Veckans markeringar bra för partipolitiken

LEDARE. Vilken vecka det har varit i svensk inrikespolitik. 

Ulla Andersson (V) och Elisabeth Svantesson (M).
Ulla Andersson (V) och Elisabeth Svantesson (M).Foto:Claudio Bresciani/TT

”Oheliga allianser, brott mot budgetprinciperna, Moderaterna höjer skatten för företagare, Vänsterpartiet har svikit sina ideal, Moderaterna likaså, oppositionen agerar omoget, välfärden räddas, välfärden hotas, ni har krokat arm med SD, det går inte att regera landet längre, ni har ändrat er, nej det är ni som har ändrat er.”

Listan över tillmälen mellan debattörer och partiföreträdare kan göras lång. Men den vecka som har varit så omvälvande i riksdagen har inte förändrat Sverige. Samhällsproblemen har inte kommit närmare någon lösning. Däremot tjänar inrikespolitiken på veckans händelser. Det tvingar regeringen att förankra sin politik. Det är bra att det blir tydligt att det spelar roll vem man röstar på. Det är i riksdagen politiken till slut avgörs, och det är majoriteter och samarbeten där som för politiken framåt.

Till det yttre handlar det om tre budgetposter, mer pengar till kommunerna, slopade pengar till ingångsavdrag för bland annat nyanlända och slopade pengar till den nya ”utvecklingstiden”. Det handlar också om beslutsordning i riksdagen och om huruvida några partier agerar mot sin egen politiska linje.

Men dessa budgetförändringar gäller småbelopp. Följaktligen är det inte någon stor sak om något parti eventuellt har agerat i strid med vad det partiet borde tycka.

Ingen regeringskris har uppstått. Erfarenheten av Stefan Löfvens tid som statsminister är att han sitter kvar oavsett motgångar. Under två hela år, 2015 och 2019, har han styrt med en borgerlig budget. Oppositionen har tvingat bort ministrar och fått regeringen ändra på politiska förslag. Stefan Löfven regerar vidare. Säkerligen kan han uppmuntra samarbetspartierna att svälja förtreten.

Det som majoriteten i riksdagen har gjort är i huvudsak att markera, och det är betydelsefullt. Det handlar om att en regering som saknar tillräckligt underlag i riksdagen måste förankra sina beslut för att vara säker på att de ska gå igenom. En regering kan inte kan gissa sig till hur ett visst oppositionsparti ska agera (i framtiden måste man nog fråga först).

Det finns två omhuldade myter som har upprepats flitigt under veckan, och de blir inte sannare för det.

* Den första är att minoritetsregeringar skulle vara det normala i Sverige och att det är detta som är fallet även denna mandatperiod. Men det är fel. Sedan enkammarriksdagen infördes och fram till 2010 har alla regeringar tillträtt antingen som majoritetsregering eller som minoritetsregering med majoritetsunderlag i riksdagen. Reinfeldt II (2010) saknade majoritet i riksdagen och avstod därför i stor utsträckning från att lägga fram reformer. Löfven I (2014) kunde sitta kvar hela mandatperioden eftersom de borgerliga partierna från 2015 avstod från att lägga fram gemensamma budgetförslag.

Löfven II, alltså denna regering, har inte säkrat något flertal i riksdagen men antog ett regeringsprogram som inte öppnar för förhandling med andra partier. Man kan undra varför Vänsterpartiet ändå släppte fram Stefan Löfven som regeringsbildare, men faktum kvarstår: regeringen har inte försökt skaffa sig ett majoritetsunderlag.

* Den andra är att förtroendet för finanspolitiken skulle hänga på att regeringens budget går oförändrad genom riksdagen. Det är fel. Utbrytningar ur budgeten har blivit termen för att oppositionen samlar ihop en majoritet och ändrar en enskildhet i en budget. Socialdemokraterna och de rödgröna började med detta 2010 när man tillsammans med SD skar ned anslaget till regeringskansliet. Och fortsatte 2013 med att i samma oheliga allians stoppa en skattesänkning. Båda sakerna var markeringar – det handlade inte om några stora belopp.

Exakt samma sak gör oppositionspartierna nu, även om det har skett på olika sätt.

Omvärldens förtroende hänger samman med det finanspolitiska ramverket. Här finns överskottsmålet men också riksdagens budgetregler, som handlar om att utgiftstak och så kallat rambeslut inte får överskridas. Det har aldrig handlat om att man inte får ändra i budgeten.

Sveriges kreditbetyg är inte i fara.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?