ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS
Riksrättshotet mot Trump

Trump sitter säkert därför att 2019 inte är 1973

  • FRI LEJD. Att uppamma tillräckligt partiöverskridande stöd i en så kontroversiell fråga som riksrätt är snudd på omöjligt, mest för att för många har bestämt sig och för få bryr sig. Foto: Alex Brandon

LEDARE. Demokrater och republikaner lever i varsin verklighet. Väljarna för det mesta i en tredje.

Riksrättsförhören i USA:s representanthus är de första regelrätta sedan Watergate-skandalen 1972-74, strålande tv och en bra lektion i hur hopplös politiken blir när polariseringen går så långt att verkligheten måste börja omskrivas i plural.

För Demokraterna som leder förhören och avgör om bevisen räcker för att ställa presidenten inför riksrätt i senaten är saken glasklar: Donald Trump bad Ukrainas nyvalde president Volodymyr Zelenskyj den 25 juli (samma dag som han uppmanade Stefan Löfven att frige rapparen Asap Rocky) att utreda förre vicepresidenten och numera presidentkandidaten Joe Biden – ett brott mot amerikanska kampanjlagar och stensatta principer. 

Sedan stoppade han 400 miljoner dollar i militärt stöd till Ukrainas regering som kongressen beviljat för att hålla fronten mot ryssarna. Eftersom Ukraina i praktiken ligger i krig med Ryssland och är i stark beroendeställning till USA, måste Trumps uppmaning till Zelenskyj betraktas som ett underförstått krav. 

Detta bekräftas också av vittnen, senast och viktigast av USA:s EU-ambassadör Gordon Sondland som under onsdagen bekräftade att Trump förväntade sig en utredning av Biden i gengäld.

Republikanerna förstår samtidigt ingenting: att be om tjänster är inte olagligt, inte heller att villkora ekonomiskt bistånd. Pengarna släpptes senare igenom utan att någon utredning aviserades. Och Sondland var tydlig med att Trump vid ett tillfälle uttryckligen avvisade eventuella gentjänster, numera kärnan i presidentens försvar. 

I dagsläget finns två tänkbara sätt som Donald Trump avsätts på. Det ena är att onsdagens vittnesmål leder till ett slags dominoeffekt där fler och tyngre personer i presidentens närhet – håll ögonen på tidigare säkerhetsrådgivaren John Bolton – börjar ta bladet från munnen. 

Det andra är ett liknande förlopp i senaten, där Trump till skillnad från i representanthuset är impopulär även bland republikaner och där 20 avhoppare krävs för att få honom fälld. 

Båda scenarier är osannolika, mest för att 2019 inte är 1973. Inte minst de mediala villkoren är andra. Att uppamma tillräckligt partiöverskridande stöd i en så kontroversiell fråga har blivit snudd på omöjligt. Dels för att för många väljare redan bestämt sig, men också för att för få faktiskt bryr sig. 

Där någonstans landar det. Demokrater och republikaner lever i varsin verklighet. Väljarna för det mesta i en tredje. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer