1515
Annons

Anders Borgs sågning av Macron: ”på tok för mjuka nypor”

Frankrikes nyvalde president blir knappast någon frälsare för landets tröga ekonomi. Det säger tidigare finansminister Anders Borg, som träffat honom personligen.

Bild:TT

”Macron är inte den typ av kraftfull politiker som kan genomföra reformprogram. Han har på tok för mjuka nypor för det”, säger Anders Borg.

Den bredsidan levererade han i samband sitt besök vid Dagens industris konferens Di Bank på onsdagen.

Frankrike kämpar med trög tillväxt, 10 procents arbetslöshet och svällande offentliga utgifter. Landet ”har inte haft ordning på offentliga finanser på flera decennier”, enligt Anders Borg.

Marknaden håller tummarna för att den socialliberale Emmanuel Macron med bakgrund i finansbranschen ska lyckas sjösätta de avregleringar som kan lyfta Frankrikes närmast stagnerande ekonomi.

Men Anders Borg är skeptisk. Han påpekar att Macrons budskap om den ekonomiska politiken hittills varit vaga.

”Han har inget strukturomvandlingsprogram som man konkret kan se att här kommer man verkligen göra tydliga avgränsningar i arbetsrätten, strama åt socialförsäkringar och pensionsåldern och sådant.”

Under sin tid som finansminister mötte Anders Borg ett antal gånger Emmanuel Macron i rollen som rådgivare bakom president Francois Hollande.

”Jag tror att man ska ha rätt låga förväntningar på Macron”, säger Anders Borg.

Presidenten hamnar dessutom sannolikt inför en besvärlig parlamentarisk situation och inte minst så är det Frankrike det handlar om, påpekar Anders Borg.

”Att klara av strukturreformer är överhuvudtaget komplicerat. Och Frankrike har mycket starkare motståndskrafter än nästan alla andra länder.”

Macrons engagemang för fortsatt utveckling av EU-samarbetet är ännu ett argument för att sänka förväntningarna på ett ekonomiskt reformtryck, anser Sverige tidigare finansminister.

”Det finns en stor risk att han bränner sitt krut på det här europeiska kartritandet, snarare än att fokusera på att omvandla Frankrike.”

"Omvandlingar av EU-samarbetets struktur handlar i grund och botten bara om symbolik och har inte någon reell betydelse alls”, säger Anders Borg.

 

Frankrike går att lita på i fem år till

NICE, FRANKRIKE. När klockan slog 20 på söndagskvällen och Emmanuel Macron dök upp på de franska tv-skärmarna som klar vinnare i presidentvalet hände något konstigt här i Nice. Eller rättare sagt: det hände ingenting.

OMVALD. Macron har hittills varit en obekväm president och genomfört flera impopulära reformer. Att han ändå lyckades bli omvald är viktigt och innebär att omvärlden även framöver kan lita på Paris i internationella sammanhang.
OMVALD. Macron har hittills varit en obekväm president och genomfört flera impopulära reformer. Att han ändå lyckades bli omvald är viktigt och innebär att omvärlden även framöver kan lita på Paris i internationella sammanhang.Foto:Christophe Ena

Inga tutande bilar på gatorna. Inga glädjerop från öppna lägenhetsfönster eller spontana fontänbad med EU-flaggor.

Förstod folk inte att landet, till och med hela Europa, just hade undvikit en potentiell politisk katastrof?

Till deras försvar ska sägas att resultatet var väntat. Opinionsmätningarna hade gjort ett bra jobb med att förutspå fransmännens sympatier. 

Dessutom har andra sittande regeringschefer gått starkt i de europeiska val som hittills har hållits under kriget, i både Ungern och Serbien.

Men den viktigaste förklaringen till den obefintliga reaktionen är Macrons impopularitet. Inte ens de välbärgade invånarna i Nice, landets femte största stad, tycks ha så mycket till övers för sin president. 

Flera Macron-väljare som jag pratade med utanför en vallokal i en lågstadieskola i de centrala delarna av staden medgav att de hade röstat emot högernationalisten Marine Le Pen snarare än för den sittande presidenten.

Ett typiskt franskt beteende, för övrigt. Det tycks alltid ligga närmare till hands att vara emot något än tvärtom i det här landet.

Macron har tveklöst varit en obekväm president under sin första mandatperiod. Att han uttryckligen ville ”jävlas” med landets ovaccinerade när han införde tuffa förbud under pandemin är ett talande exempel, och något som bidragit till att han ses som arrogant. 

Tack vare att hans parti, LREM, haft majoritet i parlamentet har Macron också kunnat ta tag i flera av de strukturella problem som den franska ekonomin länge lidit av. Bolagsskatten har sänkts från 33 till 25 procent, förmögenhetsskatten har slopats och kapitalskatten gjorts om. 

Han har också luckrat upp reglerna på arbetsmarknaden och gjort det mindre lönsamt att stå utan jobb. 

För att komma från en ”mittenpolitiker” framstår hans politik som ovanligt mycket höger.

Och det tycks ha gett resultat. Arbetslösheten noterade nyligen den lägsta nivån på 13 år, 7,4 procent. Inflationen har dessutom stigit mindre än i grannländerna tack vare Frankrikes omfattande produktion av fossilfri el. Macron har sett till att landets 56 kärnkraftsreaktorer ska bli ännu fler.

På köpet fick Macron såklart även en proteströrelse, ”Gula västarna”, som framför allt satte sig emot höjningen av dieselskatten 2018. Rörelsen lever fortsatt, trots att presidenten backade om bränsleskatten. 

På lördagen genomförde en västklädd lokal förening en protestmarsch här i ett regnigt Nice. På plakaten står nuförtiden mest kritik mot presidentens planer på att höja pensionsåldern från 62 till 65 år, vilket ses som sanslöst högt.

Förhoppningsvis fortsätter Macron att vara obekväm i sin ekonomiska politik. Han har goda förutsättningar för det. 

Som den första omvalda presidenten på 20 år har han inte så mycket att förlora politiskt eftersom han inte får kandidera igen. Ett ekonomiskt starkt Frankrike är bra för hela EU.

Att Marine Le Pens andel av rösterna har ökat från 34 procent 2017 till 42 procent i söndagens val är dock ingen liten sak. Hela 13,3 miljoner fransmän röstade på henne. Det är ett obestridligt bevis för det missnöje som pyr runt om i landet, allra mest på landsbygden. 

Att vända den negativa trenden kommer att bli Macrons både tuffaste och viktigaste uppgift under kommande fem år. Att döma av hans segertal på söndagen är han i alla fall införstådd med detta, vilket är en god början. ”

Jag vet att många av dem som valde att rösta på extremhögern gjorde det för att de är arga och jag vet att vi måste hitta ett svar till dem och det är mitt ansvar”, sa Macron framför sina lyriska supportrar på Champ de Mars i Paris.

Ett första test kommer redan i juni då parlamentsvalet avgörs. På papperet ser dock det största hotet mot Macrons LREM-parti ut att komma från vänster, från den pånyttfödde vänsterradikale veteranen Jean-Luc Mélenchon och hans likasinnade, vilket potentiellt kan begränsa presidentens handlingsfrihet.

För omvärlden – EU, Nato, USA, Ukraina och Sverige – var dock det viktigaste beskedet från Frankrike den här helgen att Marine Le Pen inte valdes till president. 

Det innebär att Paris lär gå att lita på i internationella sammanhang också framöver. Åtminstone i fem år till.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera