ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Upp på banan Stockholm

  • RÄLSBUREN. Till skillnad från Göteborg och Malmö driver inte Stockholm frågan om nya och snabba tåg. Huvudstaden prioriterar Arlanda. Men det är en falsk motsättning. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kanske är det Göran Persson som bäst ringat in Stockholms motstånd till ny och rakare räls i Sverige. Den tidigare statsministern sa i en intervju i Aftonbladet att han aldrig förstått varför "Sverige ska lägga 250 miljarder på att göra Köpenhamn till Nordens centrum".

Men det menar han att en smidig och snabb tågförbindelse söderut kommer att dra resenärer från hela Götaland och delar av Svealand ner till Kastrup. Det är en rimlig farhåga. Redan i dag gör utbyggnaden av Öresundstågen att resenärer i södra Sverige väljer Kastrup. Var femte direktavresande på Kastrup kommer från Sverige, oftast via tåg. Ett snabbare tågnät kommer att öka den andelen.

Den utvecklingen är bra för Sydsverige, men den hotar tunga intressen i Stockholm.

Perssons kritik mot nya banvallar för höghastighetståg är ett eko från ganska breda kretsar i Stockholms näringsliv som vill att Arlanda ska bli den ledande flygplatsen i Skandinavien.

En höghastighetsbana, i alla fall om den byggs för 320 kilometer i timmen, kommer att bli en dödlig konkurrent till flyglinjerna från Stockholm till Malmö och Göteborg. Med ett snabbt tåg når du Göteborg på två timmar och Malmö på 2:30. Det är mycket snabbare jämfört med om du ska ut till flygplatsen, köa i säkerhetskontroll, köa i gaten, köa för att gå in i flyget och sedan repris på alltsammans när du är framme. Det är ganska träligt alltsammans. Dessutom finns det inga snabba förbindelser från Sturup och Landvetter in till Malmös och Göteborgs stadskärnor så det blir dyra taxiresor. Med tåget kan du gå upp och äta frukost på Savoy direkt.

Swedavia, som äger och driver Arlanda, har antagit ett investeringsprogram om 21 miljarder fram till 2025 för att påbörja en fördubbling av antalet resenärer, från dagens 26 miljoner till 40 miljoner. Därför vill man ha inrikesflyget intakt för att slussa resenärer vidare ut i världen och för att hålla uppe volymen. Och man vill att utrikesresenärer från Jönköping och uppåt ska välja Arlanda, inte Kastrup.

Arlandas intresse syns i skillnaden mellan handelskamrarnas inställning. Sydsvenska, Västsvenska och Jönköpings handelskamrar lobbar stenhårt för höghastighetsbanan. Stockholms handelskammare säger helst inte ett pip. Arlanda är däremot mycket viktigt.

I lokalpolitiken är det likadant. Malmös och Göteborgs företrädare vill gärna lägga ny räls genom riket. Socialdemokraterna och Moderaterna i Stockholms stad och län vill det inte. De tycker att projektet stjäl resurser från det egna länets infrastrukturbehov.

Svenskt Näringsliv driver inte heller frågan.

Näringslivet och politikerna i Stockholm har skäl att tänka om. Arlanda är viktigt för Stockholm, särskilt utrikeslinjerna. Direktflyg till Düsseldorf är ett riksintresse. Men det finns inget egenvärde för Stockholm att Arlanda är större än Kastrup. Och det finns absolut inget egenvärde för Stockholm att motarbeta bra förbindelser till Köpenhamn. Det som är bra för Sydsverige är bra för Stockholm.

Och Stockholms central är minst lika viktigt. Om det skulle bli så att folk väljer ett höghastighetståg framför flyg beror det inte på miljöpartistisk tillväxt- och teknikfientlighet utan på att resenärer tycker att tåget är mer effektivt. Det är en vinst för Stockholm att snabbt kunna ta sig till andra svenska städer och tvärtom.

Ett höghastighetståg bygger ett nytt Sverige och ett nytt Stockholm. Med avgångar varje kvart får Götaland och Svealand ett slags pendeltågsystem. Landet blir större, valmöjligheterna för boende och arbetsplatser fler. Jönköping får ett fantastiskt läge, därtill vackert längs Vättern. Stockholms central blir porten till Sverige.

Centralstationer bygger täta, trevliga och skyhögt värderade städer. Flygplatser och stora trafikleder bygger gles, ful och ineffektiv bebyggelse. Miljöskäl talar tydligt för tåg, men ur ett rent tillväxtperspektiv bör näringslivet i huvudstaden ändra sina prioriteringar.

Finansieringen? Enligt Magdalena Anderssons amorteringsplan ska staten betala tillbaka lån på 393 miljarder den kommande fyraårsperioden. Långivarna vill inte ha pengarna, de vill hellre låna ut mer till den bästa eleven i EU-klassen. Det senaste årets amorteringar sitter därför fast på ett konto hos Riksgälden. Genom att bara ligga still på nuvarande rekordlåga statsskuldsnivå kan staten finansiera en äkta höghastighetsbana Stockholm-Göteborg-Malmö, ett dubbelspår för 250 km/h mellan Malmö och Göteborg, ett likadant spår mellan Gävle och Sundsvall och vidare till Botniabanan och två tredjedelar av en höghastighetsbana mellan Stockholm och Oslo. Men det vill ju inte Swedavia, vilket man bör bortse ifrån.

För tio år sedan var tunnelbanan ett rött skynke för Moderaterna i och kring Stockholm. Kollektivtrafik var socialism och klotter. De rika närkommunerna ville inte ha t-bana men motorleder som ju alltid gör huvudstadsregionen till en tillväxtmotor. I dag har allting svängt. Moderater i länet och ute i det högerprogressiva Nacka slåss för nya tunnelbanelinjer. T-stationer höjer fastighetsvärden. Räls är effektivt och man kan läsa affärspressen under tiden, till och med göra morgonens första affär.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies