Åtgärder och åtaganden mot den globala uppvärmningen har hittills varit otillräckliga och ju längre vi väntar desto större blir förlusterna av människoliv liksom skadorna på den globala ekonomin.
Nyhetsbyrån Direkt Publicerad:
Det skriver Internationella valutafonden (IMF) i ett delkapitel ur den kommande rapporten ”Fiscal Monitor”.
Enligt IMF måste finansministrarna nu spela en central roll för att leda och implementera finanspolitik för att begränsa klimatförändringarna, och för det krävs omvandlingar i skattesystemen och i finanspolitiken för att minska utsläppen från kol och andra fossila bränslen.
”Regeringar kommer att behöva öka priset på koldioxidutsläpp för att ge människor och företag incitament att reducera energianvändningen och skifta till rena energikällor. Koldioxidskatter är det mest kraftfulla och effektiva verktyget, men bara om de implementeras på ett rättvist och tillväxtvänligt sätt”, skriver IMF.
Fonden tillägger att för att göra koldioxidskatter politiskt genomförbara, och ekonomiskt effektiva, måste regeringarna besluta hur de nya intäkterna ska användas. Tänkbara alternativ är att sänka andra skatter, stödja bräckliga hushåll och samhällen, ökade investeringar i grön energi, eller att helt enkelt dela ut pengarna till folket.
För att begränsa den globala uppvärmningen till 2 grader Celsius eller mindre måste stora utsläppsländer vidta ambitiösa åtgärder. IMF föreslår att de inför en koldioxidskatt som stiger snabbt till 75 dollar per ton till 2030.
Det skulle enligt IMF:s beräkningar betyda att hushållens elräkningar blir upp till 43 procent dyrare i genomsnitt det kommande decenniet - och mer i länder som ännu använder mycket kol för energiförsörjning. Bensinpriset skulle samtidigt bli i genomsnitt 14 procent dyrare.
Inkomsterna från skatten, mellan 0,5 och 4,5 procent av BNP (beroende på land) kan samtidigt användas för att sänka andra skatter, som inkomst- och löneskatter som hämmar incitamenten för arbete och investeringar.
Regeringarna kan också använda pengarna för att stödja oproportionerligt missgynnade arbetare och samhällen, alternativt ge återbäring till samtliga medborgare. Ett annat alternativ är att regeringarna endast stöttar de fattigaste 40 procenten av hushållen, vilket skulle lämna tre fjärdedelar av inkomsterna till investeringar i grön energi, innovationer eller för att finansiera uthålliga utvecklingsmål.
IMF noterar att omkring 50 länder har någon form av program för beskattning av koldioxidutsläpp, men det globala genomsnittspriset är endast 2 dollar per ton, vilket är ”långt under vad planeten behöver”.
Fonden lyfter Sverige som ett bra exempel. Här är koldioxidskatten 127 dollar per ton, vilket har reducerat utsläppen med 25 procent sedan 1995 - samtidigt som BNP har stigit 75 procent.