1515

Volvo måste hem

Håkan Samuelsson är en lågmäld man. Han har arbetat en stor del av sitt liv i tysk tung fordonsindustri och haft München som sitt hem. Hans satsmelodi på svenska liknar den tyska, med betoning på avslut.

VÄRLDEN VÄNDER. Håkan Samuelsson på Volvo Cars vill att bolaget snabbt noteras på Stockholmsbörsen. Det finns skäl till brådskan.
VÄRLDEN VÄNDER. Håkan Samuelsson på Volvo Cars vill att bolaget snabbt noteras på Stockholmsbörsen. Det finns skäl till brådskan.Foto:Patrik Olsson

Vi äter wienerschnitzel på restaurang Kometen i Göteborg. Himlen utanför är oskyldigt blå en vacker vårdag i maj. Hela stan håller på att spricka ut men coronarestriktionerna dämpar fortfarande folk och folkliv. Vi är nästan ensamma i lokalen. Schnitzeln är i världsklass med gröna ärtor, ansjovis och citron, samt Erdingers Weissbier, Bayerns största livsmedelsexport. Restaurangen är en av de få som kan tappa upp öl på ett riktigt sätt.

Vi pratar om utvecklingen i tysk politik inför valet i höst. En jordbävning skakar om hela landskapet. De Gröna har plötsligt svingat sig upp till att bli ett stort parti, jämsides med CDU som störtats från tronen. Han är milt skeptisk till att framgången är hållbar (vilket visade sig vara riktigt) men är övertygad om att klimatopinionen är fortsatt stark i Tyskland.

Vid ett tillfälle under samtalet blir han märkbart berörd. Han talar om den tyska företagarkulturen, det speciella ägandet och fackets starka roll i bolagsstyrelserna. Tyskarna, säger han, skulle aldrig släppa iväg en sådan klenod som Volvo. Aldrig någonsin. Landets största företag. Ett ikoniskt varumärke. En urstark folklig förankring. Det är ju som att sälja sin själ.

Det kinesiska ägandet har otvivelaktigt räddat företaget. Att vara ägd av amerikaner var som att ägas av en armé jurister. Kineserna lämnar svenskarna ifred. Volvo Cars är inne i en av de lyckligare perioderna i företagets historia, man säljer fler bilar än någonsin, tjänar mer pengar än någonsin och har storslagna planer för sin framtid.

Utan Geelys investeringar i Göteborg hade staden i värsta fall varit som ett stort Malmö, en storstad som förlorat sina industrier och som aldrig återhämtar sig. Men Göteborg drabbades inte av avindustrialiseringen utan blev istället en europeisk utvecklingshub för kinesisk fordonsindustri. Vitaliteten skjuter upp nya byggnader högt mot stadens sky. Älven kantas av lyftkranar. Nya vattennära stadsdelar breder ut sig längs kajerna. Det trodde nog ingen när Geely tog över 2010.

Ändå vill Volvo Cars ledning att svenska ägare ska in, snabbt. Det är den stora planen, med en notering på Stockholmsbörsen, helst i höst. Varför? Det är ju inte så att nuvarande huvudägaren har brist på pengar. Är det en patriotism?

Dagen efter träffas vi igen på huvudkontoret ute på Torslanda för en mer formell intervju i Di:s serie ”Uppstart Sverige”. Himlen är fortfarande blå. Från fönstret skymtar man skärgården i väster. I öster på andra sidan skogen ligger Biskopsgården med numera riksbekanta gatunamn från gängkriget som Vårvädersgatan och Blidvädersgatan. Där skulle bilfabrikernas arbetare bo i ljusa stora lägenheter med balkong och spårvagn. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Världen tränger sig på.

Alla huvudkontor i stora bolag har en inre tomhet där stora frågor ansamlas som i ett andehus. Man känner den direkt. Abstraktionsnivån är så hög, känslorna så stora och krafterna så starka att de omöjligt går att prata om. Alltså delas alla huvudkontor upp i små mötesrum med glasväggar så att man kan tala om mindre frågor och en i taget men ändå med allt glas behålla en illusion av överblick.

Det man helst inte pratar om så mycket inne på Volvo är att världen inte riktigt blev som man tänkt sig. Den internationella politiken har gått in i en ny fas. Ett unikt kvartssekel med en enda global stormakt är över. USA:s hegemoni håller snabbt på att ta slut och Washington har bestämt sig för att ta strid, på alla plan och om vi har otur med alla medel. Om Kina vinner kampen om att vara den största och mest tekniskt kvalificerade ekonomin får det oöverskådliga militära och politiska konsekvenser. En globalt dominerande stormakt som likt USA är en demokrati är en sak, nog så besvärlig men ändå något man kan leva med. En globalt dominerande stormakt på hightechsteroider som styrs av en diktatur är en helt annan sak. Det får inte hända.

Samtidigt som USA har hårdnat i sin inställning har även Kina gjort det. Man ska inte ge upp det kinesiska folkets längtan efter frihet, de var först ut i protestvågen 1989. Men ingenting i Kinas politiska liv går åt rätt håll. Friheter stryps. Löftet om Hongkongs självständighet var luft. En ny lag pliktar alla kinesiska medborgare och alla kinesiska företag att lämna över känsliga uppgifter till säkerhetstjänsterna. Kinesiska ambassadörer, bland andra den i Stockholm, hetsar mot fria medier, forskare och tänkare i väst. På mycket kort tid har den svenska allmänhetens bild av Kina försämrats drastiskt, och det på goda grunder.

Säkerhetspolisens förre chef undslapp sig i ett panelsamtal för några år sedan att han av säkerhetsskäl inte skulle öppna mail från Volvo Cars. Nu lever vi inte i ett land där säkerhetspolisen ska diktera näringsfriheten, men denna inställning hos myndigheten är ett varsel om något nytt. Den förebådade det beslut som skulle komma om Huawei: den kinesiska närvaron i sig uppfattas som ett hot.

Tänk om några år när elbilarnas revolution rullar på gatorna. De kommer att vara mycket kraftfulla datorer på hjul, med sensorer överallt som ser allt och minns allt och är uppkopplade till fordonstillverkarens centraldator för uppdatering och informationsinhämtning. De kommer också att ha sensorer som känner av förarens tillstånd så att hon inte somnar eller har alkohol i utandningsluften.

I en mening är en sådan bil en fantastisk skapelse, fossilfri, supersäker och en del i ett gigantiskt informationsmoln. I en annan mening är den en rullande spioncentral.

Kommer USA att tillåta sådana bilar om de tillverkas av kinesiska företag? Kan regeringskansliet i Sverige använda Volvos bilar i framtiden? Jag tror inte det. Sveriges största företag kan inte ha kinesiska huvudägare i det politiska klimat vi är på väg in i. Bolaget måste hem. Det här är första delen i en artikelserie som ska handla om Volvo Cars som ett exempel på en skärningspunkt mellan världspolitik, klimatomställning, den tekniska utvecklingen och varför svenska ägare har skäl att göra en insats.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?