ANNONS:
Till Di.se
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS

Tobias Wikström: Värna svenskarnas rätt att bruka sin egen skog

  • MAKTFASONER. Statens beslut om att stoppa avverkning är att betrakta som övergrepp om inte skogsägaren får ersättning. Foto: Terje Pedersen

LEDARE. Reglerna om miljöskydd för skog har tillämpats mer aktivistiskt de senaste åren. Det strider mot äganderätten och hotar en av Sveriges basnäringar.

I måndagens Di gav skogsägare en förödande bild av hur tillämpningen har skärpts, utan att lagen i sig har förändrats. Det får en rad konsekvenser för skogsägarna som har fått sin äganderätt inskränkt, sin framtidsplanering saboterad och sin avkastning omintetgjord.

Det finns flera utrymmen i lagstiftningen för att förhindra att skyddsvärd skog avverkas. Vissa av dessa skyddsformer medför en ersättning till skogsägarna. Det gäller om ett område ska bli naturreservat eller nationalpark – då får ägarna betalt med marknadsvärdet plus 25 procent.

Men de flesta fall som nu uppmärksammas präglas av rättslöshet. Det gäller systemet med nyckelbiotoper för att skydda rödlistade arter. Det är en klassning som görs av statliga Skogsstyrelsen. Myndigheten registrerar det aktuella området i en kartdatabas. Senast fyra månader senare måste markägaren informeras om detta.

Problemet är att detta inte är ett beslut, utan endast en registrering – och kan därför inte överklagas. Det medför inte heller något formellt avverkningsförbud. Men de stora uppköparna vill inte befatta sig med skogsråvara från nyckelbiotopen, och just det här skogsområdet blir därmed värdelöst.

Övriga skyddsformer är mindre rättsosäkra, men exempelvis ”brukandeförbud” ger normalt ingen ersättning, även om en viktig dom i det så kallade bombmurklemålet gav ägaren rätt.

De som äger fjällnära skog har drabbats hårt av godtycket. Det handlar om uppemot 5.000 skogsägare som riskerar att inte få avverka sin skog. Ofta blir det nej när frågan om ersättning kommer upp.

En dom i Mark- och miljödomstolen i Östersund väntas senare i år, som ska avgöra om skogsbruket i fjällnära områden ska få fortsätta eller om avverkningsstoppet ska gälla och i så fall om ägarna ska få ersättning.

Men skadan för skogsägarna är redan skedd, även om de skulle få rätt i domstolen. Det är redan svårare att använda skogen för finansiering. Många lantbrukare som också har skog använder just skogen som säkerhet vid banklån till investeringar i maskiner och byggnader. Men en tillgång som när som helst kan utsättas för något som liknar konfiskation kan naturligtvis inte åsättas något värde.

Generationsskiften påverkas också av denna osäkerhet om skogens värde. Den inte ovanliga lösningen med en uppdelning (i stil med att ett barn får gården, ett annat får skogen och ett tredje får pengar) omöjliggörs.

Situationen är allvarlig och staten bör lägga om politiken enligt fem grundprinciper för att undanröja osäkerheten:

* Avsättning av skyddsvärd skog ska i första hand ske genom frivilliga avtal med ägaren.

* Varje myndighetsbeslutad begränsning av avverkningen måste ge full ersättning till ägaren.

* Den genomsnittliga åldern på avverkningsfärdig skog är 110 år. Under alla dessa år har ägaren vårdat skogen och därmed bedrivit skogsbruk. Det viktiga juridiska begreppet ”pågående markanvändning”, som kan ge rätt till ersättning, ska inte bara gälla beträffande själva avverkningsfasen.

* Förtroendet för beslutsfattande tjänstemän måste upprätthållas. Den handläggare som på fritiden är miljöpolitiskt aktiv i föreningslivet ska inte vara med och utforma praxis hos en myndighet.

* Skogens roll i klimatarbetet måste värdesättas. Skogen binder koldioxid motsvarande dubbelt så mycket som Sveriges utsläpp. Samtidigt måste uttaget av skogsråvara förmodligen öka för att kunna bidra till biobränsletillverkning och klimatvänlig materialproduktion. Just nu tycks naturbevararna inom MP ha vunnit över partiets teknikoptimister.

Skogsägare vårdar sin egendom i generationer. Avverkningen förbereds åratal i förväg och ägaren har planerat för den väntade inkomsten som kan sammanfalla med investeringsbehov eller pensioneringstidpunkt. Dessutom innebär ett avverkningsbeslut utgifter för ägaren när nya skogsvägar måste anläggas för maskinerna. Det är ovärdigt att avverkning stoppas i detta skede.

Det krävs en nystart för skogspolitiken, där äganderätten står i fokus.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies