ANNONS:
Till Di.se

Hur brinner ett ljus?

  • UPPLYSNING. Alla större frågor har framför allt tekniska lösningar som svar. Vi behöver ett bredare bildningsideal som också inkluderar naturvetenskapliga grunder. Foto: Hasse Holmberg / TT

 

När Ebba Busch Thor i en Aktuellt-sändning i höstas inte kunde svara på vem som skrev Gösta Berlings saga utlöstes en kris som nästan var värre än fallet i opinionen. Att inte veta vem som skrivit centrala svenska böcker är ohyggligt pinsamt i en tid då Sverige håller på att återupptäcka sig själv.

Intresse för litteratur, konst och musik är en dygd och det är utmärkt att kulturell bildning äntligen håller på att bli norm. Intresset måste också göras nutida. Nya böcker är stora nyheter, om man inget vet om den skönlitterära utgivningen vet man för lite om människor. Aktuellt bör hålla litteraturvetenskapligt korsförhör med fler partiledare och det bör vara fortsatt socialt oacceptabelt att inte läsa kultursidan.

Nästa steg i Sveriges bildningsresa mot sitt bättre jag är att det ska vara lika självklart att veta varför en glödlampa lyser som att Selma Lagerlöf skrev om Gösta Berlings metoo-skandaler. Men till glödlampan är det långt kvar, milt uttryckt.

Ingen ställer sig fullkomligt frågande inför ett berömt konstverk, eller säger att man aldrig öppnat en bok av August Strindberg, eller inte kan skillnaden på verb och substantiv, då ljuger man hellre. Men det är helt accepterat i vår kultur att vara fullständigt ignorant inför naturvetenskapliga grunder eller teknik runt om oss.

Paradoxalt nog har ignoransen ökat ju mer tekniskt samhället och ekonomin har blivit. Redan Arthur Koestler, naturvetenskapligt skolad intellektuell kulturman, klagade på 1950-talet i sin självbiografi om hur folk använder sina apparater utan större begrepp om deras funktion än en vilde. "Människan lever i en artificiell värld av billiga massprodukter som hon är för lat för att tränga in i, utan något begrepp om de föremål hon handskas med och följaktligen intellektuellt isolerad från sin närmaste omgivning."

Ingen kan påstå att avståndet mellan människa och maskin har blivit mindre sedan dess.

Den största förlusten av ett sådant förhållningssätt är lusten att upptäcka. Om man lever utan någon förförståelse för teknik och naturvetenskapliga fenomen är det svårt att förstå vad man kan upptäcka. Eftersom alla framsteg hittills har drivits av upptäckarlust och eftersom ingen stor framtidsfråga kan lösas utan teknik riskerar man att göra sig blind inför framtiden och göra den mer hotfull än löftesrik.

Det är troligen ett skäl till att artificiell intelligens utmålas mer som ett hot än en lösning på mängder av problem som politiken famlar i: sjukvården, utbildningen och omsorgen kan till exempel åtnjuta en stor produktivitetsförbättring med hjälp av smartare datorer. Likadant är det med klimathotet där vi står inför en rad tekniska och ekonomiska genombrott för fossilfri teknik. Lösningen är så nära och ändå präglas debatten av undergång.

En liknande attityd skymtas vid högstadieelevernas val av gymnasieutbildning. Det naturvetenskapliga programmet är det bredaste och öppnar alla dörrar till universitetet. Man kan bli precis vad man vill. Om man väljer de samhällsvetenskapliga eller ekonomiska programmen stänger man alla civilingenjörsutbildningar, medicinutbildningen, agronom, jägmästare, den naturvetenskapliga fakulteten, med mera, med mera. Ändå uppfattar många det naturvetenskapliga programmet som ett specialistområde. Om man verkligen vill göra en ungdom en tjänst ska man uppmuntra henne eller honom att läsa högstadiets matematik, kemi, fysik och biologi med samma självklarhet som engelska och svenska och sedan välja N- eller T-programmen. Då behåller man friheten, och lär sig att man kan förstå världen.

Ebba Busch Thor kallades till förhör eftersom hennes parti har föreslagit en litterär kanon, en lista på tio böcker varje elev och varje nyanländ bör läsa för att förstå landet de bor i. Greppet har lyckats så till vida att man diskuterar litteratur på högsta politiska nivå, vilket inte skett sedan Ingvar Carlsson debatterade Anders Ehnmarks bok om Machiavelli, "Maktens hemligheter", i riksdagen 1986.

Här följer därför skiss till naturvetenskaplig kanon, i all anspråkslöshet, men detta bör höra till allmänbildningen att kunna:

•Varför brinner ett stearinljus? Hur uppstår värmen och ljuset och varför har lågan olika färger?
•Fotosyntesens funktion och roll och hur växter byggs upp.
•Hur cellen utvinner energi.
•Varför månen stannar kvar runt jorden och jorden runt solen, hur centrifugalkraften fungerar ihop med gravitation.
•Vad pi är och hur man kan räkna på förhållandet mellan diameter och omkrets.
•Huvudprinciperna för förbränningsmotor och elmotor.
•Hur en kärnkraftsreaktor fungerar.
•Vad en elektrisk ström är.
•Hur ögon, glasögon och linser fungerar.
•Och varför en glödlampa lyser.

Kanske, kanske skulle verkligheten då bli tydligare, mer gripbar, värd att undersöka, naturligtvis fri att feltolka, och undersöka igen tills man har en lösning, som förkastas för något bättre. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies