1515

V är i praktiken en del av januarisamarbetet

LEDARE. Söndagens partiledardebatt i SVT hade arbetsrätten som första och största tema. Många har, när debatten summerats, pekat på att vänsterledaren Jonas Sjöstedt drog ut på sitt misstroendehot, nu är han beredd att ge regeringen ytterligare några veckor. Men det vore fel att tolka detta som en reträtt. I själva verket fanns det andra, tydliga, signaler om att han är på väg att vinna striden om uppsägningsreglerna.

DEBATT I SÖNDAGS. Jonas Sjöstedt gav regeringen ytterligare tid för att gå honom till mötes om arbetsrätten. Och lyssnade man noga kunde man höra Stefan Löfvens besked om hur han vill justera förslaget till nya uppsägningsregler.
DEBATT I SÖNDAGS. Jonas Sjöstedt gav regeringen ytterligare tid för att gå honom till mötes om arbetsrätten. Och lyssnade man noga kunde man höra Stefan Löfvens besked om hur han vill justera förslaget till nya uppsägningsregler.Foto:Jessica Gow

I debatten sa statsminister Stefan Löfven att han vill ändra på utredningsförslaget. Han pekade specifikt på frågan om balans mellan arbetsmarknadens parter och nämnde förslaget om att slopa möjligheten till ogiltigförklarande av uppsägningar i företag med upp till 15 anställda. Det är alltså på den punkten (”personliga skäl”) som Stefan Löfven vill justera förslaget. Det är också den ingrediens i utredningen som har väckt mest motsättningar. Flera LO-förbund tvingade fram en förhandlingslinje om att reglerna om ”personliga skäl” inte skulle få ändras.

Samtidigt är detta ett av de viktigaste förändringskraven från arbetsgivarhåll, att underlätta möjligheten att säga upp anställda som inte fungerar.

Men kan Stefan Löfven bara stryka detta ur lagförslaget? Då kommer väl samarbetspartierna att slå bakut? De har ju sagt att samarbetet inte längre finns om förslaget inte läggs fram i sin helhet.

Stefan Löfven har hittills klarat alla kriser, i den meningen att han har lyckats sitta kvar. I lördagens Dagens industri listas alla de problem som ”överlevaren Löfven” har lyckats ta sig förbi.

I just den pågående krisen har han dessutom ett försteg eftersom den gäller arbetsmarknaden, det område där Stefan Löfven har mångårig erfarenhet. Givetvis har han kontakt med både arbetsgivarsidan och facket. Tänk om han exempelvis lyckas avföra ”personliga skäl” från dagordningen genom att det inrättas en försäkringslösning som arbetsgivare kan falla tillbaka på i de här situationerna? Det är ju kostnaderna för uppsägning av personliga skäl som är problemet – att anställningen och lönen kvarstår tills tvisten blir slutligen avgjord, vilket kan ta lång tid.

Varken Annie Lööf (C) eller Nyamko Sabuni (L) tycktes under debatten vilja prioritera det allmänna behovet av förnyad arbetsrätt och talade inte lika mycket om sitt exakta ultimatum att utredningens förslag måste genomföras utan ändringar. Kanske ser de trots allt att det inte går att tänka bort Vänsterpartiets roll.

I själva verket har det ända sedan januari 2019 varit uppenbart att formuleringen i januariavtalet om att ”Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige” helt enkelt inte stämmer. Januaripartiernas mandat räcker inte till. Och eftersom Jonas Sjöstedt har dragit ”en röd linje” vid arbetsrätten och marknadshyror är det ingen överraskning att han nu markerar. Även om han har förlängt sin tidsfrist och även om vissa tvivlar på att han verkligen skulle vilja driva fram en misstroendeomröstning finns det ingen anledning att tvivla på att han vill stoppa utredningsförslaget. Och troligen håller han på att lyckas.

Egentligen är det ingen stor sak. Fyra partier har enats om ett politiskt program med 73 punkter. De fyra partierna har släppts fram av ett femte för att kunna tillträda. Detta femte parti vill stryka två punkter, om arbetsrätt och hyressättning. Det är 71 punkter kvar. Och när det gäller arbetsrätten behöver januaripartierna förmodligen inte skrota hela utredningsförslaget utan snarare omarbeta det. Det borde vara svårt att hävda att det liberala inflytandet över politiken hänger på detta.

Sakfrågan är inte oviktig. Fackföreningsrörelsens vägval handlar om deras medlemmar, sällan om de människor som står utanför arbetsmarknaden. Arbetsrätten bör bli mer flexibel. Men det är oklart varför just det aktuella utredningsförslaget, om än genomarbetat, ska vara det enda handlingsalternativet i en stridsfråga som har varit aktuell i flera decennier.

Januariavtalet måste tåla justeringar. Ibland förändras verkligheten. Kanske ändrar sig partierna själva. Kanske kommer det krav från det partiet som släppte fram regeringen. Även politiker behöver visa flexibilitet, inte bara arbetsmarknadens parter.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?