”Vi tycker att det bör lagstiftas så att man kan använda kontanter för samhällsviktiga och personviktiga inköp. Om vi inte gör det tar vi ett aktivt beslut som innebär att kontanter inte kan användas på några års sikt”, sa Thedéen.
Det är välkommet att en så viktig institution som Riksbanken sätter ned foten i denna fråga. Sverige kommer naturligtvis inte att bli ett kontantsamhälle igen. Lagen ska istället ses som ett sätt att bringa klarhet på ett område som har hanterats godtyckligt.
Banker, handlare och hotell har på eget bevåg fasat ut kontanter, på goda grunder. Vi använder kort, Swish och Apple Pay i en utsträckning som få andra länder. All hård- och mjukvara som krävs för digitala transaktioner finns här. Bara 9 procent av alla köp sker med kontanter, och andelen krymper. Sedlar och mynt är dessutom dyra att hantera och utgör en risk för kriminell verksamhet som penningtvätt och rån.
Men är det upp till banktjänstemän och affärsidkare att fatta detta samhällsviktiga beslut? Rysslands attack på Ukraina har satt ljuset på en unik egenskap hos kontanter: man vet exakt var man har dem. Det är den säkraste formen av pengar när banker, it-system och mobilnät riskerar att slås ut. Beteendet att rusa till bankomaten i tider av krig är rationellt.
Det är detta som är Thedéens argument. Om elförsörjningen slås ut, och betalningssystem hackas, så måste det finnas en backup. Vem eller vilka som kommer att omfattas av en sådan lag utvecklade inte riksbankschefen. Förhoppningsvis klarnar bilden när Betalningsutredningen läggs fram i slutet av mars.
Om det blir tvingande att ta emot sedlar och mynt kommer sannolikt banker och handlare att tvingas att tänka om. Den infrastruktur för kontanter som systematiskt monterats ned i ett decennium måste åtminstone delvis byggas upp. Detta innebär inte att utvecklingen på det digitala betalningsområdet avstannar, bara att vi skaffar oss bättre beredskap i fall det värsta skulle inträffa.
