1515
Annons

Värnskatten kommer aldrig att återinföras

LEDARE. När budgeten presenterades handlade många frågor om dess fördelningspolitiska profil. Finansminister Magdalena Andersson var förberedd med diagram som visade att det var den slopade värnskatten och det nya taket för uppskjuten reavinst som ökade inkomstskillnaderna. Båda dessa skattefrågor har drivits igenom av Liberalerna, påpekade hon.

DUBBLA SPÅR. Magdalena Andersson tar i debatten avstånd från slopandet av värnskatten. Men i själva budgetpropositionen radar hon upp alla goda argument för att ta bort den.
DUBBLA SPÅR. Magdalena Andersson tar i debatten avstånd från slopandet av värnskatten. Men i själva budgetpropositionen radar hon upp alla goda argument för att ta bort den.Foto:Anders Wiklund/TT

Sedan januariöverenskommelsen har Magdalena Andersson knappt missat ett tillfälle att påpeka att en slopad värnskatt inte är hennes prioritering och att hon tycker att det är en olämplig åtgärd. På onsdagen sa hon att avskaffandet får ”en extrem fördelningsprofil”.

Ändå tyder formuleringarna i budgeten på att värnskatten inte kommer att återinföras ens om Socialdemokraterna själva fick bestämma.

I budgetpropositionen gör regeringen bedömningen att avskaffandet av värnskatten på sikt är självfinansierande. Det kommer alltså att komma in lika många nya skattekronor som de som faller bort, eftersom slopandet leder till fler arbetade timmar.

Detta är en uppgift som bekräftar det många har anat och forskningen har visat. Frågan är varför Finansdepartementet lyfter fram det i budgettexten – finansministern behöver väl inga argument för slopandet, det är ju framtvingat av Liberalerna?

Budgeten har tre och en halv sida med bara positiva argument för borttagen värnskatt, en signal om att den inte kommer att återinföras.

Det skulle i så fall följa ett mönster från efterdebatten om arvsskatten (slopades av en S-regering) och förmögenhetsskatten (slopades av alliansregeringen). Där har den socialdemokratiska linjen i efterhand gått ut på att säga att ”det var inga bra skatter”, och så hänvisar man till att just dessa skatter fick negativa effekter. Det kommer man att kunna säga även om värnskatten. Kanske så här: ”Visst ska de mest högavlönade bidra mer, men en skatt som i praktiken inte ger någon nettoinkomst till staten gör ingen nytta.”

Det är intressanta beräkningar som Finansdepartementet gör i budgeten. Med slopad värnskatt kan antalet arbetade timmar i ekonomin öka med 0,13 procent, vilket motsvarar 7 000 årsarbetskrafter. Och räknat i skatteintäkter blir nettosumman, som sagt, noll.

Denna förväntade ökning av arbetade timmar får tanken att svindla. I 25 år har alltså regeringar av olika kulör behållit en skatt som inte drar in några pengar och som får människor att arbeta mindre.

Regeringen bidrar dock inte till ett vettigare sätt att tala om skatter. Exempelvis återkom Magdalena Andersson flera gånger under budgetdagen till att bankernas vinster motiverar en bankskatt. Som om normalläget är att all vinst över en viss nivå ska tillfalla staten.

Det är också besvärande att regeringen säger att bankskatten ska gå direkt till försvaret – ett resonemang som C och L tydligen tolererar. Så fungerar inte finanspolitiken, det finns inga direkta kopplingar. Det går inte att öronmärka pengar mer än möjligen på ett politiskt plan.

Men resonemanget om bankskatten liknar det som gällde när värnskatten infördes, den skulle ju ”värna” välfärden. Bankskatten ska alltså nu gälla försvaret, och det återknyter till den skatt under första världskriget som kallades just värnskatt, och som skulle ”värna freden”.

Svenska folket gillar skattesänkningar, och det har även Socialdemokraterna förstått. Skillnaden mellan skatt för löntagare och för ålderspensionärer åtgärdas följaktligen genom att pensionärer får sänkt skatt, inte genom att löntagarna får höjd.

Och trots skattesänkningarna räknar regeringen i budgetpropositionen med ökade skatteintäkter varje år under resten av mandatperioden.

Vem plockar upp handsken och går till val på en sundare skattepolitik där varje skatt ska vara effektiv och inte symbolisk? Vem kan tala klarspråk om att skatter är ett dåligt sätt att åstadkomma fördelningspolitik? Och vem tar strid mot synsättet att den som får sänkt skatt har ”fått” någonting av staten – det var ju inte statens pengar från början?

Svenska folket är moget för en bättre skattedebatt.

Innehåll från Phoenix ContactAnnons

De gör visionen om det hållbara elektriska samhället till verklighet

Hur ska samhället, företagen och privatpersoner lyckas ställa om till ett hållbart samhälle där förnybar elektrisk energi är tillgängligt överallt i nästan obegränsade mängder och utan negativa konsekvenser för miljön? Det är den stora utmaning som företaget Phoenix Contact bygger ett av sina koncept på.

Phoenix Contact tillhandahåller produkter, lösningar och tjänster för elektrifiering, anslutning och automatisering inom sektorerna energi, industri, infrastruktur och mobilitet. Att kunna täcka hela världens energibehov på ett ekonomiskt hållbart sätt, med förnybara energikällor och med hjälp av tekniska lösningar – det är den stora samhällsutmaning hela verksamheten fokuserar på.

Vi har samlat koncernens alla produkter och tjänster i konceptet ”All Electric Society”. Konkret handlar det om att modernisera och utveckla elenergibranschen. Ska vi klara den ökande användning-en av el måste vi bygga ut våra energikällor samtidigt som vi med hjälp av nya produkter och lö-sningar hanterar energiförbrukningen på ett bättre sätt, berättar Susanne Dahl, Phoenix Contacts vd.

Optimal styrning av energisystem

I dagens samhälle finns det gott om system för att generera elektricitet men dessa måste kopplas ihop och kunna ”prata med varandra”, menar Nils Eriksson, Product Manager Industry Management & Automation.

Det är viktigt om vi ska kunna balansera tillgången på energi bättre – och kunna lagra elenergin så att den finns tillgänglig när vi behöver dem. Vi erbjuder till exempel lösningar och produkter inom bland anslutningsteknik som kan appliceras på allt från solcellspaneler till områden där signal, data och kraft behövs, berättar Håkan Öbrink, Teamleader and Product Manager Industrial Field Connectivity.

Ett annat exempel på vad man gör handlar om området ”sektorkoppling”. Där ser man generering, distribution, lagring och förbrukning av energi som ett helhetssystem. 

Dessutom utväxlar enskilda sektorer energi mellan varandra så att den står till förfogande i rätt form där den behövs. Genom att registrera och utvärdera data om energiförbrukning och generering styrs energiflödet optimalt, fortsätter Håkan Öbrink.

Phoenix Contact har även tagit fram ett styrsystem som är ”open source” vilket gör att användaren kan applicera ”egen” mjukvara i systemet. Öppen styrteknik gör automationslösningar framtidssäkra. För omfattande automation av sektorerna måste styrtekniken växa samman över gränserna för enstaka användningsområden. Öppen styrteknik som Ecosystem PLCnext Technology gör detta möjligt – oberoende av maskinvara och programmeringsspråk.

Lever som man lär

Man utvecklar också lösningar för hur framtidens elektrifierade båtar och skepp.

Det handlar till exempel om kommunikation från batterisystemen så att man på ett bättre sätt ska kunna styra hur man laddar båtarna, planerar rutten, hastighet och så vidare, säger Nils Eriksson.

På Phoenix Contact lever man som man lär. Det svenska dotterbolagets verksamhet är redan koldiox-idneutral. Vid årsskiftet ska det målet vara nått i hela den europeiska verksamheten och under nästa år kommer alla Phoenix Contacts kontor och fabriker i hela världen att vara koldioxidneutrala.

Om Phoenix Contac:

Med ledande anslutnings- och automationsteknik skapar Phoenix Contact tillsammans med kunder och partners lösningar för morgondagens värld. Var än den behövs – i infrastrukturen, e-mobility, för rent vatten, förnyelsebar energi och intelligenta eldistributionsnät eller för energieffektiv maskin- och anläggningsbyggnad. 

Läs mer på www.phoenixcontact.se 

 

Mer från Phoenix Contact

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Phoenix Contact och ej en artikel av Dagens industri

Techsamarbetet med USA måste stärkas

2010 stod europeiska företag för 17 procent av det totala antalet patentansökningar som skickades in till World Intellectual Property Organization. 

Tio år senare hade andelen sjunkit till 11 procent.

TECH-FOKUS. I kraftmätningen med Kina går USA:s taktik i hög grad ut på att begränsa kinesernas tillgång till amerikansk teknologi och att försvåra för kinesiska techbolag att växa, och Joe Biden tar gärna hjälp av allierade. Europa bör se det som en möjlighet.
TECH-FOKUS. I kraftmätningen med Kina går USA:s taktik i hög grad ut på att begränsa kinesernas tillgång till amerikansk teknologi och att försvåra för kinesiska techbolag att växa, och Joe Biden tar gärna hjälp av allierade. Europa bör se det som en möjlighet.Foto:Evan Vucci

Även bland nordamerikanska bolag noterades en liknande negativ trend, även om nivåerna är högre. Andelen patent minskade från 26 procent till 19 procent.

I Asien, däremot, var utvecklingen den rakt motsatta, framför allt tack vare Kina. 

2020 stod kinesiska bolag ensamt för nästan 46 procent av världens totala patentansökningar.

Statistiken är illavarslande för väst, och särskilt för Europa. Patentansökningar ses som ett kvitto på hur länder investerar i nya teknologier och hur mycket bolag lägger på forskning och utveckling. 

Konsultbolaget McKinsey konstaterar i en färsk rapport att europeiska bolag redan växer långsammare, skapar lägre avkastning och investerar mindre i forskning och utveckling än amerikanska konkurrenter. 

Europeiska bolag drar dessutom åt sig betydligt mindre investeringar i nya teknologier som kvantdata, AI och 5G/6G än sina amerikanska och kinesiska motsvarigheter. 

Rapportens slutsats är att det pågår en europeisk ”konkurrenskraftskris i slow-motion”.

Det är allvarligt. Att vända den negativa trenden är av stor betydelse för europeiska bolags konkurrenskraft, men också av säkerhetspolitiska skäl. 

Tillgång till data och nya teknologier är framtidens tunga artilleri. 

Nato har förstått det. I samband med toppmötet i somras upprättade försvarsalliansen en innovationsfond på motsvarande 10 miljarder kronor med syfte att investera i nya ”dual use”-teknologier, som kan användas både militärt och civilt.

Och framför allt har Vita huset förstått det. I kraftmätningen med Kina går USA:s taktik i hög grad ut på att begränsa kinesernas tillgång till amerikansk teknologi genom exportkontroller och investeringshinder samt att försvåra för kinesiska techbolag att växa. 

USA tycks inte sky några medel, vilket Huawei kan vittna om.

Biden-administrationen försöker nu institutionalisera tech-samarbeten med sina allierade för att förstärka effekten. Aukus-pakten med Storbritannien och Australien är ett exempel. ”The Quad” med Indien, Japan och Australien, ett annat.

Trade and Technology Council, TTC, som är ett färskt handels- och techsamarbete mellan USA och EU, kan räknas i samma kategori.

Rådet har haft två högnivåmöten så här långt, i september 2021 och i maj 2022. Men resultaten har mestadels bestått av vackra ord. 

Det är synd. Oavsett vad Vita huset har för eventuella baktankar med TTC har samarbetet stor potential för EU – en chans att faktiskt göra något åt den långsamma urgröpning av konkurrenskraften som McKinsey pekar på. 

Ett konkret exempel rör standarder. Genom att hitta gemensamma standarder och andra sätt att minska hindren för europeiska digitala bolag att bedriva verksamhet i USA och vice versa finns stora vinster att hämta hem för framför allt små och medelstora bolag.

Självklart måste Europas företrädare vara på sin vakt. De ska inte göra sig till nyttiga idioter och gå USA:s ärenden hur som helst. Men med tanke på Europas svaga innovationskraft borde vi nog vara tacksamma över att en tech-stormakt som USA ens vill samarbeta med oss.

Den europeiska entusiasmen verkar dock måttlig. Många huvudstäder ställde sig visserligen på USA:s sida när det gällde Huawei och 5G-nätet. 

Men EU-kommissionen har konsekvent signalerat protektionism gentemot USA och dess plattformsbolag som Facebook och Google, som man försöker komma åt både genom lagstiftning och stämningar. 

Från franskt håll är politiker överlag skeptiska till att räcka ut en hand till USA, medan tyskarna av historiska skäl har svårt att överhuvudtaget tala om insamling och hantering av data.

Men precis som när det gäller säkerhetspolitik måste Europa inse sina begränsningar. Utan de amerikanska dollar- och vapenleveranserna hade Ukraina sannolikt fått ge upp stora delar av sitt land till de ryska ockupanterna för länge sedan med tanke på Europas mer beskedliga bidrag. 

EU och dess invånare behöver stå på USA:s sida också i den kraftmätning som tar fart mellan världens två tech-stormakter. 

TTC är vägen dit. 

Genom en mer konstruktiv syn på tech-samarbete kan europeiska politiker dessutom hjälpa våra företag att bryta den negativa innovationstrenden och stärka sin konkurrenskraft.

 

Mer från ledarredaktionen? Lyssna på det senaste avsnittet av Di:s ledarpodd om Sveriges inre och yttre säkerhet här. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera