ANNONS:
Till Di.se
SÖNDAG 27 MAJ Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS
Inifrån Silicon Valley

Andreas Cervenka: Googles affärsidé en tickande bomb

  • Foto: TT

Google har i flera år fått omvärlden att blunda för vad bolaget egentligen är: en annonsmaskin beredd att profitera på nästan vad som helst.

Men nu är verkligheten på väg att hinna ikapp.

Den som går in på Google och skriver in orden ”homosexualitet är” får snabbt hjälp att fullfölja meningen av it-jättens algoritm. Den föreslår automatiskt sökfrasen ”homosexualitet är en sjukdom”.

Frasen ”muslimer ska” bör enligt Googles artificiella hjärna resultera i meningen ”muslimer ska dö”.

Snabb förflyttning till videokanalen Youtube, ett helägt dotterbolag till Google.

Den som skriver in ”Stockholm terror attack” på Googles vanliga sökmotor får fullt normala resultat från den så kallade autofill-algoritmen. Exakt samma manöver på Youtube serverar förslaget ”Stockholm terror attack hoax”, det vill säga bluff.

Den som nappar på denna rekommendation får upp en lista på videor som Youtube anser är relevanta. Som nummer två rankas ett klipp som hävdar att terrordådet på Drottninggatan är påhitt.

Ett klick till och det dyker upp en lång rad videor på samma tema, flera av dem har tiotusentals visningar. Kanske inte den mest attraktiva miljö för en annonsör som vill få sitt varumärke att blomstra.

Det här är slumpmässiga ovetenskapliga stickprov.

Den senaste tiden har Dagens Nyheter och Expressen avslöjat hur Googles sökmotor leder användarna till antisemitisk propaganda, hur Youtube låter högerextremister sprida trakasserier och upphovsrättskyddat material och hur nynazistiska videor får ligga kvar trots att materialet har klassats som brottsligt av domstol.

Detta har fått både annonsörer och politiker att reagera. Debatten är ett eko av den som just nu pågår i USA.

Alex Jones är en konspirationsteoretiker som i åratal har hävdat att flera av de värsta tragedierna i USA:s historia är fejk, inklusive när 20 små barn mördades i Sandy Hook 2012. Alex Jones kanal på Yotube har över två miljoner följare och hans klipp har visats en miljard gånger.

Youtube har inte bara publicerat Alex Jones, företaget har med sin algoritm aktivt gjort reklam för och försökt sprida materialet. Det är nämligen den typen av provokativt innehåll som skapar ”engagemang” – ett Silicon Valley-ord för annonsintäkter.

En video där Alex Jones påstod att en överlevare från skolmassakern i Florida var skådespelare blev därför den snabbast klättrande på hela Youtube.

Först sedan medier hade uppmärksammat saken tog Youtube bort videon och gav Alex Jones en varning.

Youtube hade nämligen ändrat sig. Det innehåll som bolaget medvetet har uppmuntrat i åratal var plötsligt inte längre okej. Orsaken var att annonsörer, bland andra Nike, hade upptäckt att deras varumärke synts bredvid Alex Jones och reagerat starkt.

I fjol hände motsvarande sak i Storbritannien och den senaste veckan i Sverige är ännu ett exempel där Google agerat först efter att annonsörer fått kalla fötter.

Att det förekommer olämpligt material på Googles plattformar har varit känt i många år. Men i stället för att ta itu med det verkar Google ha valt att sätta sina smartaste hjärnor på att försöka optimera annonsaffären.

Det har varit lyckosamt. Sedan 2003 har annonsintäkterna ökat med 6.500 procent, från 12 miljarder till nästan 800 miljarder kronor.

Google har de senaste åren lyckats skapa väldigt mycket uppmärksamhet kring bolagets satsningar på smarta högtalare, telefoner, självkörande bilar, artificiell intelligens-projektet Google Brain och det mytomspunna labbet Google X. Moderbolaget har till och med bytt namn till Alphabet.

Effekten har blivit att många verkar ha glömt vad Google är och alltid har varit: ett gigantiskt annonsmaskineri. Affären står för 85 procent av intäkterna.

Men när Youtubes vd Susan Wojcicki i en intervju med sajten Recode nyligen fick frågan om hon är chef för ett mediebolag svarade hon så här:

”Vi är en teknologiplattform, men det som kommer ut från vår produkt är media.”

Yotube har miljarder skäl att på detta sätt dementera sin egen spegelbild. Bara ett av de provocerande klipp som det finns tiotusentals av på sajten hade räckt för att avsluta en vanlig tv-chefs karriär.

Men eftersom världens största tv-kanal Yotube inte kallar sig tv-kanal behöver bolaget inte ta ansvar och till exempel förhandsgranska allt som publiceras – vilket är en självklarhet i andra medieföretag.

Det gör att Youtube på 60 dagar kan pumpa ut lika mycket material som det har tagit USA:s tv-kanaler 60 år att få ihop. Så har också Youtube gått från noll till 170 miljarder kronor i intäkter på några år.

Google är varken ont eller gott utan kan kanske bäst beskrivas som ett företag där moral och etik inte finns med i kalkylen.

På samma sätt som en algoritm inte förstår att muslimer kan bli sårade när de går in på Google och möts av budskapet att de ska dö verkar Google som bolag också vara empatiskt nollställt. Det är alltid omvärlden som måste påpeka att något kan uppfattas som stötande.

Så sent som i helgen backade Google och tog bort den antisemitiska hatlista som DN och Expressen har uppmärksammat. Frågan är förstås varför de inte gjorde det direkt, och ännu viktigare: varför den ens kunde ligga där. Finns det ingen på Google som kan googla?

Susan Wojcicki säger till Recode att bolaget har ”tydliga värderingar”.

Med sitt beteende har Google gång på gång bevisat motsatsen. Bolaget skulle kunna argumentera för att det till varje pris vill försvara yttrandefriheten och därför tillåter i princip vad som helst, oavsett hur mycket kritik de får. Det finns redan företag med snarlik affärsidé, i Sverige heter det Flashback.

För Google verkar det i stället vara nivån på omvärldens upprördhet vid varje givet tillfälle som styr bedömningarna. Värderingar med så kort halveringstid blir svåra att ta på allvar.

Youtube har också visat sig vara dåligt på att ta bort material som domstolar har bedömt är kriminellt.

Därmed har Google försatt sig i en svår sits.

Plötsligt är det några personer i ett konferensrum i Silicon Valley som ska bestämma vem som ska få säga vad, när och hur på internet.

Det blir förstås ohållbart i längden. Om Google skaffar sig en etisk kompass och verkligen börjar rensa upp på allvar kommer det att leda till anklagelser om censur och mörkläggning från andra håll, vilket redan har börjat ske i USA. Det riskerar att skapa en situation där alla blir missnöjda, där kritik blir ett kroniskt tillstånd och varumärket Google sjunker som en sten.

Värst av allt: det kanske inte ens är praktiskt möjligt. Enligt Google kommer snart 10.000 personer att vara sysselsätta med att granska innehåll. Men eftersom det bara på Youtube laddas upp 567.000 timmar nytt innehåll varje dygn kan det bli långa arbetsdagar.

När Di i höstas intervjuade John Hennessy, numera ordförande för Google, var han tydlig på en punkt: det går inte att helt lösa problemet med extremistiskt material, inte med människor och inte ens med teknik, åtminstone inte på många år.

Lösningen? Google måste börja om från början och göra om hela sin affärsmodell, inte minst när det gäller Youtube. Det går inte att kombinera en önskan om att vara en ”neutral” plattform och samtidigt ett respekterat mediehus som lockar världens främsta varumärken som annonsörer. Google måste välja.

Men att något måste göras verkar tydligt, åtminstone att döma av Googles sökmotor.

Den som skriver in ”Google är” aktiverar algoritmen som föreslår följande sökning: ”Google är sämst”.

Fotnot: Di har vid upprepade tillfällen sökt Google för en intervju.

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies