ANNONS:
Till Di.se

Vilseledande argument mot alliansregering

  • Jan Björklund medverkade bland annat i TV4:s Nyhetsmorgon på fredagen. Foto: TV4

LEDARE. I en debattartikel i fredagens Svenska Dagbladet presenterar Ulf Kristersson den politik hans regering skulle föra om han blir vald till statsminister nu på onsdag. Det är välgörande att för första gången sedan valet få läsa ett politiskt program från en partiledare. Annars har sakpolitiska besked varit frånvarande under de nio veckor som förflutit.

Ulf Kristerssons regeringsprogram talar om akuta problem som måste hanteras: polisbristen, sjukvårdsköerna, eftersatta försvarsinvesteringar. Här finns gott om allianspolitik, det är bättre ekonomiska villkor för de gröna näringarna (till Centerpartiet) och plötsligt har Moderaterna tagit tydlig ställning för avskaffande av värnskatten (till Liberalerna).

Samtidigt har Centerpartiet och Liberalerna gett besked om att de kommer att rösta nej till Ulf Kristersson som statsminister. Liberalernas partiledare Jan Björklund har flitigt deltagit i radio och tv de senaste dagarna för att förklara sitt ställningstagande. Han kallar Ulf Kristerssons regeringsförslag ”en smal högerregering”, trots att M-ledaren har sagt och visat att det handlar om en regering med allianspolitik där alla allianspartier är välkomna att få ministerposter. Jan Björklund säger också att denna regering måste förhandla med Sverigedemokraterna annars kommer alliansen att förlora ”varenda omröstning”, något som Ulf Kristersson konsekvent har avvisat.

Den vänligaste beteckningen på Jan Björklunds uttalanden är ”vilseledande”. Varför kallar han Ulf Kristerssons erbjudande ”en smal högerregering”? Det är samma sak som att han inte litar på Ulf Kristersson – och då bör L-ledaren säga det.

Jan Björklund säger, gissningsvis för att inte få skulden för alliansens splittring, att han vill hålla ihop alliansen och att den ska regera med hjälp av Miljöpartiet. Men hur skulle det gå till? Vilka skulle släppa fram denna regering, som saknar egen majoritet? SD? Vänsterpartiet? Socialdemokraterna?

Både Jan Björklund och Annie Lööf återkommer gärna till att de rödgröna är ett mandat större än alliansen och att det är denna omständighet som skapar beroende av SD. Men i så fall är det ett minst lika stort beroende i andra konstellationer. Om alliansen plus MP, denna osannolika regering, skulle släppas fram, kan SD när som helst rösta tillsammans med S och därmed få fler röster i riksdagen.

Med tanke på de senaste veckornas utspel är det svårt att göra sig fri från misstanken att den konstellation som betecknats som en andrahandslösning i själva verket, för ett eller annat parti, varit ett förstahandsalternativ hela tiden.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies