ANNONS:
Till Di.se
Brexit

Vasallstat blir man först utanför EU

  • PÅ KRIGSSTIGEN. Boris Johnson sågar Storbritanniens och EU:s nya förslag på brexit-avtal. Han drar fel slutsats, men gör rätt analys. Foto: Gregorio Borgia

Storbritannien och EU har enats om ett förslag till brexit-avtal. 

Avtalet omfattar 400 sidor, detaljerna har inte offentliggjorts, men huvuddragen läckts till flera medier. 

De är följande: britterna stannar kvar i EU:s tullunion tills vidare. Därmed undviker man en ”hård gräns” mellan Irland och Nordirland, förhandlingarnas känsligaste fråga.

I utbyte får EU vara med och bestämma när och på vilka villkor det brittiska utträdet fullbordas.

Därtill har britterna enligt uppgift accepterat särskilda regler för Nordirland, som i så fall skulle omfattas av fler EU-bestämmelser än övriga Storbritannien.

Godkänns avtalet (av Europeiska rådet, sannolikt den 25 november) innebär det att en hård brexit undviks i mars.

Det är dock fortfarande mycket långt dit. Efter att på onsdagen ha lyckats övertyga sin egen splittrade regering om överenskommelsens förtjänster, kommer det nu an på Theresa May att lotsa förslaget genom parlamentet, där nordirländska stödpartiet DUP är vågmästare (de har redan slagit fast att de kommer att rösta emot).

Därefter ska europeiska regeringschefer övertygas, Europaparlamentet säga sitt och högljudda kritiker inom det egna konservativa partiet motas tillbaka. De är många och en misstroendeomröstning mot premiärministern ska inte uteslutas.  

Avhoppade utrikesministern och brexitivraren Boris Johnson dundrar redan att avtalet skulle göra Storbritannien till en vasallstat. Bättre i så fall att klippa banden helt, det vill säga en hård brexit.

Han drar fel slutsats – britterna borde stanna i EU – men gör rätt analys. Världens en gång mest vidsträckta imperium håller på att – helt utan yttre hjälp – förvandla det egna kungadömet till ett lydrike i den europeiska marginalen.

Under det nya avtalet – som är temporärt men som EU:s tidigare handelskommissionär Peter Mandelson påpekat löper stor risk att bli permanent – blir britterna i praktiken regeltagare, det vill säga förbinder sig till EU-regler, men ger upp sitt inflytande.

Brittiska företag, å sin sida, blir kvar med regelbördan, men utan politiker som kan försvara deras intressen i Bryssel.

Det är en närmast magnifik bedrift och de som i Sverige vill vandra samma väg får gärna berätta vari lockelsen ligger. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies