1515
Annons

Veckans markeringar bra för partipolitiken

LEDARE. Vilken vecka det har varit i svensk inrikespolitik. 

Ulla Andersson (V) och Elisabeth Svantesson (M).
Ulla Andersson (V) och Elisabeth Svantesson (M).Foto:Claudio Bresciani/TT

”Oheliga allianser, brott mot budgetprinciperna, Moderaterna höjer skatten för företagare, Vänsterpartiet har svikit sina ideal, Moderaterna likaså, oppositionen agerar omoget, välfärden räddas, välfärden hotas, ni har krokat arm med SD, det går inte att regera landet längre, ni har ändrat er, nej det är ni som har ändrat er.”

Listan över tillmälen mellan debattörer och partiföreträdare kan göras lång. Men den vecka som har varit så omvälvande i riksdagen har inte förändrat Sverige. Samhällsproblemen har inte kommit närmare någon lösning. Däremot tjänar inrikespolitiken på veckans händelser. Det tvingar regeringen att förankra sin politik. Det är bra att det blir tydligt att det spelar roll vem man röstar på. Det är i riksdagen politiken till slut avgörs, och det är majoriteter och samarbeten där som för politiken framåt.

Till det yttre handlar det om tre budgetposter, mer pengar till kommunerna, slopade pengar till ingångsavdrag för bland annat nyanlända och slopade pengar till den nya ”utvecklingstiden”. Det handlar också om beslutsordning i riksdagen och om huruvida några partier agerar mot sin egen politiska linje.

Men dessa budgetförändringar gäller småbelopp. Följaktligen är det inte någon stor sak om något parti eventuellt har agerat i strid med vad det partiet borde tycka.

Ingen regeringskris har uppstått. Erfarenheten av Stefan Löfvens tid som statsminister är att han sitter kvar oavsett motgångar. Under två hela år, 2015 och 2019, har han styrt med en borgerlig budget. Oppositionen har tvingat bort ministrar och fått regeringen ändra på politiska förslag. Stefan Löfven regerar vidare. Säkerligen kan han uppmuntra samarbetspartierna att svälja förtreten.

Det som majoriteten i riksdagen har gjort är i huvudsak att markera, och det är betydelsefullt. Det handlar om att en regering som saknar tillräckligt underlag i riksdagen måste förankra sina beslut för att vara säker på att de ska gå igenom. En regering kan inte kan gissa sig till hur ett visst oppositionsparti ska agera (i framtiden måste man nog fråga först).

Det finns två omhuldade myter som har upprepats flitigt under veckan, och de blir inte sannare för det.

* Den första är att minoritetsregeringar skulle vara det normala i Sverige och att det är detta som är fallet även denna mandatperiod. Men det är fel. Sedan enkammarriksdagen infördes och fram till 2010 har alla regeringar tillträtt antingen som majoritetsregering eller som minoritetsregering med majoritetsunderlag i riksdagen. Reinfeldt II (2010) saknade majoritet i riksdagen och avstod därför i stor utsträckning från att lägga fram reformer. Löfven I (2014) kunde sitta kvar hela mandatperioden eftersom de borgerliga partierna från 2015 avstod från att lägga fram gemensamma budgetförslag.

Löfven II, alltså denna regering, har inte säkrat något flertal i riksdagen men antog ett regeringsprogram som inte öppnar för förhandling med andra partier. Man kan undra varför Vänsterpartiet ändå släppte fram Stefan Löfven som regeringsbildare, men faktum kvarstår: regeringen har inte försökt skaffa sig ett majoritetsunderlag.

* Den andra är att förtroendet för finanspolitiken skulle hänga på att regeringens budget går oförändrad genom riksdagen. Det är fel. Utbrytningar ur budgeten har blivit termen för att oppositionen samlar ihop en majoritet och ändrar en enskildhet i en budget. Socialdemokraterna och de rödgröna började med detta 2010 när man tillsammans med SD skar ned anslaget till regeringskansliet. Och fortsatte 2013 med att i samma oheliga allians stoppa en skattesänkning. Båda sakerna var markeringar – det handlade inte om några stora belopp.

Exakt samma sak gör oppositionspartierna nu, även om det har skett på olika sätt.

Omvärldens förtroende hänger samman med det finanspolitiska ramverket. Här finns överskottsmålet men också riksdagens budgetregler, som handlar om att utgiftstak och så kallat rambeslut inte får överskridas. Det har aldrig handlat om att man inte får ändra i budgeten.

Sveriges kreditbetyg är inte i fara.

Innehåll från InyettAnnons

Felaktiga leverantörsbetalningar kostar företag över 100 000 kronor om året

Magnus Månsson, Inyetts vd.
Magnus Månsson, Inyetts vd.

Ett svenskt företag genomför sannolikt 3-4 betalningar till registrerade bluffbolag per år utan att veta om det. Här berättar vi om de vanligaste och mest kostsamma felen vid leverantörsbetalningar – och hur du kan undvika dem.

Så minskar ni risken för felaktiga leverantörsbetalningar

Kostnaden för felaktiga leverantörsbetalningar ligger i snitt på över 100 000 kronor per år för ett svenskt bolag. Samtidigt går det åt värdefull tid att korrigera fel – närmare bestämt cirka 25 dagar per bolag. Det visar en undersökning från fintech-företaget Inyett som varje år läser av 60 miljoner transaktioner. Vi bad Inyetts vd Magnus Månsson att lista några av de risker som alla företag bör titta närmre på:

1. Bluffbolag

Mer än tre miljarder kronor hamnar i händerna på bluffbolag varje år, och många företag

vet inte om att de har betalat en bluffaktura. Det kan exempelvis handla om ett påhittat bolag som skickar ut fakturor på måfå.

– Får du till exempel en faktura där det står ”leverans av kaffe” och ett belopp på 2 000 kronor är det inte alltid du orkar kolla om fakturan stämmer, speciellt inte om du har ytterligare 50 fakturor att kolla igenom den dagen. De allra flesta har inte heller möjlighet att manuellt gå igenom Svensk Handels varningslista varje gång det är dags att betala en faktura, säger Magnus Månsson.

2. Avvikande betalmönster

Hela idén till Inyetts automatiserade lösning, som varnar för misstag, risker och bedrägerier kopplade till leverantörsbetalningar, föddes efter att en kommunanställd fört över 398 000 kronor istället för 3 980 kronor till en kvinnas konto. Kvinnan hann spendera skattepengarna innan felet upptäcktes och domstolen fastslog att hon inte behövde betala tillbaka dem.

– I det fallet handlade det om ett handhavandefel, men ett avvikande betalmönster kan exempelvis också vara tecken på avtalsbrott, där leverantören debiterat mer än vad som varit normalt eller överenskommet sedan tidigare.

3. Betalningar till leverantörer som saknar F-skatt

Om du betalar en faktura på 100 000 kronor där det står att leverantören har F-skatt, men så inte är fallet, kommer du att ha betalat 30 procent för mycket. Vid en eventuell skatterevision kan du som beställare bli skyldig att betala de uteblivna sociala avgifterna till Skatteverket. Det skulle betyda att du totalt behöver betala 130 000 kronor istället för det korrekta beloppet 70 000 kronor. Inyetts undersökning visar att ungefär 6,3 procent av en organisations leverantörsbetalningar görs till företag som saknar F-skatt.

– Det kan då handla om en leverantör som tidigare har haft F-skatt men som blivit av med den, vilket är helt omöjligt för dig att ta reda på det om du inte sitter och knappar in varje enskild mottagare, säger Magnus Månsson.

– Vår tjänst kan däremot utföra den kontrollen i realtid. Den flaggar inte bara vid bedrägerier, avvikande betalmönster och avsaknad F-skatt, utan också om en leverantör har försatts i konkurs eller om gironumret inte stämmer. Vi har skapat en avancerad tjänst som samtidigt är väldigt enkel att använda.

Så minskar ni risken för felaktiga leverantörsbetalningar 

Mer från Inyett

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Inyett och ej en artikel av Dagens industri

Företagen bör utnyttja nya Las för sina syften

Den här lördagen träder de nya Las-reglerna i kraft. Det blir något lättare att säga upp personal, och helt nya möjligheter till omställningsutbildning införs. En viktig nyordning – men för att den ska få rätt betydelse måste företagen använda de nya möjligheter som ges.

GENERÖST STÖD. I dag lördag träder ett omställningsstudiestöd i kraft, som gör att anställda kan få statlig ersättning för att vara tjänstlediga för att bredda sin kompetens. Arbetsgivarna bör använda sig av denna möjlighet och uppmuntra anställda att utbilda sig.
GENERÖST STÖD. I dag lördag träder ett omställningsstudiestöd i kraft, som gör att anställda kan få statlig ersättning för att vara tjänstlediga för att bredda sin kompetens. Arbetsgivarna bör använda sig av denna möjlighet och uppmuntra anställda att utbilda sig.

Förändringen är ett resultat av det avtal som arbetsmarknadens parter enades om för två år sedan. Allt hade påskyndats av hotet att en statlig utredning annars skulle leda till lagstiftning. Genom att sluta ett nytt huvudavtal kunde de behålla initiativet över arbetsmarknadens regelverk. Men för att de skulle komma i mål krävdes en statlig injektion med 6 till 9 miljarder kronor per år för att finansiera omställningsutbildningen.

Lagen om anställningsskydd, Las, förändras så att tre personer får undantas från turordningsreglerna vid uppsägning. Det ska jämföras med situationen innan, där två fick undantas och endast i företag med upp till tio anställda. Dessutom finns en regel att 15 procent av personalstyrkan kan undantas vid större neddragningar. En välkommen förändring är också att när arbetsgivaren gör en uppsägning, och det blir tvist om ogiltighet, så behöver man inte längre betala lön under tiden tvisten pågår. De gamla reglerna innebar att man kvarstod i anställning, vilket medförde lönekostnader i flera år för arbetsgivaren. 

Lättnaderna i Las sågs som en stor vinst för arbetsgivarna, och som ”betalning” till fackliga sidan kom det nya omställningsstudiestödet. Det innebär att anställda med betalning ska utbilda sig för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Där står staten för den stora delen av ersättningen.

Tanken är att omställningen ska kunna ske medan man har sin anställning kvar. En arbetstagare ska kunna ansöka om att få en utbildning godkänd, och får i så fall ersättning från staten med högst 21.000 kronor och därutöver en statlig lånemöjlighet på 12.500 kronor per månad. Jobbar man på ett företag med kollektivavtal blir maxbeloppet uppemot 39.000 kronor, och lånedelen tillkommer.

Det är alltså riktigt bra villkor. Det borde bli rusning bland löntagarna att få del av denna möjlighet. Hur ska man säkerställa att det inte blir ett nytt friår - alltså att anställda får betalt för att inte arbeta? Friåret fanns under en kort tid på 00-talet och avskaffades efter alliansregeringens tillträde. Det dök upp igen i Januariavtalet, nu med täcknamnet ”Utvecklingstid”, men stoppades dessbättre.

Kravet för att få omställningsstudiestöd är att det är en utbildning som stärker ställningen på arbetsmarknaden, och man måste motivera hur man tror att det ska ske, eller skaffa ett yttrande från en omställningsorganisation. Beslutet fattas sedan av Centrala studiestödsnämnden och ett avslag därifrån kan överklagas till en nämnd.

Det verkar upplagt för att vilka utbildningar som helst släpps igenom. Vem kan avgöra att, säg, ett års studier i franska inte skulle stärka ställningen på arbetsmarknaden? Arbetsgivaren har dessutom ingenting att säga till om, utan ska bara bevilja tjänstledighet.

Men arbetsgivarna bör ta chansen att göra något bra av denna möjlighet. Företagen bör tydligt analysera sina framtida kompetensbehov och kommunicera det utåt, så att privata och offentliga utbildningsaktörer kan möta detta behov. 

Men arbetsgivarna bör ta chansen att göra något bra av denna möjlighet. Företagen bör tydligt analysera sina framtida kompetensbehov och kommunicera det utåt, så att privata och offentliga utbildningsaktörer kan möta detta behov. 

Företagen får dessutom en chans att använda de nya reglerna i relation till sin personal. Meningen med det nya stödet är att omställning ska kunna ske under pågående anställning, innan det har gått så långt att man har blivit uppsagd. I samtal med anställda kan arbetsgivaren ta upp att de bör kompetensutveckla sig för den framtida arbetsmarknaden och därmed uppmuntra rörligheten på arbetsmarknaden. Omställningsstudiestödet kan påskynda personalomsättningen på det enskilda företaget.

Det är bara om kompetensen höjs, och därmed beredskapen för ett omvandlat näringsliv, som skattebetalarna kommer att få samhällsekonomisk valuta för dessa statliga miljarder. Myndigheterna och arbetsmarknadens parter har ett stort ansvar för att detta ger resultat, och inte blir ett nytt friår.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera