Annons

Tobias Wikström: Ursäkta, var är krisen?

LEDARE. Länge leve demokratin – titeln på Jan Schermans SVT-serie är hoppfull. Men i själva avsnitten finns inget hopp, det är en dystopi i tre delar.

OBALANSERAT. Jan Schermans SVT-serie "Länge leve demokratin" är dyster. Och ger en felaktig bild av att det skulle råda kris för demokratin.
OBALANSERAT. Jan Schermans SVT-serie "Länge leve demokratin" är dyster. Och ger en felaktig bild av att det skulle råda kris för demokratin.Bild:SVT

Publicisten Jan Scherman har intervjuat en lång rad politiker, experter och debattörer. Tittarna får följa med till riksdagen, till Göteborg, Karlstad, Jokkmokk och New York. Oavsett vem Jan Scherman talar med blir slutsatsen densamma: Demokratin är hotad.

Del 2 slutar med Jan Schermans fråga: ”Hur ska detta sluta för demokratin?” – direkt följd av Nancy Sinatras klassiker ”Bang bang, my baby shot me down”.

Jan Scherman beskriver hur partier tappar medlemmar, hur riksdagsledamöter får ägna för mycket tid åt administration, att pressekreterare har för stor makt och att politikerföraktet tilltar.

En märklig bild av näringslivets företrädare ges i intervjuerna eftersom de direktörer som intervjuas talar om vikten av att minska antalet riksdagsledamöter. Det är ingen förgriplig ståndpunkt – den senaste grundlagsutredningen diskuterade detta och inställningen är vanlig hos namnkunniga statsvetare. Ändå är det lite märkligt att nästan alla tar upp just detta – Jan Scherman får fram sin bild av ett näringsliv som önskar mer av expertstyre.

Han intervjuar en kontroversiell statsvetare i USA som har skrivit att rösträtten bör graderas. EQT:s Thomas von Koch framhåller Singapores politiska system som ett föredöme. Maud Olofsson talar om att politiker måste vara av högsta klass. Kunskapsskolans ägare Peje Emilsson tycker att det inte gör någonting om riksdagen tar en timeout i sex månader.

Dessa spretiga uttalanden läggs till rätta av Göran Persson som varnar för elitstyre och av journalisten Per T Ohlsson som får säga att jakten på det perfekta samhällssystemet är besläktad med idén om den perfekta människan, ett spår som ”leder rakt till Gulag eller Auschwitz”. Och Gudrun Schyman säger att man med demokratins verktyg kan införa diktatur.

Problemet är att demokratin inte är hotad. Det finns inget stöd i forskningen för det som Jan Scherman hävdar. SOM-institutet vid Göteborgs universitet publicerade i fjol en rapport med titeln ”Larmar och gör sig till” (titeln är hämtad från den blodtyngda Shakespearedramen Macbeth). SOM-forskarna visar att förtroendet för politiker är på uppåtgående, att förtroendet för medier är stabilt. Samma sak gäller förtroendet för experter och forskare.

Kultursidor och ledarskribenter och tv-personligheter tycks älska sin pessimism. Och antagandet att det var bättre förr. Jan Scherman tittar beundrande på Olof Palmes byst i riksdagen. Var det mer demokratiskt under Palmes tid, var samhället mindre korrupt, var avståndet mellan väljare och valda mindre då än nu? Knappast.


Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?