1515
Annons

Tro inte att staten är bäst på att organisera

LEDARE. Coronapandemin har blottlagt tillkortakommanden i samhällsapparaten. Brist på beredskap och oklar ansvarsfördelning är frågor som kommer att debatteras länge, och analyseras av den kommande expertkommissionen.

OTYDLIGT ANSVAR. Men lösningen bör inte vara att staten blir utförare av mer verksamhet. Bilden är från ett besök som Stefan Löfven gjorde hos statliga MSB, som ansvarar för samhällsskyddet på områden där ingen annan myndighet har ansvar.
OTYDLIGT ANSVAR. Men lösningen bör inte vara att staten blir utförare av mer verksamhet. Bilden är från ett besök som Stefan Löfven gjorde hos statliga MSB, som ansvarar för samhällsskyddet på områden där ingen annan myndighet har ansvar.Foto:Tommy Pedersen

En organisatorisk grundpelare, som blivit omdiskuterad i samband med krisen, är den svenska förvaltningsmodellen, där myndigheterna agerar självständigt när de tillämpar lag. Regeringen får inte godtyckligt säga åt en myndighet hur den ska agera i ett enskilt fall –  vill politikerna ändra något måste lagen ändras. Även ansvarsprincipen har varit uppe till debatt, alltså regeln som säger att den myndighet som har ett visst ansvar i normala situationer också har ansvaret i ett krisläge.

Men det finns en organisatorisk fråga som har diskuterats mer än andra, och det är de olika ansvarsnivåerna. Är det staten, regionerna eller kommunerna som bör ha ansvar för en viss uppgift? Och ligger olika typer av ansvar på rätt nivå?

En av dem som har lyft denna fråga är hjärnforskaren och KI-professorn Martin Ingvar. I ett inlägg i Dagens Nyheter den här veckan pekade han på det kommunala självstyret som ett problem i den akuta krishanteringen. Det handlar om den ofullkomliga äldreomsorgen, bristen på skyddsutrustning och usla hygienrutiner.

Det som hände när materielbristen blev uppenbar var att statliga Socialstyrelsen fick ta ett samordningsansvar för upphandling och fördelning. Logiken blir gärna att kommunerna är för små och för många för att ha ansvaret för viss samhällsberedskap. Kanske är även regionerna för många för att klara vissa uppgifter. Och när arbetsuppgifterna är mycket viktiga, är det då acceptabelt att olika kommuner sköter ansvaret på sinsemellan olika sätt?

Den rimliga lösningen på illa skötta samhällsåtaganden är inte att byta nivå. I själva verket har staten inte utmärkt sig särskilt väl som utförare. Polisen är statlig och dras med kompetensbrist och stora kapacitetsproblem. Försäkringskassan är också statlig och har långa handläggningstider och människor kommer i kläm. Samma sak gäller Migrationsverket. Klarar Arbetsförmedlingen sin uppgift? Och hur är det med Försvarsmakten?

Det är förmodligen i skoldebatten som staten tydligast har utpekats som en lösning. Kommunaliseringen av skolan, som Göran Persson under sin tid som skolminister drev igenom, ledde till stora protester. Flytten av ansvaret från staten blev en huvudförklaring till skolans problem, och särskilt Liberalerna har länge drivit kravet på ett återförstatligande. Skolans problem är dock inte ett, utan många. Otaliga läroplansändringar i riktning bort från rimliga kunskapsmål är ett stort problem. Att skolan har fått ta det största integrationsansvaret för barn och ungdomar med dåliga språkkunskaper är ett annat. Är det någon som tror att skolans kolossala problem löses bättre av en statlig skolorganisation?

Den felande krisberedskapen är ett samhällsproblem, inte ett kommunalt eller regionalt problem. Det är bristande insikter och regelverk som har lett till att det inte fanns tillräckligt med skyddsmateriel.

Det rimliga är att beredskapen finns nära verksamheten. Om alla skulle förlita sig på att välgöraren staten sköter beredskapen kommer många att bli besvikna, och de mest erfarna lokala beslutsfattarna skulle bygga upp egna lager, och hemlighålla dem, för att de inte litar på staten.

Statens uppgift bör vara att ställa lagstiftade krav på kommuner och regioner och att utöva tillsyn. Att kommuner och regioner är för små för vissa uppgifter löses redan i dag. Ett stort antal kommunalförbund runt om i landet sköter uppgifter åt flera grannkommuner, som räddningstjänst och överförmyndarverksamhet. Regioner samarbetar om vårdresurser. Den högspecialiserade vården är i praktiken statligt organiserad och utförs av ett fåtal regioner. Det går att samverka utan att göra storstilade omfördelningar av ansvaret.

Ansvaret för äldreomsorgen ska inte förflyttas. Däremot behöver den professionaliseras och utföras med kraftfullare lagkrav. Men den ska definitivt inte förstatligas.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?