ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Energi

Välkommen koalition för svensk kärnkraft

LEDARE. En ny kärnkraftskoalition håller på att bildas i svensk politik. På onsdagsmorgonen presenterade Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch Thor (KD) sina krav på en uppdaterad energiöverenskommelse. Detta välkomnades av Liberalerna, som inte står bakom överenskommelsen. Även Sverigedemokraterna, som inte heller står bakom, bör gilla detta.

Det innebär att fyra partier, med 49,5 procent av mandaten i riksdagen, är beredda att driva igenom en mer tydligt kärnkraftspositiv politik. Med tanke på att Socialdemokraterna är ett i grunden kärnkraftsvänligt parti bör de fyra partierna kunna utgöra en framgångsrik kraft för en bättre energipolitik.

Det är bra att M och KD nu säger att de inte i första hand vill hoppa av den gällande energiöverenskommelsen, utan utveckla den. Överenskommelsen från 2016 och dess föregångare 2009 har i tio år gett tillräckligt tydliga besked till branschen att kärnkraft är ett accepterat energislag i Sverige och det står uttryckligen att 2040 inte är ett stoppdatum.

Tyvärr har den gett tydliga signaler också åt ett annat håll. Målet om att elproduktionen ska vara 100 procent förnybar har styrt samhällsdebatten och skickat olyckliga signaler till myndigheter, organisationer och företag. Det har riktat investeringar och subventioner till förnybara branscher i en utsträckning som inte motsvaras av dessa kraftslags egen konkurrensförmåga.

Man ska inte glömma hur snabbt förutsättningarna har förändrats. Det är en viktig reflexion eftersom energiöverenskommelserna 2009 och 2016 inte i första hand var framåtblickande utan syftade till att hjälpa svenska partier att hantera energifrågan pragmatiskt. Utgångspunkten för dessa uppgörelser var inte år 2020 eller 2050, utan snarare 1980 –  det år då energipolitiken hamnade i baklås efter folkomröstningen.

Sedan dess har stora förändringar skett. Kärnkraften har blivit säkrare. Världsmarknadspriserna på fossila bränslen har kastat om vad som är lönsamt eller inte. Välståndet i världen har ökat påtagligt och därmed har energiförbrukningen förändrats. Förnybara energislag har teknikutvecklats och investeringarna ökat. Det är en helt annan omvärld än vad som gällde för 40 år sedan, den tid då de tröga svenska partikulturerna skaffade sig sin grundinställning till kärnkraft. Det var ju också en tid då miljörörelsen blev riktigt stor i Sverige.

Men den allra största förändringen på 40 år är givetvis insikten om klimatförändringarna. Man ska komma ihåg hur relativt färsk insikten om detta är. Miljöpartiet bildades ett år efter kärnkraftsomröstningen, utan ett enda ord om global uppvärmning i partiprogrammet.

De senaste åren har klimatförändringarna i många människors medvetande utvecklats till ett av de största samhällshoten. Därför kan inte energipolitiken längre bygga på att kärnkraften ska vara ett undantag, något nödvändigt ont, ett övergående fenomen.

Världen behöver kärnkraft för klimatets skull.

Därför är det bra att M och KD vill ändra tonläget om kärnkraft i grunden. Målet om ”förnybar” energi ska ersättas med ”fossilfri”, anser de. Det är också viktigt att de vill undersöka om det går att göra något för att behålla Ringhals 1 och 2 längre tid. Det kanske kan vara värt att staten bidrar till en sådan utveckling, hela frågan kan vara alltför viktig för att överlåtas till företagsekonomiska överväganden.

Centerpartister började genast ställa näsvisa frågor på nätet om detta: Vill kanske M och KD återinföra subventioner till kärnkraft?

Problemet är att energimarknaden inte är en vanlig marknad. Den är redan söndersubventionerad med investeringsbidrag och elcertifikat. Den är ekonomiskt styrd i riktning mot förnybara kraftkällor.

Energiuppgörelsernas formuleringar om att kärnkraften ska klara sig utan subventioner bygger alltså på felaktiga premisser.

Redan har den uppblossande kärnkraftsdebatten skapat politiska öppningar. Liberalerna och Sverigedemokraterna skrev för två veckor sedan en gemensam reservation i Näringsutskottet till förmån för ”ett mål om ett fossilfritt elsystem med en mix av vattenkraft, kärnkraft och förnybart”. Och eftersom M och KD inte hängde på då tänker nu Liberalerna försöka på nytt med ett utskottsinitiativ om Ringhals 1 och 2. Det borde M och KD kunna instämma i. Och SD bör givetvis vara med även denna gång.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer