Arbetsgivare positiva inför nästa år

Jag stötte på en kamrat från studietiden i Lund. En svensk ingenjör som gav sig ut i världen, och startade fabrik i Kherson, Ukraina. Jag mötte honom och hans ukrainska fru av en slump på ICA häromdagen. Natten innan hade hennes föräldrar flytt till Sverige. Fruns syster satt inlåst i rysk ockupation. Företaget var i kris. Frun stod i affären och grät rätt ut. 

”Vi är i totalt limbo” sa de. 

Folk stannade till runtom och nickade sorgset. Ja, hur länge skall kriget hålla på? 

Brutala övergrepp sker i Ukraina. Inflation och matpriser skenar, olje- och gasleveranser är osäkra, företag, jobb, välfärd hotas. För att inte tala om 50 miljoner människor som hotas av svält när kriget stryper världens tillgång på spannmål.

Alla vill nu verkligen ha fred. Frågan är bara vilken. Om väst hittills visat enighet i kampen mot Ryssland, börjar fasaden spricka kring The Endgame. 

I Storbritannien, där jag skriver detta, är Ukrainas seger slutmålet. En seger som innebär Ukrainas fulla återtagande av sitt territorium och visar Putin att framtida övergrepp inte heller lönar sig. Man vill köra kriget ända in i kaklet. Det är inte första gången. Britter drev i Andra världskrigets slut fram en fasansfull ödeläggelse av Dresden och Berlin, som visade Hitler och Tyskland att det bara fanns en väg fram: kapitulation och radikal uppgörelse med ideologi och handlingar. 

Frankrike och Tyskland har andra slutmål, där freden får ett mer ultimat värde i sig. Macron varnar Ukraina för att inte verka ”hämndlystet”, som om Ukrainas kamp handlade om hämnd snarare än försvar. Tyskland har i årtionden levt i en praktisk Finlandisering, en följsam symbios som fått näring av historien, det stora energiberoendet och de personliga band som formats kring halvt korrupta toppolitikers liv i ryska bolagsstyrelser. Tyskland önskar nu fred och stabilitet som mål i sig. Putin får inte förödmjukas. Den linjen fick i veckan stöd när nestorn Henry Kissinger i Davos manade till en fred, där Ukraina borde lämna ifrån sig östra delar till Ryssland. Ja just det, de delar där min vän och hans fru bor. Vilka delar skulle Sverige avstå för att ”inte förnedra” Putin efter ett anfallskrig mot oss? Gotland, Skåne, kanske Tornedalen?

Att nu tala om fred utan att i samma andetag tala om frihet och rättstat leder fel, leder till en relativisering. Som att jämställa våldtäktsman och offer. Det blir en illusionernas stabilitet. Eller som Benjamin Franklin säger i det svåröversatta ”those who give up essential Liberty, to purchase a little temporary Safety, deserve neither Liberty nor Safety”.

Kampen nu handlar om fred, men inte vilken som helst. Fred utan frihet och respekt för internationella regler riskerar att bli mycket kortvarig, när tyranner får vind i seglen. Putin har spelat ett långsiktigt spel. Väst måste våga hålla i och hålla ut för att vinna den långa freden med Ukraina och långt bortom.