1515
Annons

Urholka inte klimatarbetet med gröntvätt

BUDGET. När finansminister Magdalena Andersson presenterar vårbudgeten kallar hon den grön, men det gröna inslaget är litet.

Foto:Henrik Montgomery/TT

”En kraftfull grön återstart för att jobba Sverige ur krisen”. Det var en av fyra huvudpunkter vid finansministerns presentation av vårbudgeten. Men det finns inte så mycket grönt i budgeten. Framför allt inte kopplat till en återstart. 

S/MP-regeringen arbetar sedan flera år för att styra företag, konsumtion och investeringar mot fossilfritt. Ett viktigt verktyg är det klimatpolitiska ramverk som antogs 2017, med målet att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser 2045.

Det man hittar i budgeten är dock mycket begränsat och rör mestadels små summor. Den enda större posten är ”medel till regionerna att hålla igång kollektivtrafiken under pandemin” som får en miljard kronor. 

”Miljökompensation för godstransporter” (150 miljoner kronor) är högst relevant, liksom ökat solcellstöd. Men det är oklart varför ”Stöd till kultur och idrott” (som får totalt 5,5 miljarder) hamnar under klimatrubriken.

”Åtgärder mot nedskräpning och en satsning på naturnära jobb för unga” är utmärkt. Men det har inget med klimatet att göra och sommarjobb kan faktiskt inte i statsbudgeten klassas som en grön åtgärd för kraftfull ekonomisk återhämtning.

Beteckningen ”gröna investeringar” klistras nu på så gott som alla offentliga och privata satsningar man vill få genomslag för. Det är i grunden positivt att den typen av krav ställs, men politiken bör inte medverka till en urvattning av begreppet. Det pågår redan på finansmarknaden, där gröna obligationer och lån är stekheta. Redan under första kvartalet passerade nyutfärdade hållbara obligationer hela förra årets nivå. Men den gröna nyansen är otydlig.

Enligt Bank of Americas vd Brian Moynihan kräver nu i princip alla investerare ESG-märkta (environment,social, governance) tillgångar. Efterfrågan är därför större än tillgången. Det gör bristen på relevanta regleringar och tillsyn kring vad märkningen faktiskt betyder än viktigare. Kraven bör dock inte vara allt för detaljerade, det minskar transparens och effektivitet och blir bara ännu en tung byråkratisk börda. Man bör också samråda med USA.

Utan tydlighet är risken stor att så kallade gröna investeringar inte är särskilt gröna och inte heller gör någon nytta. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

SD måste hoppa på arbetslinjen

Sverigedemokraterna släppte under torsdagen en rapport om invandringens kostnader. Beräkningarna har utgått från befintliga forskningsstudier och modeller. Partiet har därutöver fyllt på med egna siffror från de senaste årens asyl- och anhöriginvandring. SD menar att invandringens kostnader varit drygt 100 miljarder per år under de senaste åren.

KONKRETA REFORMER. Invandringens kostnader var väl belagda även innan SD:s rapport. Nu behövs konkreta förslag för att minska utanförskapet.
KONKRETA REFORMER. Invandringens kostnader var väl belagda även innan SD:s rapport. Nu behövs konkreta förslag för att minska utanförskapet.Foto:Fredrik Persson/TT

Invandringens kostnader var väl belagda även innan SD:s rapport. För drygt tio år sedan släppte det statliga expertorganet ESO ’’Invandringen och de offentliga finanserna’’. Redan då beräknades nettoskattekostnaden per år vara 63 – 84 miljarder kronor i dagens penningvärde. Även Pensionsmyndigheten har visat på högre kostnader för bland annat garantipension och bostadstillägg.

Debatten om asyl- och anhöriginvandring har därför svängt. Alla partier förutom V, MP och C är numera för en stram linje. Den stora frågan är i stället hur kostnaden framöver ska minska. SD:s idé verkar vara storskalig återvandring. Under tisdagen twittrade partiets rättspolitiska talesperson ’’Välkommen till återvandringståget. Du innehar en enkelbiljett. Nästa stopp, Kabul!’’ med en bild på en tunnelbanevagn med SD-reklam. Budskapet är direkt motbjudande. 

I praktiken fungerar det heller inte. De flesta som kommit hit de senaste tjugo åren är numera svenska medborgare. Utvisningar hindras då av både Sveriges grundlag och internationell rätt. Storskaligt återvändande på frivillig basis har inte lyckats i något västland.

Lösningen är därför att få in invandrare i arbete. Enligt forskningsstiftelsen Entreprenörskapsforum tar det i genomsnitt mellan 12 och 13 år innan hälften av alla utrikesfödda uppnår självförsörjning. Det missförstås ibland som att alla därmed är självförsörjande efter dubbelt så lång tid, men i själva verket planar kurvan snabbt ut. Efter 20 år i landet är inte mer än 60 procent självförsörjande.

Det är välkommet med transparens kring invandringens kostnader. Men för att inte bara peka på problemet, utan även göra något åt det, behöver SD med full kraft omfamna arbetslinjetänket. Partiet har länge tvekat, men har med åren närmat sig de borgerliga. Det som saknas i den nya SD-rapporten är konkreta reformer. Bidragstak, lägre ingångslöner och krav på motprestation för att få bidrag vore en bra början.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera