ANNONS:
Till Di.se

50 år senare: Warhols skandalsuccé gör comeback

  • Vänster: Den amerikanske konstnären Andy Warhol med de 500 Brillo-boxarna på Moderna Museet i Stockholm dagen innan utställningen öppnades 1968. Höger: Mao Zedong, eller Mao Tsetung som han hette 1968. Foto: Joey Abrait

”Warhol 1968” är en utställning om den amerikanske popkonstnären Andy Warhols berömda utställning på Moderna museet i Stockholm för 50 år sedan.

En utställning om en utställning alltså.

För en konstnär som genom sina verk ställde det äkta mot det oäkta, originalet mot kopian och så vidare känns det inte främmande.

Originalet i det här fallet hette rätt och slätt ”Andy Warhol” och visades i Sverige under endast fem veckor vintern 1968 innan den vandrade vidare till bland annat Stedelijk Museum i Amsterdam och Kunstnerernes Hus i Oslo. Det var första gången Andy Warhol visades på europeiska museer – och det blev något av ett genombrott för honom. Debuten skedde alltså i Stockholm.

”Andy Warhol var redan ett namn, tveklöst, men inte på det sätt han blev efter 1968. Popkonstnärerna slog i hög utsträckning igenom i Europa innan de blev mottagna i USA”, säger John Peter Nilsson, curator på Moderna museet.

Redan 1962 hade det unga museet på Skeppsholmen, grundat 1958, visat amerikansk popkonst, ”4 amerikanare”. Med ”Andy Warhol” etablerade sig museet som en viktig scen för modern konst. Den ikoniska konstnären närvarade vid invigningen.

”Jag tror att det blev ett slags kulmen för Moderna museets förhållande till New York och popkonsten, ett erkännande av museet och Pontus Hultén som en legendarisk museichef. Han var ju senare med och skapade Centre Pompidou i Paris där han också var chef”, säger John Peter Nilsson.

Pontus Hulténs gärning har i viss mån kommit att överskuggas av den konstskandal som briserade för tio år sedan. Då avslöjade kvällstidningen Expressen att Pontus Hultén sålt Brilloboxar med äkthetsintyg, som försäkrade att lådorna varit en del av den legendariska utställningen i Stockholm 1968. I själva verket var de Brilloboxar som såldes för höga belopp på världens auktionshus tillverkade av ett snickeri i Malmö 1990, alltså efter Andy Warhols död. En form av bedrägeri alltså.

Historien om Brilloboxarna, det vill säga förpackningar för tvättsvampar, berättas på Moderna museets aktuella utställning, där lådor som verkligen var med 1968 visas.

Ur museets samlingar kommer också ”Marilyn Monroe in Black and White” (1962), 25 sammansatta svartvita fotografier av den världsberömda skådespelerskan, silkscreentrycken ”Ten-Foot Flowers” och ”Electric Chair” (båda 1967), samt filmen ”Chelsea Girls” (1966).

Från utställningen för 50 år sedan finns också några plywoodskivor tapetserade med kor bevarade. Kotapeterna täckte en av museets fasader, nu hänger de vid entrén till utställningshallen en trappa ned. Då som nu ljuder Velvet Undergrounds musik i högtalarna.

Utställningen 1968 marknadsfördes med affischer med olika citat som motiv. Dessa har förblivit aktuella bland annat genom reproduktioner som säljs i museets butik. Det mest berömda citatet lyder: ”In the future everybody will be world famous for fifteen minutes”.

Men sa verkligen Andy Warhol det?
”Det är en myt, han har inte sagt det”, säger John Peter Nilsson.

Olle Granath, senare chef för Moderna museet, har berättat hur det gick till. När han arbetade med textdelen till utställningen och presenterade materialet för Pontus Hultén frågade denne efter det numera så berömda citatet.

”Hade jag sett det i det här materialet hade jag noterat det”, svarade Olle Granath, varvid Pontus Hultén replikerade:

”Om han inte har sagt det kunde han mycket väl ha gjort det, vi tar med det.”

Och så var det kanske mest kända Warholcitatet ett faktum.

”Warhol 1968” visas inte i samma lokal som originalutställningen, trots att lokalen finns kvar intill det nybyggda museet från 1990-talet. Men det var aldrig aktuellt att ”reprisera” Warhol på samma plats, säger John Peter Nilsson.

”Där håller ju Arkdes (Sveriges nationella centrum för arkitektur och design) till och lokalerna är inte klimatanpassade. Nu för tiden är verken värda så mycket pengar att det måste vara ett speciellt klimat i rummet.”

Med tanke på de anti-amerikanska stämningar som frodades revolutionsåret 1968 fick utställningen ett över lag ett gott mottagande. Utdrag ur recensioner finns att läsa på väggarna.

”Det fanns en bild av Warhol som cyniker, affärsman, alltid till salu. Men det intressanta är att de flesta vänsterjournalister i Sverige skrev om honom som någon slags sanningssökare som skildrade det amerikanska samhället på gott och ont.”

Dåtidens helt tongivande konstkritiker, Ulf Linde, var emellertid av en annan uppfattning och skrev i Dagens Nyheter under rubriken UPA, Utan Personligt Ansvar: ”Warhol har ingivit mig av-smak”.

”Utställningen blev ett slags skandalsuccé. Den varade bara i fem veckor, men det kom 23 000 besökare, vilket var mycket i Stockholm på den tiden” säger John Peter Nilsson.

”Warhol 1968” visas i fem månader, till den 17 februari nästa år, och John Peter Nilsson tror att det kommer minst dubbelt så mycket folk den här gången, 50 000 kanske. Därefter vandrar utställningen vidare, inte ut i Europa den här gången utan till Moderna museet i Malmö.

En kort tid efter besöket i Stockholm, den 3 juni 1968, blev Andy Warhol utsatt för ett mordförsök när Valeria Solanas, författare till det radikalfeministiska manifestet Scum, sköt tre skott mot honom i hans studio The Factory på Union Square på Manhattan. Ett av skotten träffade och Andy Warhol svävade mellan liv och död.

Händelsen förvärrade hans sjukhusskräck. Det ledde till att han 19 år senare, 1987, avled till följd av komplikationer från en operation som han hade skjutit upp in i det sista.

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies