1515
Annons

Utvecklingstiden är i grunden en bra idé

LEDARE. Förslaget om ”utvecklingstid” är ännu inte färdigformulerat. För att det ska nå sin potential måste politikerna vara klara över vad de vill uppnå.

Foto:Fredrik Sandberg/TT

Miljöpartiet har i höstbudgeten fått igenom förslaget om ”Utvecklingstid”. Reformen bygger på utredningen ”Tid för trygghet” som tillsattes 2017 och redovisades i januari.

Förslaget går ut på att man ska kunna ta ledigt från jobbet under ett år för att vidareutbilda sig eller starta eget företag och samtidigt få en ersättning som motsvarar A-kassa. För att komma i fråga ska man ha arbetat i minst tio år och varit tolv månader hos samma arbetsgivare.

Det är i grunden ett bra förslag, men det är ännu inte färdigformulerat. För att det ska nå sin potential måste politikerna vara klara över vad de vill uppnå. 

Nu är det är tydligt att partierna som har sytt ihop detta försöker lösa flera problem samtidigt. MP tror att det finns ett statiskt antal arbeten och vill därför i rättvisans namn att fler ska dela på dessa. De har också historiskt lobbat hårt för att fler ska kunna jobba mindre av livsstilsskäl, exempelvis genom ett betalt, ledigt år, och sextimmarsarbetsdag. Många kommentatorer kallar därför utvecklingstiden för ”ett nytt friår”, likt det som fanns 2005-2007. 

Regeringen, inte minst S, vill också att reformen ska minska arbetslösheten. Det är fel tänkt, utvecklingstiden är inte rätt verktyg för det.

Det faktum att det vikariat som uppstår när en person tar ledigt för utbildning ska erbjudas någon som är inskriven på Arbetsförmedlingen visar att man inte accepterar hur förutsättningarna på arbetsmarknaden ser ut. ”Reformen ska gynna både dem som står utanför arbetsmarknaden och de som har ett jobb” säger exempelvis Isabella Lövin. 

Även Arbetsförmedlingen ser problemet, och påpekar att dess klientel står alltför långt ifrån arbetsmarknaden för att kunna kliva in som vikarier. Många kan inte ens svenska, och har inte genomgått gymnasieutbildning eller motsvarande.

Reformen måste ha ett klarare syfte. Det bör vara att göra det möjligt för fler att omskola sig, eller åtminstone pröva en utbildning, framför allt till bristyrken. Genom att man får betalt, om än mindre än den tidigare lönen, ska även en person med bolån och barn kunna omskola sig mitt i livet. Det har man annars inte råd med.

Förslaget får kritik från både höger och vänster. Att i nuvarande konjunkturläge satsa på personer som redan är i arbete i stället för på de arbetslösa är fel väg att gå, anser både LO och Svenskt Näringsliv. Svenskt Näringsliv är också kritiska till att staten ska subventionera ledighet och att kompetenskrisen snarare förvärras.

Det är en väldigt grund och kortsiktig slutsats av vad reformen skulle kunna åstadkomma. Arbetsgivarorganisationen verkar fortfarande se den som ett sätt att vara ledig på skattebetalarnas och arbetsgivarens bekostnad. Det finns i beskrivningarna inga tecken på att så är fallet. 

En mer välvillig tolkning är att regeringen försöker ta tag i en situation innan den har vuxit till ett mer omfattande samhällsproblem. Det handlar både om att människor ska trivas och att de ska vara anställningsbara, eller driva företag, och försörja sig under en större del av livet. 

Men om omställningen ska fungera måste kraven höjas rejält på många utbildningar. Yrkesutbildningarna fungerar huvudsakligen väl. Men högskolor och universitet måste sluta godkänna studenter som inte möter kraven. Fler utbildningsplatser är inte det enda svaret. Annars utbildar vi generationer till arbetslöshet och underminerar näringslivets konkurrenskraft i framtiden.

Vi måste också omfamna snarare än reglera och beskatta bort enkla servicejobb, som är de enda som stora grupper arbetslösa kan ta. 

Omställningspolitiken behöver formuleras tydligt framöver, och det krävs ekonomiska incitament för att den ska fungera. Lite kreativt stöd från parterna på arbetsmarknaden vore inte fel. Omställningen är en samhällsfråga.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.
Innehåll från InyettAnnons

Felaktiga leverantörsbetalningar kostar företag över 100 000 kronor om året

Magnus Månsson, Inyetts vd.
Magnus Månsson, Inyetts vd.

Ett svenskt företag genomför sannolikt 3-4 betalningar till registrerade bluffbolag per år utan att veta om det. Här berättar vi om de vanligaste och mest kostsamma felen vid leverantörsbetalningar – och hur du kan undvika dem.

Så minskar ni risken för felaktiga leverantörsbetalningar

Kostnaden för felaktiga leverantörsbetalningar ligger i snitt på över 100 000 kronor per år för ett svenskt bolag. Samtidigt går det åt värdefull tid att korrigera fel – närmare bestämt cirka 25 dagar per bolag. Det visar en undersökning från fintech-företaget Inyett som varje år läser av 60 miljoner transaktioner. Vi bad Inyetts vd Magnus Månsson att lista några av de risker som alla företag bör titta närmre på:

1. Bluffbolag

Mer än tre miljarder kronor hamnar i händerna på bluffbolag varje år, och många företag

vet inte om att de har betalat en bluffaktura. Det kan exempelvis handla om ett påhittat bolag som skickar ut fakturor på måfå.

– Får du till exempel en faktura där det står ”leverans av kaffe” och ett belopp på 2 000 kronor är det inte alltid du orkar kolla om fakturan stämmer, speciellt inte om du har ytterligare 50 fakturor att kolla igenom den dagen. De allra flesta har inte heller möjlighet att manuellt gå igenom Svensk Handels varningslista varje gång det är dags att betala en faktura, säger Magnus Månsson.

2. Avvikande betalmönster

Hela idén till Inyetts automatiserade lösning, som varnar för misstag, risker och bedrägerier kopplade till leverantörsbetalningar, föddes efter att en kommunanställd fört över 398 000 kronor istället för 3 980 kronor till en kvinnas konto. Kvinnan hann spendera skattepengarna innan felet upptäcktes och domstolen fastslog att hon inte behövde betala tillbaka dem.

– I det fallet handlade det om ett handhavandefel, men ett avvikande betalmönster kan exempelvis också vara tecken på avtalsbrott, där leverantören debiterat mer än vad som varit normalt eller överenskommet sedan tidigare.

3. Betalningar till leverantörer som saknar F-skatt

Om du betalar en faktura på 100 000 kronor där det står att leverantören har F-skatt, men så inte är fallet, kommer du att ha betalat 30 procent för mycket. Vid en eventuell skatterevision kan du som beställare bli skyldig att betala de uteblivna sociala avgifterna till Skatteverket. Det skulle betyda att du totalt behöver betala 130 000 kronor istället för det korrekta beloppet 70 000 kronor. Inyetts undersökning visar att ungefär 6,3 procent av en organisations leverantörsbetalningar görs till företag som saknar F-skatt.

– Det kan då handla om en leverantör som tidigare har haft F-skatt men som blivit av med den, vilket är helt omöjligt för dig att ta reda på det om du inte sitter och knappar in varje enskild mottagare, säger Magnus Månsson.

– Vår tjänst kan däremot utföra den kontrollen i realtid. Den flaggar inte bara vid bedrägerier, avvikande betalmönster och avsaknad F-skatt, utan också om en leverantör har försatts i konkurs eller om gironumret inte stämmer. Vi har skapat en avancerad tjänst som samtidigt är väldigt enkel att använda.

Så minskar ni risken för felaktiga leverantörsbetalningar 

Mer från Inyett

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Inyett och ej en artikel av Dagens industri

Företagen bör utnyttja nya Las för sina syften

Den här lördagen träder de nya Las-reglerna i kraft. Det blir något lättare att säga upp personal, och helt nya möjligheter till omställningsutbildning införs. En viktig nyordning – men för att den ska få rätt betydelse måste företagen använda de nya möjligheter som ges.

GENERÖST STÖD. I dag lördag träder ett omställningsstudiestöd i kraft, som gör att anställda kan få statlig ersättning för att vara tjänstlediga för att bredda sin kompetens. Arbetsgivarna bör använda sig av denna möjlighet och uppmuntra anställda att utbilda sig.
GENERÖST STÖD. I dag lördag träder ett omställningsstudiestöd i kraft, som gör att anställda kan få statlig ersättning för att vara tjänstlediga för att bredda sin kompetens. Arbetsgivarna bör använda sig av denna möjlighet och uppmuntra anställda att utbilda sig.

Förändringen är ett resultat av det avtal som arbetsmarknadens parter enades om för två år sedan. Allt hade påskyndats av hotet att en statlig utredning annars skulle leda till lagstiftning. Genom att sluta ett nytt huvudavtal kunde de behålla initiativet över arbetsmarknadens regelverk. Men för att de skulle komma i mål krävdes en statlig injektion med 6 till 9 miljarder kronor per år för att finansiera omställningsutbildningen.

Lagen om anställningsskydd, Las, förändras så att tre personer får undantas från turordningsreglerna vid uppsägning. Det ska jämföras med situationen innan, där två fick undantas och endast i företag med upp till tio anställda. Dessutom finns en regel att 15 procent av personalstyrkan kan undantas vid större neddragningar. En välkommen förändring är också att när arbetsgivaren gör en uppsägning, och det blir tvist om ogiltighet, så behöver man inte längre betala lön under tiden tvisten pågår. De gamla reglerna innebar att man kvarstod i anställning, vilket medförde lönekostnader i flera år för arbetsgivaren. 

Lättnaderna i Las sågs som en stor vinst för arbetsgivarna, och som ”betalning” till fackliga sidan kom det nya omställningsstudiestödet. Det innebär att anställda med betalning ska utbilda sig för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Där står staten för den stora delen av ersättningen.

Tanken är att omställningen ska kunna ske medan man har sin anställning kvar. En arbetstagare ska kunna ansöka om att få en utbildning godkänd, och får i så fall ersättning från staten med högst 21.000 kronor och därutöver en statlig lånemöjlighet på 12.500 kronor per månad. Jobbar man på ett företag med kollektivavtal blir maxbeloppet uppemot 39.000 kronor, och lånedelen tillkommer.

Det är alltså riktigt bra villkor. Det borde bli rusning bland löntagarna att få del av denna möjlighet. Hur ska man säkerställa att det inte blir ett nytt friår - alltså att anställda får betalt för att inte arbeta? Friåret fanns under en kort tid på 00-talet och avskaffades efter alliansregeringens tillträde. Det dök upp igen i Januariavtalet, nu med täcknamnet ”Utvecklingstid”, men stoppades dessbättre.

Kravet för att få omställningsstudiestöd är att det är en utbildning som stärker ställningen på arbetsmarknaden, och man måste motivera hur man tror att det ska ske, eller skaffa ett yttrande från en omställningsorganisation. Beslutet fattas sedan av Centrala studiestödsnämnden och ett avslag därifrån kan överklagas till en nämnd.

Det verkar upplagt för att vilka utbildningar som helst släpps igenom. Vem kan avgöra att, säg, ett års studier i franska inte skulle stärka ställningen på arbetsmarknaden? Arbetsgivaren har dessutom ingenting att säga till om, utan ska bara bevilja tjänstledighet.

Men arbetsgivarna bör ta chansen att göra något bra av denna möjlighet. Företagen bör tydligt analysera sina framtida kompetensbehov och kommunicera det utåt, så att privata och offentliga utbildningsaktörer kan möta detta behov. 

Men arbetsgivarna bör ta chansen att göra något bra av denna möjlighet. Företagen bör tydligt analysera sina framtida kompetensbehov och kommunicera det utåt, så att privata och offentliga utbildningsaktörer kan möta detta behov. 

Företagen får dessutom en chans att använda de nya reglerna i relation till sin personal. Meningen med det nya stödet är att omställning ska kunna ske under pågående anställning, innan det har gått så långt att man har blivit uppsagd. I samtal med anställda kan arbetsgivaren ta upp att de bör kompetensutveckla sig för den framtida arbetsmarknaden och därmed uppmuntra rörligheten på arbetsmarknaden. Omställningsstudiestödet kan påskynda personalomsättningen på det enskilda företaget.

Det är bara om kompetensen höjs, och därmed beredskapen för ett omvandlat näringsliv, som skattebetalarna kommer att få samhällsekonomisk valuta för dessa statliga miljarder. Myndigheterna och arbetsmarknadens parter har ett stort ansvar för att detta ger resultat, och inte blir ett nytt friår.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera