Grönvall Lund upp ögonen för vilken mat som serveras patienter. Av veckans 14 måltider bestod 9 av rött kött – vilket varken är bra för hälsan eller klimatet. När sjukhuset skyllde på gamla system och regelverk tände det en gnista som ledde till att idén om Reformaten föddes under en löprunda.
Det skulle bli en folkbildningskampanj för att visa politikerna att medborgarna stödjer en forskningsbaserad omställning av matsystemet, det vill säga den resa som maten gör från jord till bord.
”Det handlar inte om pappa eller sjukhuset utan om världen i stort. Varför äter vi mat som gör oss och planeten sjuka, helt i onödan?”
Reformaten är tänkt att fungera som ett slags Fossilfritt Sverige fast för matfrågan. Organisationen vill vara en brygga mellan den ”frälsta världen” av aktörer som verkar för systemomställning och den breda allmänheten. Under året som Reformaten funnits har tolv livesända konferenser hållits med personer involverade i matsystemet. I våras genomfördes en enkätundersökning där riksdagspartier fick ge sin syn på styrmedel för en hållbar matkonsumtion.
I höst hoppas organisationen få stöd för ett pilotprojekt för att skapa en mötesplats där medborgare och producenter träffas, lagar och lär sig mer om mat.
”Reformaten har inte den perfekta lösningen. Men matfrågan måste lyftas till skyarna och vi måste göra saker utöver det vanliga för att hitta vägar framåt.”
En tredjedel av hushållens klimatpåverkan kommer från mat och den största delen av utsläppen kommer från konsumtionen av animaliska livsmedel. Men Grönvall Lund är trött på att debatten ofta fastnar i individens ansvar för att äta mer klimatsmart i stället för att handla om vad som behöver förändras på systemnivå.
”Det är inte mina brorsor som bestämmer längden på godishyllorna, mina grannar som bestämmer hur många McDonalds det ska finnas eller mina polare som bestämmer vart subventioner ska gå på EU-nivå”, säger hon.
”Man kan inte lägga ansvaret på individer, vi är produkter av ett ohållbart system. Att ”bara” ställa om till ärtprotein och havredryck kommer inte att rädda hela världen. Vi måste prata mer om hur och varför maten produceras som den gör och om matens totala påverkan på miljö, klimat, folkhälsa och rättvisefrågor.”
För att få till ett positivt globalt matsystem krävs akuta politiska åtgärder, enligt Grönvall Lund. Hon efterlyser en revidering av styrdokument relaterade till mat och matsystemet i linje med Agenda 2030, de folkhälsopolitiska målen och de nationella miljömålen.
”Dessutom har våra bransch- och intresseorganisationer stort inflytande på politiken och de frågor de driver och lobbar för. Det är stora ekonomiska intressen som styr och gör matfrågan känslig”, säger Grönvall Lund.
”Vi har djupa systematiska problem att ta itu med.”
Ett steg på vägen skulle vara en statligt finansierad arbetsgrupp med tillhörande kansli för matfrågan i sin helhet, enligt Grönvall Lund. Hon vill också se ett stopp för matsvinn i likhet med den franska lag som förbjuder restauranger och butiker att slänga mat.
Nästa vecka anordnas det första FN-toppmötet om hållbara livsmedelssystem. Det har kritiserats av småbrukarrörelser som vänder sig mot att det är de stora jättarnas intressen som tas tillvara.
Men mötet är ändå viktigt, enligt Grönvall Lund.
”Att ställa om matsystemet är vår tids viktigaste fråga. Det är bra att frågan lyfts och att mötet hålls, men jag tycker att hela civilsamhället borde bjudas in”, säger hon.
”Vi måste sluta prata om fluffiga mål och gå till handling. Jorden håller på att gå under, vi måste sluta skada och börja reparera.”
Stefan Swartling Peterson, professor i global omställning för hälsa vid Karolinska institutet, håller med om att matsystemet måste ställas om för såväl människors som planetens hälsa. Det handlar enligt honom både om individens och samhällets val.
”Det måste bli lätt för individen att göra rätt, vi kan inte ha mänsklig hälsa på en planet som mår dåligt”, säger han.
”Vi måste ha systemförändringar när det gäller matproduktion men också för marknadsföring. Styrmedel som skatt på socker i läsk har visat sig vara effektivt, men det finns en stor socker- och livsmedelslobby som vill låsa fast oss i det vi har.”
