1515
Annons

Tyska framsteg och svensk isolationism

LEDARE. Det är en dramatisk tid i europeisk politik. I Italien sjuder missnöjet efter EU:s senfärdighet och ovilja att hjälpa i coronavirusets spår. Oron över vad det här betyder för unionens framtid är befogad.

FRAMSTEG. Flera EU-länder verkar mjukna upp i sina positioner kring hanteringen av coronakrisen. Inte minst Tysklands Angela Merkel.
FRAMSTEG. Flera EU-länder verkar mjukna upp i sina positioner kring hanteringen av coronakrisen. Inte minst Tysklands Angela Merkel.Foto:Michael Kappeler

I torsdags hölls det fjärde videomötet mellan EU:s stats- och regeringschefer. På agendan stod den återhämtningsfond som ska hjälpa drabbade länder i sviterna av krisen. Det var ett medskick från mötet mellan EU:s finansministrar där de enades om krispaketet på 540 miljarder euro. Men återhämtningsfonden - som har koppling till den infekterade frågan om coronaobligationer - lämnades vidare.

Den 26 mars, under det förra mötet mellan stats- och regeringscheferna, var ilskan och bitterheten illa dolda. Klyftan mellan länderna, framför allt geografiskt uppdelade i Syd mot Nord, var avgrundsdjup.

Saker och ting verkar ha förändrats. Stämningen länderna emellan är inte lika dyster. Kanske har det att göra med att ledarna på torsdagen inte diskuterade detaljer - Europeiska rådets ordförande hade inte ens för avsikt att få ledarna att enas om ett gemensamt uttalande - men ändå.

Framför allt börjar positioner förflyttas. Inte minst Tysklands. Från att tidigare ha gått i bräschen för finansiell återhållsamhet, föll Tyskland plötsligt bort från de få ”likasinnade” som Stefan Löfven räknade upp i EU-nämnden när det kommer till vilka som delar Sveriges strama linje.

Angela Merkel har tidigare uttryckt en otvetydig skepsis mot bland annat Italiens förslag om coronaobligationer. Inte så konstigt, med tanke på den tidigare förbundskanslern Helmut Kohls löfte 1998 om att en gemensam valuta aldrig skulle leda till att tyskar behöver bära ansvar för andra länders skulder.

Men Merkels retorik har mjuknat. Tyskland måste vara redo att ge betydligt större bidrag till EU:s budget, ”i solidarisk anda och under en begränsad tid”. Det är ett betydande steg från den tidigare retoriken kring lån med strikta villkor och att varje land måste ta sitt eget ansvar.

Förslag som tyder på kompromissvilja har lyfts från såväl Italien som Tyskland. Från båda hållen handlar det om att fonden ska finansieras genom att EU emitterar obligationer, med garantier från medlemsstaterna, med stöd av artikel 122 i EU-fördraget.

Kanske bidrar de illavarslande ekonomiska prognoserna till utvecklingen. ECB:s Christine Lagarde pekade under torsdagen på att eurozonens BNP kan falla 15 procent i ett värsta scenario. I bästa fall begränsas fallet till 5 procent, i medelscenariot 9 procent. 

Lagarde passade även på att varna EU-ledarna från att vidta för få och för sena åtgärder. Det ökade i slutänden Tysklands kostnader under Greklandskrisen, en ekonomi som inte går att jämföra med exempelvis Italiens.

Tyskland kommer bara blomstra om Europa blomstrar, ska Merkel ha sagt, och ”Tyskland vill inte bara visa solidaritet, utan kommer visa solidaritet”. Den tyska retoriken kan göra det svårare för de kvarvarande återhållsamma länderna att inte mjuka upp sin egen position.

Kommissionen har nu i uppdrag att presentera ett förslag för återhämtningsfonden och hur denna ska förhålla sig till långtidsbudgeten. Ett utkast väntas 6 maj. Redan nu finns det information om att kommissionen vill låna på marknaden, genom garantier från EU:s budget. Frågan nu är snarare hur balansen mellan lån och bidrag kommer se ut.

Än är inte utfallet säkert, men att positionerna rör sig måste betraktas som en delseger. Fler verkar erkänna att det är i alla länders egenintresse att unionen är stabil och intakt.

”Vi står starkare tillsammans och ett EU som är fungerande är avgörande för svensk ekonomi, för våra jobb och för välfärden men också för säkerheten och klimatet”, sa Stefan Löfven på en presskonferens på torsdagskvällen.

Det vore klädsamt om Sverige i större utsträckning agerade därefter. Det finns goda skäl att vara skeptisk mot transfereringar inom unionen. Med den extraordinära situation EU står inför, och dess eventuella konsekvenser, borde betraktas som ett undantagstillstånd.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Flexibilitet bäst i lågkonjunktur

Den första lådan bohuslänsk hummer som såldes på Göteborgs fiskauktion på tisdagen fick ett kilopris på 7 000 kronor, enligt TT. För ett år sedan låg det vinnande budet på 77 000 kronor per kilo. Vad säger prisfallet på denna lyxråvara om konjunkturen?

GRANNLAGA UPPGIFT. Elisabeth Svantesson, som spås bli nästa finansminister, ser ut att att få en komplex kris att hantera.
GRANNLAGA UPPGIFT. Elisabeth Svantesson, som spås bli nästa finansminister, ser ut att att få en komplex kris att hantera.Foto:Jesper Frisk

Kanske mer än vad man tror. Hummerpriset är en av flera signaler om att konjunkturfallet är på ingång med full kraft. Människor upplever sig inte ha utrymme för excesser. Hummern måste ersättas av mer frugala livsmedel. 

Det finns fler tecken på att konjunkturen snabbt försämras. På måndagen vinstvarnade inte mindre än tre börsnoterade bolag i vitt skilda branscher: byggföretaget NCC, inkassoföretaget Intrum och Profilgruppen. Det sistnämnda bolaget, som tillverkar aluminiumprofiler, pekar ut stigande kostnader som skäl till att tredje kvartalets resultat kommer att försämras mer än väntat.

”Sedan är det energikrisen som påverkar marknaden. Det är otroligt svårbedömt. Och även om alla väntat sig utspelen från Riksbanken så tas även det emot med förvåning”, sa Profilgruppens vd Fredrik Zöögling som intervjuades i måndagens Di.

I Konjunkturinstitutets mätningar är det framför allt hushållen som har visat tecken på minskad framtidstro. Men måndagens vinstvarningar ger en föraning om att den svagare konjunkturen nu börjar drabba näringslivet.

Industriekonomerna, Teknikföretagens och Industriarbetsgivarnas ekonomer, varnar i en prognos som publicerades på tisdagen för att BNP-tillväxten i Kina, Euroområdet och USA kommer att dämpas rejält och i vissa fall bli negativ under andra halvåret i år och under 2023. De pekar särskilt ut två hot mot utvecklingen i Sverige: energipriserna och räntehöjningarna, samma problem som Profilgruppens vd lyfter fram.

Hur djup och långvarig nedgången blir beror till stor del på den nya regeringen – och avvägningen mellan finanspolitiken och Riksbankens penningpolitik. Risken finns att den förra underminerar den senare. Det får inte ske.

Något slags stöd för att företag och hushåll ska klara skenande elräkningar tycks vara oundvikligt, men stöden måste vara begränsade i tid och omfattning och bara omfatta de mest behövande. Och utformningen av dem får inte åsidosätta prismekanismen.

De höga energipriserna är marknadens sätt att säga att mer kraftproduktion behövs och att indikera vart resurser ska allokeras. Bortfallet av rysk gas kommer att vara länge, kanske för alltid. Europa behöver därför massiva investeringar i fossilfri kraft.

Investeringarna i ny kraftproduktion väntas i år öka med 8 procent till 2 400 miljarder kronor, enligt International Energy Agency. Mest pengar, 1 400 miljarder, går till förnybar energi. 

Hushåll och företag sparar energi i en omfattning som inte har skådats sedan 1970-talets oljekriser. Efterfrågan på solceller och värmepumpar är rekordstor. Företagen bygger egen vindkraft för att trygga energiförsörjningen. Denna konstruktiva kraft får inte äventyras av stöd som håller tillbaka omställningen.

Pandemin visade hur flexibla de svenska företagen är. Hur snabbt de kan ställa om och anpassa sig till nya förutsättningar. Arbetsmarknaden är ännu stark men vikande konsumtion och färre investeringar kommer att leda till minskad efterfrågan på arbetskraft.

I samband med covid kunde företag permittera personal, samtidigt som staten tog en betydande del av kostnaden. En rätt utformad a-kassa är en bättre lösning. Permitteringar fryser arbetsmarknaden. När arbetslösheten ökar måste arbetsmarknadens rörlighet öka. Att människor är villiga att flytta till nya jobb eller nya regioner är en viktig drivkraft i ekonomisk utveckling.

Det nya LAS-avtalet som börjar gälla den 1 oktober ökar möjligheterna till omskolning och vidareutbildning. Det bör arbetsgivare och arbetstagare utnyttja.

Även Riksbanken måste vara beredd att uppvisa flexibilitet. Prisökningarna i ekonomin beror på otillräckligt utbud snarare än ökad efterfrågan. Den typen av inflation rår inte räntehöjningar på. Nu är det viktigt att noga analysera vilken effekt den nyss genomförda räntehöjningen får innan man eventuellt fortsätter att strama åt penningpolitiken. 

Den ekonomiska kris vi nu ser ut att vara på väg mot är komplex och beror på olika globala faktorer som svensk politik inte kan påverka. Det vi däremot kan påverka är ekonomins anpassningsförmåga genom att öka friheten för företag, kapital och människor. Man vet aldrig i början av en kris vad som kommer att hända. Därför är det så viktigt att vara lyhörd för ekonomins signalsystem. Oavsett om det handlar energi, räntor eller hummer.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera