1515
Annons

Varning för politiska bubblan i Norrland

Investeringar värda nästan 1100 miljarder kronor planeras i den gröna industriomställningens spår i Norrland kommande 20 år – en hisnande summa. 

Förhoppningen är att investeringarna ska resultera i fossilfritt stål och batterier, vindkraftverk och elektrifierade samhällen.

SUPPORTER. Politiker solar sig gärna i glansen av den norrländska industriboomen, bland andra näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson, och signalerar att staten borde gå in med stora medel. Men statlig inblandning ökar bara risken för snedvridningar.
SUPPORTER. Politiker solar sig gärna i glansen av den norrländska industriboomen, bland andra näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson, och signalerar att staten borde gå in med stora medel. Men statlig inblandning ökar bara risken för snedvridningar.Foto:Simon Eliasson

Tusentals människor ska anställas och infrastrukturen byggas ut. Bostadspriserna skjuter i höjden. 

Den statliga ståljätten LKAB står för cirka 400 av dessa miljarder, då 20 miljarder årligen ska investeras fram till 2040.

Från politiskt håll råder förtjusning, på gränsen till eufori. Varje vecka publiceras foton på ännu en minister eller partiledare som iförd skyddshjälm besöker Northvolt i Skellefteå eller Hybrit i Luleå och stolt pratar om hur ”vi” går före i klimatomställningen.

Men trots viljan att sola sig i glansen är det få på vänstersidan i svensk politik som vill kännas vid vilka som ligger bakom kapitalmagneter som H2 Green Steel i Boden. 

Enligt Per Bolund är det MP som ”skapat den gröna industriomställningen i Sverige”. Det sa han under partiets tal i Almedalen. 

Statsminister Magdalena Andersson hänvisade i sin tur till hur industrirevolutionen ”sveper fram”, likt något mystiskt naturfenomen.

Men de som har möjliggjort detta är företagarna, de drivna entreprenörer och riskkapitalister som varit villiga att satsa kapital på en djärv idé, utan garantier om avkastning.

Statens inblandning hittills via initiativ som Industriklivet har varit blygsam i jämförelse med till exempel kapitalflöden från tysk bilindustri. 

Men politiken vill ta en större roll. MP vill till exempel att staten ska investera 100 miljarder kronor årligen under kommande årtionde i den gröna omställningen. Och i den politiska retoriken låter det som att näringsministern är villig att gå in med stora statliga medel.

Med den typen av statligt påverkade upplägg ökar snarare risken för snedvridningar. Stora belopp riskerar att läggas på något som för tillfället är politiskt populärt istället för att förlita sig på marknadskrafterna. 

Ett talande exempel är den plötsliga politiska vurmen för etanol runt 2007. Drivmedelsbolag tvingades snabbt inse att de hade investerat i en bubbla och satt fast med värdelösa tillgångar. 

Ett annat exempel är de senaste årens politiskt drivna ESG-paradigm som snedvridit kapital bort från de fortsatt nödvändiga fossila bränslena, vilket bidragit till dagens energikris.

Ett liknande kollektivt önsketänkande kan tyvärr skönjas inom den norrländska industrisektorn. Hade det varit fråga om en aktie hade varningsklockorna börjat ringa för länge sedan, mot bakgrund av haussningen och frånvaron av konkreta resultat. 

Få ifrågasätter möjligheten att projekten ska kunna förverkligas. Hur ska elen exempelvis räcka till alla elslukande projekt? Sammanlagt väntas de fyra största industriprojekten förbruka mer än hälften av den el som Sverige i dag konsumerar. Är det rimligt att just dessa projekt ska prioriteras? 

En annan kritisk fråga rör kompetensförsörjningen. En tredje de statliga bolagens inblandning, LKAB och Vattenfall. Det är svårt att frigöra sig från misstanken att politisk styrning snarare än kommersiella beslut ligger bakom mångmiljardinvesteringarna.

Självklart kan vi hoppas att alla dessa företag lyckas, att Sverige blir världsledande på produktion av fossilfritt stål och ett grönt föregångsland. Politikerna har såklart en viktig roll att spela om så ska ske. 

Den kommande elbristen i Norrland borde vara en akut politisk fråga och kräver en mobilisering av samtliga fossilfria energislag. 

Tillståndsprocesserna behöver bli effektivare så att fler vindkraftsparker kan byggas, elnäten förstärkas och gruvor öppnas. 

Skattesystemet bör utformas för att uppmuntra till företagande och investeringar, men också skapa incitament för att folk ska vilja jobba i de nystartade bolagen snarare än att gå på bidrag. 

Staten kan också bidra med kreditgarantier för att fler bolag ska kunna testa sina affärsidéer, vilket en utredning som presenterades i veckan bland annat har tittat på.

Men det enskilt viktigaste politikerna kan göra är att hålla så låg profil som möjligt, värna stabilitet och långsiktighet, och låta marknadskrafterna sköta resten.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera