På natten syns ett sällsamt skådespel i öster. Det är som om ett oändligt luciatåg drar fram längs horisonten, utan slut och början, med långsamt vandrande ljus. Här går fraktfartygen upp mot Nynäshamn och till hamnarna längre upp längs Norrlandskusten, men framför allt fartygen som ska in i Finska viken och till hamnarna utanför S:t Petersburg.
Näst efter Saudiarabien är Ryssland världens största oljeexportör. Alla köper rysk olja, mest européer men även amerikaner. Ungefär en tredjedel av den bensin och diesel som bränns i Sverige är rysk.
Primorsk utanför S:t Petersburg är Rysslands största oljehamn och den viktigaste exporthamnen. Den dygnetruntgående konvoj som böjer av utanför Utklippan och sedan vidare ner mot Bornholm och upp genom Öresund och Bälten är en livlina för rysk ekonomi. Och den rör sig hela vägen utmed Nato-länder eller nästan-Nato-länder.
Östersjön är ett av världens mest intensivt trafikerade hav. Om man tittar på sajten marinetraffic.com syns liknande ansamlingar i Röda havet, Persiska viken, runt Godahoppsudden, Malackasundet, Formosasundet, Sydkinesiska sjön. När denna text skrivs på söndagen ligger nära 300 fartyg i rutten St Petersburg - Öresund och nästan lika många i Malacka, en fascinerande ögonblicksbild av varuutbytet mellan länder.
När globaliseringen sköt fart efter kalla kriget beskrevs handel och ömsesidiga beroenden som en styrka för den nyvunna freden. Länder som handlar med varandra aktar sig för att starta krig, en Europatanke på global nivå. Det är också en europeisk linje i handelspolitiken och om det finns någon hård kärna i den annars ganska lösa svenska staten så är det handelsintresset.
Efter politiska bakslag först i Ryssland och sedan tydligt i Kina har väst kommit att tvivla på sin handelsdogm. USA reagerade först och kraftfullt med Donald Trumps isolationism och aktiva antiglobalism. Han beskrev handel med andra länder som en svaghet för USA, dels ekonomiskt men också ur ett mer generellt säkerhetsperspektiv. Tullarna på stål och aluminium 2018 infördes med hänvisning till USA:s säkerhet.
I Europa reagerade man som vanligt med viss försening men även här är en antihandelsopinion på frammarsch. Till och med i det extremt utrikeshandelsberoende Sverige hörs allt fler röster som likt Trump beskriver handel och ömsesidiga beroenden som en svaghet. Argumenten är påfallande lika Trumps vad gäller säkerhet. Handel med Ryssland och Kina ska stoppas eller minska.
Kinas politik i allmänhet och dess ambassadörer i synnerhet spär på de handelsfientliga stämningarna. Den kinesiska Stockholmsambassadörens aktiviteter, nu senast det fullständigt oacceptabla hotbrevet mot Kinakännaren och Expressenmedarbetaren Jojje Olsson, väcker den relevanta frågan om ambassadören bör utvisas, men också omedelbart frågan om handel och om Sverige till exempel bör ratificera EU:s handelsavtal med Kina.
Alla som har haft att göra med antagonistiska ambassader vet att deras verktyg och metoder är gränslöst försåtliga, men det brukar inte leda till rop på minskad världshandel. Stämningen är annorlunda nu. Handel med Ryssland och Kina och svenska företags närvaro i Kina har i Sverige kommit att uppfattas som en svaghet. Att stå upp för den långsiktiga svenska handelslinjen beskrivs som ”naivt”, ett kodord för revision. Globaliseringen ska rullas tillbaka, värdekedjor brytas, företag flytta ut och produktion flytta hem. Stämningen i resten av Europa är likartad. Trumps tänkande vinner mark överallt.
Samtidigt med denna utveckling i västvärlden har vårvintern 2021 kommit med mycket dåliga nyheter om säkerhetsläget.
Ryssland har mobiliserat stora mängder trupp och pansar längs gränsen till Ukraina. USA har uttryckt sitt stöd för Ukrainas integritet, liksom Nato, EU och Storbritannien.
Kina pressar Taiwan med ett nytt mönster av militära luftkränkningar över taiwanesiskt territorium och fortsatt illegal militär uppbyggnad i Sydkinesiska sjön. Även här har USA försäkrat sitt stöd till Taiwan och andra allierade.
Amerikanska trupper i hela Europa har höjd beredskap. Fransk och brittisk militär talar om att ett ”högintensivt krig” är troligt i närtid.
Så varför har det än så länge inte blivit ett storkrig? Allt talar ju egentligen för det och de historiska parallellerna är övertydliga: en utmanande stormakt på uppgång, en på relativ nedgång, nya tekniker för information och vapen och komplicerade allianser.
Ett viktigt svar är 1990-talets tanke om att global handel främjar global fred. Ett militärt försvar och samarbete med likasinnade är grunden, men en internationell ekonomi, globala varuflöden och ömsesidiga beroenden av varandras finansmarknader och ekonomier är krigsavhållande.
Den långa linjen av fartyg genom Östersjön och Malackasundet är en styrka för fred och välstånd. Den ska vi hålla fast vid. Alternativet gör världen farligare. Väst ska stå upp mot den kinesiska diktaturens kränkningar och mot rysk aggression men också stå för våra handelsintressen.
