1515
Annons

Väst måste bryta rysk matblockad

De ukrainska bönderna har trotsat kriget. Iförda skottsäkra västar och hjälmar har de berett marken och sått solrosor (för oljan), majs, korn och annat spannmål. Nästan 80 procent av en normal vårsådd har genomförts. Skörden blir sannolikt lättare eftersom den ryska armén har pressats tillbaka från de områden där en stor del av jordbruket bedrivs.

TROTSAR KRIGET. Ukrainas bönder har lyckats genomföra 80 procent av vårsådden trots kriget. Problemet är att få ut skörden från landet. EU bör göra ännu mer för att underlätta exporten.
TROTSAR KRIGET. Ukrainas bönder har lyckats genomföra 80 procent av vårsådden trots kriget. Problemet är att få ut skörden från landet. EU bör göra ännu mer för att underlätta exporten.Foto:ADAM IHSE

Jordbruket är en av Ukrainas viktigaste exportnäringar och stod för cirka 10 procent av landets BNP 2020. 70 procent av landets yta, omkring 40 miljoner hektar, består av jordbruksmark. Här finns den näringsrika svarta jorden som ger rika skördar. Här finns världens största genbank med 160 000 olika sorters grödor (som delvis har förstörts av ryskt artilleri). Ukraina är världens största exportör av solrosolja och den femte största exportören av vete. Hälften av all majs som EU importerar kommer från Ukraina.

Ukraina har en stor strategisk betydelse när det gäller Europas – och världens – livsmedelsförsörjning. 

Problemet är att jordbruksprodukter är skrymmande. Det bästa sättet att frakta dem är på fartyg. Men i Svarta havet ligger den ryska marinen. Ukrainas största utskeppningshamn, Odessa, är blockerad. Det går heller inte att lagra spannmålet. Landets silor är fulla av grödor som vid det här laget normalt skulle ha nått kunderna i Nordafrika, Europa och Mellanöstern. 

Att blockera exporten av spannmål är ett sätt för ryssarna att skada Ukrainas ekonomi.   

Men problemet är större än så. En global matkris hotar. McKinsey har räknat ut att 19 till 34 miljoner ton spannmål kan försvinna från exportmarknaden i år till följd av kriget. Ännu mer nästa år om kriget fortsätter. Vissa länder är särskilt utsatta. Egypten förlitar sig på Ukraina och Ryssland för 60 procent av sin import av spannmål.

Priset på vete har i år ökat med cirka 60 procent. Torka, ökade kostnader för el och gödsel samt ansträngda leveranskedjor har bidragit till att driva upp priserna. Läget har förvärrats av att Indien förbjudit export av vete till följd av den starka hettan som plågat landet sedan i mars. Risken finns att matkrisen utlöser protektionism bland andra producentländer.

Världen behöver alltså Ukrainas spannmål mer än någonsin. Ukrainas president, Volodymyr Zelenskyj, vill att väst vidtar åtgärder för att bryta blockaden av Odessa. Men att bryta hamnblockaden är omöjligt för EU och USA. Man skulle hamna i direkt konflikt med ryska flottstyrkor. Alltså återstår landvägen. Med lastbil och järnväg kan spannmålet fraktas till Polen för vidare transport till landets hamnar vid Östersjön. Utmaningarna är gigantiska. Köerna av järnvägsvagnar och långtradare vid gränsen till Polen är kilometerlånga. 

 EU har dock hörsammat Zelenskyjs vädjan. I förra veckan presenterades förslaget att skapa ”solidaritetsfiler” inom EU så att åtminstone 20 miljoner ton spannmål kan lämna Ukraina inom de kommande tre månaderna. Tanken är att byråkratin vid gränsövergångarna till EU ska minska. Ett logistikcenter ska inrättas för att matcha speditionsföretag med laster. Och lager ska upplåtas för ukrainskt spannmål.

Men EU bör göra ännu mer. Ukrainas mest akuta problem är järnvägen. Den är inte anpassad för att frakta jordbruksprodukter. Dessutom är landets spårvidd en annan än exempelvis Polens, vilket innebär att spannmålet måste lastas om när det når gränsen. I nuvarande takt skulle det ta två år att exportera landets lager av spannmål, enligt Ukrainas jordbruksdepartement. Här behöver Ukraina EU:s hjälp att bygga större knutpunkter för järnvägen och terminaler som kan påskynda lastning och lossning mellan järnväg och vägtransporter.

För att undvika en global matkris bör USA och EU också fundera på hur spannmålet används. Nästan 20 procent av all majs som odlas globalt går i dag till biobränslen, som etanol, enligt McKinsey. Även vete används för att framställa etanol.

Sverige har storstilade planer på biobränsle. Det är centralt för reduktionsplikten som innebär att inblandningen av förnybara bränslen i bensin och diesel ska öka. Etanol blandas dels in i bensin, dels utgör det merparten av innehållet i bränslet E85. 

Att upplåta stora arealer för att odla majs och vete som sedan ska hällas i tanken är i ljuset av den hotande matkrisen minst sagt tveksamt. Maten har blivit en del av Rysslands krigföring mot Ukraina. Väst kan kullkasta den cyniska planen. Skörden ska gå till mat, inte bränsle. Och den ryska spannmålsblockaden måste brytas.

 


SKF:s vd Rickard Gustafson: ”Volatiliteten i industrin har överraskat mig”

Världsekonomin går mot en deglobalisering, styrd av geopolitiska spänningar, behov av säkrare leveranser och en automation som gör fabrikerna i väst konkurrenskraftiga.

Men att lämna Kina kommer inte att gå, säger Rickard Gustafson, vd på SKF, i ett samtal med Di:s politiske redaktör PM Nilsson.

Rickard Gustafson, vd för SKF.
Rickard Gustafson, vd för SKF.Foto:Amanda Lindgren

 

I mars i år stängde ni en fabrik i Ryssland. Berätta hur ni tänkte.
”Det var ett fruktansvärt svårt beslut att fatta och delvis också ganska känslosamt. Vi hade cirka 300 kolleger i Ryssland som var väldigt förvirrade över den situation som hade uppstått. Många av dem hade släktingar och vänner som drabbats av kriget. Men vi såg efter bara några veckor att de förutsättningar för verksamhet i Ryssland som vi hade tidigare inte längre fanns. Sanktionerna gör ju att det är väldigt svårt att navigera utan att gå fel. Inte minst för ett företag som SKF, vars kullager egentligen sitter i alla industriella applikationer som finns.”

Ni var rädda att bli en del av den ryska krigsindustrin?
”Vi har ju tydliga regler och kontroller som vi följer, men det bygger på att man samarbetar med människor som har lagliga intentioner. Det finns ju alltid en osäkerhet när man hamnar under väldigt strikta restriktioner. Betalningssystem blev svåra, både för att få betalt men också för att kunna försörja leverantör, varukedjor och annat.”

”Sedan måste jag säga att risken för varumärket var betydande. Många runt omkring oss och även våra egna medarbetare kände att vi inte kan vara i ett land som beter sig på det sättet.”

”Ryssarna ändrade ju också sin lagstiftning så att mina kolleger i Ryssland riskerade fängelsestraff om de följde sanktionerna. Det gick inte att vara kvar.”

Var det moraliska, logistiska, praktiska eller finansiella skäl som var starkast?
”Det var en samlad kommersiell bedömning att våra affärer i Ryssland inte skulle kunna komma tillbaka inom en överskådlig framtid. De moraliska skälen är en del av den kommersiella bedömningen.”

Det har varit en exodus bland västerländska bolag från Ryssland. Har du haft någon dialog med andra vd:ar hur man ska se på situationen?
”Det är klart att vi har dryftat de här frågorna och jag är klart nyfiken på att höra hur de resonerar. Vi hanterar samma problematik.”

Vad är ditt intryck av vilka skäl som har vägt tyngst för andra bolag som lämnat?
”Jag tror att de flesta bolagen bedömer vilka kommersiella förutsättningar som finns kvar. Det handlar om varumärket, om kunden accepterar om vi fortsätter, om våra medarbetare accepterar det? Allt det här måste ses i en helhet och vår bedömning var att det är för mycket som går emot oss här.”

”Men det är ändå något slags skifte upplever jag i denna konflikt. Tidigare i andra konflikter har man från näringslivets sida hållit i länge och hävdat att det är bra för framtida fred att vi är på plats. Men nu försvann alla direkt.”

”Jag tror att affärer, samarbeten, utveckling och affärsrelationer är fundamenta för fred och en bättre värld, snarare än isolering och sanktioner. Men någonting måste man göra när man ser vad som sker. Rysslands krig mot Ukraina skapade en enorm komplexitet med sanktioner, inställda betalningssystem, väldigt stort moraliskt tryck, varumärkesskydd. Sammantaget blir det ohållbart.”

”Men i grund och botten ska vi som företag inte vara några moralpoliser. Vi måste se om det finns en sund affär som vi vill bedriva inom det ramverk som finns. Det ska vi göra så långt som det finns en kommersiell grund att stå på. Den försvann i Ryssland.”

Di:s politiske redaktör PM Nilsson och SKF-vd:n Rickard Gustafsson.
Di:s politiske redaktör PM Nilsson och SKF-vd:n Rickard Gustafsson.Foto:Amanda Lindgren

Efter andra världskriget fick SKF hård kritik, särskilt från USA, för att man hade varit kvar för länge i Tyskland. Spelar er historia någon roll för er i beslutet om att lämna Ryssland nu?
”Det tror jag faktiskt inte. Vi känner ju alla till historien. Jag kan bara referera till den kontext vi hade att förhålla oss till här och nu.”

Tror du att det går att återuppta handel och verksamhet i Ryssland?
”Jag tror tyvärr att det här inte är någonting som försvinner inom en nära framtid. Jag tror att vi kommer att leva under många år med kraftiga sanktioner och med ansträngda relationer med Ryssland. Men jag hoppas innerligt att vi en dag kommer tillbaka till en normaliserad värld. Jag är ju en vän av fred, frihandel, ekonomiska utbyten, kulturella utbyten och så vidare. Jag tror det gör världen och mänskligheten bättre om vi träffas och försöker lära och förstå varandra.”

Säg att det blir ett fredsavtal i Ukraina men Putin sitter kvar. Går det att återuppta verksamheten då?
”Min bedömning är att sanktionerna kommer att fortsätta under överskådlig tid. Det gick väldigt snabbt för västvärlden att enas om sanktionerna. Det blir spännande att se hur enkelt det är att ta bort dem.”

Ni och många andra såg en klar varumärkesrisk i Ryssland. Kan samma uppstå vad gäller verksamheter i Kina?
”En av anledningarna till att västvärlden kunde agera så pass snabbt och kraftigt mot Ryssland är att Ryssland står för cirka 2 procent av världsekonomin. Det är klart att det gör ont och påverkar, men är en smärta som man kan ta. Kina är något helt annat. Men frågan är stor. Den geopolitiska dimensionen diskuteras nu i samtliga styrelserum och även i SKF:s.”

Hur många fabriker har ni i Kina?
”Vi har tekniska fabriker och en mängd olika andra enheter men säg ett tiotal fabriker. I Ryssland hade vi en. Ryssland stod för 2 procent av vår omsättning. Kina står för 20 procent. Det är en representativ bild för många andra företag.”

Är det möjligt att ha sanktioner mot Kina?
”Moraliskt kan det bli lika svårt om Kina skulle attackera Taiwan till exempel. Men det blir mycket dyrare att lämna. Det blir mycket svårare att genomföra samma typer av sanktioner mot Kina av den enkla anledningen att Kina är världens näst största ekonomi och på väg att bli världens största ekonomi. Och om du sanktionerar Kina får du nog nog ställa frågan vem som sanktionerar vem.”

Men säg att Kina gör upp med Ryssland och att man i väst ser Kina och Ryssland som en allians i kriget mot väst. Finns det inte klara risker för att de moraliska aspekterna rinner över på Kina?
”Det handlar om olika dimensioner. Kina är inte bara en stor ekonomi. Det finns också väldigt mycket teknologi i Kina. De är ledande inom många områden. Kina är världens enskilt största marknad för kullager och en marknad som vi tycker är viktig. Vi har fantastiska medarbetare och kompetenser i Kina som vi är jättestolta över. De är en viktig och integrerad del av det vi gör.” 

I USA har man börjat diskutera ”friendshoring”, att man tar hem verksamheter till länder man delar värderingar med. Vad tänker du om det?
”Den geopolitiska dimensionen blir en allt viktigare del av beslutsunderlaget framöver. En tid efter att muren föll kände man inte samma oro kring de här frågorna, men det gör man nu. Man måste fråga sig vilka risker det finns med stora investeringar i vissa geografier eller i vissa länder. Det innebär inte att man inte kommer att investera, men man kommer definitivt att ha tänkt igenom det så att man inte står där och säger att man inte förstod.”

Rickard Gustafsson, vd för SKF.
Rickard Gustafsson, vd för SKF.Foto:Amanda Lindgren

En annan kraft som är tydlig är automation. Industrirobotar är så billiga att fabrikerna i väst börjar bli nog så konkurrenskraftiga jämfört med dem i Kina. Håller du med?
”Ja absolut. Försörjningen är nu mer på regional basis. Man kan inte förlita sig på en global källa. Vi måste ha tillverkning i Europa, inklusive Sverige med väldigt högeffektiv produktion.”

Gör geopolitiken och automationen att vi går mot en ny industrialisering i Sverige?
”Jag tror det. Förutsättning för att driva industriproduktion i Europa kommer tillbaka.”

Om man då kopplar på andra aspekter som protektionism från franskt och amerikanskt håll och delvis klimatpolitiken så ser det ut som att globaliseringen håller på att upphöra som den grundläggande drivkraften i ekonomi.
”Jag utesluter inte det, tyvärr. Jag ser samma trender. Vi på SKF tänker väldigt mycket mer regionalt. Vårt jobb nu är att bygga upp våra tillverkningsenheter och försörjningsstöd så att de finns starkt i alla de regioner där våra kunder finns. Det förväntar sig våra kunder, inte bara av geopolitiska skäl utan också på grund av miljön. Man ifrågasätter om det är klokt att skeppa alla komponenter över halva jordklotet. Frakt har dessutom blivit mycket dyrare. Regionalisering drivs också av kommersiella faktorer, så att ja, jag tror att världen går mot mer regionalisering. Jag hoppas inte mot nationalism.”

Men nationalismen finns ju. Vi hade en president i USA nyss som var mycket tydlig på den punkten, inte minst vad gäller amerikansk industri och delar av den europeiska politiken låter i dag precis likadan. Trump var kanske en föregångare för en ny era?
”Och där hoppas jag att vi som företag och som nation kan stå upp för frihandel och de värden som den står för.”

Säg att SKF i huvudsak expanderar i västländer framöver. Vilka krav ställer det på politiken till exempel i Sverige?
”Det är en av de stora frågorna. Infrastrukturen måste fungera i alla dimensioner med transporter till lands och till havs och i luften. Vi måste få en energiförsörjning som fungerar och är effektiv. Utbildning och omskolning måste fungera. Det går fort nu. Världen snurrar fort och digitaliseringen sköljer igenom samtliga industrier och samtliga företag.”

Måste vi omskola nykläckta akademiker till robotskötare ute på industrierna?
”Jag tror att det redan pågår.”

Går det att locka ungdomar till industrijobb?
”Javisst. De som jobbar i fabrikerna känner sig mer som programmerare eller dataanalytiker än någon som jobbar med ett löpande band. Det är attraktiva jobb.”

Låt oss tala om energipolitiken. På er hemsida är det mycket vindkraftverk. Ni är inte ensamma om det. Mercedes hemsida tycks också gå på vindkraft. Går det att driva en verkstadsindustri på vindkraft?
”Svaret är nog både ja och nej. Det är klart att det går. Det är klart att grön el och grön energi driver vår fabrik i Göteborg. Men det blåser inte dygnet runt. Det vi vet är att vind är en väldigt viktig komponent i den framtida energiomställningen som vi måste gå igenom. Men det finns ju andra energislag också som måste utvecklas. Men vind kommer att spela en viktig roll och det är en teknologi som finns här och nu som man faktiskt kan accelerera upp och det tror jag världen behöver.”

Måste Sverige investera i mer kärnkraft?
”Jag tror definitivt att man måste titta på den möjligheten. Det finns också nya teknologier som kommer där, till exempel mindre och mer skalbara enheter. Det är naivt att börja med att utesluta vissa energislag, man får nog jobba ganska brett för finna fossilfria lösningar.”

I Finland har basindustrin gått ihop om finansiering av kärnkraft. Har du varit med om liknande diskussioner Sverige?
”Nej, det har jag inte personligen.”

Ska man förlita sig på att staten ska rigga marknaden så att investerare kan investera i kärnkraft?
”Jag tror att vi i Sverige är för små för att vi ska ha egna regelverk.”

SKF:s vd Rickard Gustafsson.
SKF:s vd Rickard Gustafsson.Foto:Amanda Lindgren

Har beslutet om att ansöka om medlemskap i Nato någon betydelse för näringslivet?
”Ja, indirekt. Länder där man känner en grundtrygghet och en högre säkerhet kommer att ha lättare att attrahera kompetenser och kapital framöver. Jag tycker att det är klokt om Sverige går med och att vi som industrination kan ha glädje av det på lång sikt.”

Är medlemskapet ett slags kvalitetsstämpel globalt sett?
”De geopolitiska aspekterna blir en större del av beslutsunderlaget framöver, därför tror jag att det är en fördel att vara med.”

I USA finns tankar om ett globalt tech-nato tillsammans med Japan, Sydkorea och Australien. Alla demokratierna går ihop och delar teknologier och investerar i varandra. Är det en fördel att vara ett Natoland i ett sådant perspektiv?
”Ja absolut.”

Regeringen har beslutat att dubbla försvarsuppgifterna. Tror du att näringslivet får en lika stor roll i försvaret som man hade under kalla kriget?
”Nej, jag tror inte det. Däremot så kommer vi säkert vara inblandade i diskussioner om totalförsvaret. Och vissa företag och vissa industrier är centrala för ländernas försörjningskedjor.”

Elektrifieringen av bilen gör att 80 procent av de rörliga delarna försvinner. Vad innebär elektrifieringen för en kullagertillverkare?
”Så vitt jag vet kommer elbilarna också att ha fyra hjul, så det förändras inte så mycket för oss. Men elektrifieringen behöver andra lösningar, baserade på keramiska kullager som inte leder ström. Det är en marknad där vi faktiskt har en större andel av lager än i en traditionell bil. Jag ser elektrifiering som någonting väldigt positivt ur ett rent SKF-perspektiv.”

Hur påverkar digitaliseringen ett kullager?
”Ganska mycket faktiskt. Vi har väldigt avancerade lösningar där våra lager är helt uppkopplade och sänder mängder med information som vi tar emot och som vi kan tolka med algoritmer. Det gör att vi kan hjälpa våra kunder att planera sin produktion och att kullager i praktiken aldrig går sönder. Utvecklingen av sensorer går väldigt snabbt, de kan numera klistras på applikationerna och sen enkelt avläsas av en mobiltelefon.”

Tror du att man i framtiden tar ytterligare tekniska steg för att minska friktionen?
”Det tror jag absolut. Jag tror inte vi är klara ännu med det man kan göra med existerande teknologi, det finns till exempel fortfarande nya beläggningar man kan jobba med. Med olika kemiska sammansättningar kan man få upp hastigheten ytterligare och få ned friktionen. Det gör att man kan förlänga räckvidden på fordon, vilket är centralt för elfordon. Det kanske mest spännande är de magnetiska lagren där axeln svävar med noll friktion och kan uppnå en rotationshastighet som traditionella eller keramiska lager aldrig kan nå.”

Du var tidigare vd på SAS och har haft vd-jobbet på SKF i ett år nu. Vad är du mest överraskad över?
”Jag kom från en väldigt volatil industri och trodde att det här skulle vara lite mer stabilt. Men världen har gjort att det har varit väldigt volatilt här också, först med pandemin som stängde ned stora delar av verksamheten, sedan kriget och en hyperinflation med höga energipriser under vintern. Volatiliteten i industrin har överraskat mig.”

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?