ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Triss i knektar för näringslivets frågor

  • TRETAL. Ibrahim Baylan, näringsminister, Tomas Eneroth, infrastrukturminister och Hans Dahlgren, EU-minister, är alla tre starka namn för företagens frågor.

Med sedvanlig beskedlighet läste statsminister Stefan Löfven upp en socialdemokratisk revolution i måndagens regeringsförklaring.

Värnskatten och extraskatten vid generationsskiften ska avskaffas. Turordningsreglerna ska luckras upp. Avdragen för rut-tjänster ska bli större och breddas till fler områden. Den privata äganderätten till skogen ska stärkas. Arbetsgivaravgiften sänks. Fri hyressättning i nyproduktion och ökade marknadsinslag i äldre bestånd införs.

Man tror knappt att det är sant.

Minister för stora delar av Januariöverenskommelsens punkter blir näringsminister Ibrahim Baylan. Näringsdepartementets uppgifter är lite flytande, men Baylan kommer att basa för en hel del av överenskommelsens utredningar. Rut-utredningarna hör till honom, liksom rimligen utredningarna om gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker, bygglovsförenklingarna på landsbygd, cirkulär och biobaserad ekonomi samt de direkt näringspolitiska punkterna om exportsatsning, samverkansprogram och ytterligare förenkling för småföretagare.

Ibrahim Baylan gjorde sig ett namn i näringslivskretsar när han lyckades sy ihop energiöverenskommelsen och rädda kvar svensk kärnkraft. Sedan 2016 var han också samordningsminister hos statsministern och en erkänt skicklig maktspelare. Hans taktik som energiminister var misstänkt lik turerna kring regeringsbildningen: sitt still i båten, ta all tid i världen, håll god min, invänta alla andras utmattning och blottor och slå sedan till med ett förslag som ingen kan säga nej till.

Han kan behöva sitt goda renommé. Stefan Löfven började som en utpräglat näringslivsvänlig socialdemokrat men drev snabbt åt vänster och började efter ett tag låta som den socialist som socialdemokraternas partiprogram fortfarande stipulerar. Plötsligt var vinst en stöld och friskolornas elever var barn på börsen.

Om relationen mellan den förre statsministern Reinfeldt och näringslivet var något frostig blev Löfvens relation till näringslivet till slut obefintlig eller till och med fientlig. Många företagare tappade tron på politiken som kraft för förändring till det bättre.

I sitt korta presentationstal på presskonferensen med de nya ministrarna talade Baylan om en nystart i relation till näringslivet. Den som lever får se men ambitionen är bra. Dock är näringsministern beroende av resten av regeringen, särskilt finansdepartementet som lätt tar över allt som har med företag att göra. Både Annie Lööf och Mikael Damberg, två politiska begåvningar, hade svårt att nå ut i rollen som näringsminister och båda arbetade bredvid starka finansministrar.

En annan för näringslivet viktig förändring är ett nyinrättat infrastrukturdepartement med Tomas Eneroth som chef. Han är en av få höghastighetstågsvänner i regeringskretsen och i likhet med Baylan en omvittnat listig maktspelare. Att infrastrukturfrågorna bryts ut från näringsdepartementet kan bli en viktig förändring. Efter en lång tid av underlåtenhetssynder, särskilt i järnväg, har Sverige aviserat mycket stora investeringar framöver. Och i veckoslutet uppgav Centerpartiet att finansministern accepterat en lånefinansiering av höghastighetsbanan, vilket skulle öka byggtakten betydligt.

Om det finns en förändring i inställningen till höghastighetsbanan är fortfarande oklart. Den enda positionsförändringen som har kommit är att L har ändrat sitt nej till ett ja. Men med ett eget departement finns det i alla fall en beredskap för detta stora åtagande.

En tredje förändring är att Hans Dahlgren blir Europaminister, direkt underställd statsministern. Dahlgren blir akut ansvarig för regeringens hantering av turbulensen kring Storbritannien. Här har Sverige ett särskilt intresse att bevaka. Dels de många och djupa affärsrelationerna, dels den speciella relation som Storbritannien har och kommer att vilja ha med de nordiska länderna, och dels hur Sverige ska hitta nytt fäste i EU efter att den viktigaste partnern lämnar unionen. Det är utmärkt att statsministern vill hålla den uppgiften nära sig själv.

För att summera: det blir inte triss i damer för näringslivet men väl i starka knektar.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies