ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Vi behöver en miljard Robinson Crusoes

  • CIVILISATION. Vi behöver en miljard Crusoes, bred naturvetenskaplig bildning, en envis teknikoptimism och en lika envis kamp mot vidskepelse för att klara klimatutmaningen. Foto: Larsen, Håkon Mosvold

När han strandar på ön där han ska tillbringa 28 år, två månader och 19 dagar tackar han Gud som räddat hans liv. Han är den ende överlevande ur besättningen på fartyget som nu ligger vrak efter stormen.

Det där med Gud fortsätter han med ett tag, men i övrigt lämnar han inget åt försynen. Allt han fortsättningsvis gör är ett resultat av egen undersökning, egen analys och eget arbete.

Robinson Crusoe bärgar alla vrakdelar och allt från fartyget han orkar bära och lägger upp ett förråd av virke, rep, segelduk, verktyg, gevär, krut, rom och tobak. Han bygger en palissad som skydd mot rovdjur och insyn och reser ett tält. Fukt och hetta får honom snart att tänka om och efter åtskilligt funderande uppställer han en kravlista på en ny boplats: hälsosamt läge, tillgång till friskt vatten, skydd mot sol och rovgiriga varelser och utsikt över havet för omvärldsanalys. Han hittar sin plats på en slänt nedanför en klippa och bygger där sin bostad. Det tar ett år.

Han jagar fågel och vildgetter men inser snabbt att han måste skaffa tamboskap för att klara födan efter att ammunitionen tagit slut och lyckas tämja en get. Fler följer. Han lagrar frukt och börjar soltorka druvor till russin, samt äta citron för hälsan.

Han gör en arbetsinstruktion åt sig själv. Varje morgon jakt och omvärldsanalys. Därefter arbete till klockan 11. Sömn under hettan efter lunch och arbete igen hela eftermiddag. Sedan gör han kväll.

I en gammal påse från fartyget för hönsfoder hittar han några agnar och skakar ut dem över en bit jord. En månad senare ser han gröna strån som sticker upp och efter ännu en tid tio, tolv ax av samma sort som axen på vårt europeiska, ja till och med vårt engelska korn. Hans tacksamhet mot Gud börjar härmed avta och han begår jordbruksrevolution. Det tar fyra år av sådd, skörd och ny sådd innan han har tillräckligt mycket säd för att kunna göra bröd. Han måste också anpassa sådd efter nya säsonger då regnperioderna lätt förstör vårbruket. Han använder getgödsel. Harar hotar skörden om nätterna varför han inhägnar åkern. Han sitter vakt för att jaga bort fåglar.

Hans verktyg tappar skärpan. Han har en slipsten från fartyget men kan inte slipa och rotera den samtidigt varför han tillverkar en trampa av rep och hjul. Det tar en vecka innan slipmaskinen är klar men produktivitetsförbättringen i allt annat arbete som kräver eggverktyg är värt varje timme. Det tar ett halvår för honom att hugga ur ett cederträ till en kanot.

Han tillverkar talgljus av getfett och korgar av sly. Efter två månaders arbete lyckas han göra lerkärl och upptäcker att de blir mer beständiga i eld, varpå han gör ett litet krukmakeri. Ingen har känt sådan glädje över ett enkelt ting som eldfasta lerkärl. Han gör smör och ost.

Det hände en dag vid middagstiden att han fick se avtrycket av en människofot vid stranden. Han räddar en man från kannibaler som gästar ön och upprättar en livslång och god relation till honom. Han betraktar kannibalismen som en skitkultur som bör bekämpas, med vapen om så behövs, vilket han lyckas med genom ett eldöverfall på flanken.

Han överlever och lever och överlever till slut med visst överflöd av kött och mjöl, till och med siktat, och när han räddas av ett engelskt fartyg är han en enligt öns mått välbärgad man.

När Daniel Defoe utkom med Robinson Crusoe 1719 var upplysningstiden i sin linda och industrialismen knappt påtänkt. 300 år senare, 2019, har Crusoes ideal ändrat förutsättningarna för hela mänskligheten. Med egen undersökning, egen analys och egna experiment har vi, med åtskilliga hack i kurvan, vänt varje socioekonomisk faktor till framgång. Världssvälten är så gott som borta. Vatten- och avloppsanläggningar har fasat ut de ständiga och dödliga diarréerna. Den globala medellivslängden är 70 år och få tvingas begrava sina nyfödda. På 50 år har andelen extremt fattiga minskat från 50 procent till tio. Analfabetismen följer samma kurva. Krigen har minskat, liksom våldsbrotten. Dödlighet på grund av våld har aldrig varit lägre. 60 procent av världens befolkning lever i demokratier. Kvinnors rättigheter har aldrig varit starkare. Dagens barn är friskare, äter bättre, är mer utbildade, slipper krig och barnarbete och är mer jämställda jämfört med tidigare generationer.

Nästa utmaning är miljön. Mycket går åt rätt håll. Europas floder är rena. Regnet är inte surt. Oljekatastroferna är borta. Ökenutbredningen har stoppats. Skogarna blir fler och tätare. Fossilfria energislag konkurrerar med kol. Och den stora nyheten är att mänskligheten inom loppet av några få decennier har tagit ett globalt ansvar för att stoppa koldioxidutsläppen och minska den globala uppvärmningen. Man kan beskylla vår art för mycket, men att ta ett planetärt ansvar klarar varken fågel, fisk eller mitt emellan.

För att lyckas kan vi under inga som helst omständigheter lita till försynen. Vi behöver en miljard Crusoes, bred naturvetenskaplig bildning, en envis teknikoptimism och en lika envis kamp mot vidskepelse och defaitism. En återgång till naturtillståndet nu är liktydigt med katastrof. Storstadsbefolkningarna skulle göra landsbygden till ett sanitärt helvete. Jakten på föda skulle orsaka massutrotning värre än den nuvarande. Vedeldning skulle slå ut skogen.

Grattis på 300-årsdagen!

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer