1515
Annons

Tobias Wikström: Stärk grundläggande rättigheter i Sverige

LEDARE. Rättssäkerheten måste utvecklas på flera plan i Sverige. Det finns åtskilliga exempel på brister, även om läget har förbättras. Det som krävs är att politikerna accepterar att släppa mer makt till domstolar som står utanför politisk påverkan. Därför bör en ny grundlagsutredning tillsättas.

RÄTTSSÄKERHET. Högsta Domstolen har liksom andra domstolar en skyldighet att utöva lagprövningsrätten. Men Sverige borde i likhet med flera andra EU-länder ha en författningsdomstol.
RÄTTSSÄKERHET. Högsta Domstolen har liksom andra domstolar en skyldighet att utöva lagprövningsrätten. Men Sverige borde i likhet med flera andra EU-länder ha en författningsdomstol.Foto:LEIF R JANSSON / TT

”När sammanträder lagprövningsrätten?” Frågan sägs en elak lärare ha ställt i en tenta i statskunskap. Det rätta svaret är: ”Aldrig.” Sverige har nämligen inte någon författningsdomstol.

Lagprövningsrätten är termen för den rätt och skyldighet som myndigheter och domstolar har att pröva om en viss regel strider mot en överordnad lag. Om en myndighet anser att en lag inte är förenlig med grundlagen ska lagen alltså inte gälla. Tidigare gällde att felet skulle vara ”uppenbart”, men det kravet togs bort efter den senaste grundlagsutredningen.

Det handlar om förhållandet mellan lagstiftning och lagstiftare. Mellan grundlagar och folkvalt.

Ser man några decennier bakåt har stora förändringar ägt rum. Europakonventionen har blivit lag. Svenska domstolar har blivit tvungna att förhålla sig till EU-rätten. Svenska fall kan alltså inte bara hamna i Europadomstolen i Strasbourg utan också i EU-domstolen i Luxemburg.

Detta innebär att en lag inte alltid gäller bara för att den har beslutats av en riksdagsmajoritet. Den måste också stå i överensstämmelse med grundlagen och med EU-rätten. Det är en sund begränsning av politikernas makt och skärper principen om att grundläggande rättigheter inte får inskränkas. Och att lagar är utformade så att de går att tillämpa på ett rättssäkert sätt.

Många svenska politiker har, när de sitter vid makten, en notorisk oförståelse för detta. Det senaste exemplet är den utvidgade gymnasielagen, som syftade till att vissa asylsökande som fått avslag skulle få stanna i landet. Två olika migrationsdomstolar har nu vägrat tillämpa lagen med hänvisning till bristfällig beredning i Regeringskansliet. Och Migrationsverket har därefter beslutat att inte heller tillämpa lagen förrän eventuell klarhet uppstår i högre instans.

Så här ska det fungera, men det allra bästa hade förstås varit om riksdagsmajoriteten hade låtit bli att besluta om en lag som nyss hade underkänts av Lagrådet.

Det är alltför enkelt att säga att domare alltid lägger till rätta det som politiker har gjort fel. Vid många tillfällen har domstolar underlåtit att ta sitt ansvar. Det mest upprörande gällde skattetilläggen. Situationen var den, att en person kunde få ett beslut om skattetillägg och sedan också dömas för skattebrott. Det var uppenbart att detta stred mot Europakonventionens förbud mot dubbelbestraffning, särskilt efter en dom i Europadomstolen 2009. Året därpå godkände ändå Högsta Domstolen det svenska systemet med skattetillägg. Domen var oenig.

Tre år senare fattades ett nytt HD-beslut, för ovanlighetens skull i plenum (alla justitieråd var med). Beslutet blev enhälligt: skattetilläggen i kombination med brottsprocess för samma gärning är olaglig dubbelbestraffning.

Den sommaren, 2013, kunde personer dömda för grova skattebrott promenera ut från fängelset. Detta blev den absurda konsekvensen av att en slapp syn på mänskliga rättigheter hade tillåtits råda i regeringskansliet, myndigheter och domstolar.

På 1990-talet och dessförinnan bedrevs flera upprörande rättsprocesser. Svenska staten blev motpart till den gotländske företagaren Torgny Gustafsson vars verksamhet krossades av facket. Staten vann i Europadomstolen. Och en taxiåkare i Norrbotten, Folke Pudas, hungerstrejkade 1983 utanför riksdagen för att få rätt att överklaga ett indraget trafiktillstånd. Det hamnade också i Europadomstolen. Staten förlorade och tvingades ändra reglerna för rättsprövning.

I huvudsak har utvecklingen varit positiv. Det finns en förbättrad respekt för grundläggande rättsprinciper, och det är numera inget konstigt för en svensk domstol att exempelvis be om förhandsavgörande från EU-domstolen.

Det som fattas är att en ny grundlagsutredning återigen får bedöma behovet av en författningsdomstol. En bra början är för övrigt att politikerna börjar att fullt ut respektera Lagrådets bedömningar.

Innehåll från InyettAnnons

Felaktiga leverantörsbetalningar kostar företag över 100 000 kronor om året

Magnus Månsson, Inyetts vd.
Magnus Månsson, Inyetts vd.

Ett svenskt företag genomför sannolikt 3-4 betalningar till registrerade bluffbolag per år utan att veta om det. Här berättar vi om de vanligaste och mest kostsamma felen vid leverantörsbetalningar – och hur du kan undvika dem.

Så minskar ni risken för felaktiga leverantörsbetalningar

Kostnaden för felaktiga leverantörsbetalningar ligger i snitt på över 100 000 kronor per år för ett svenskt bolag. Samtidigt går det åt värdefull tid att korrigera fel – närmare bestämt cirka 25 dagar per bolag. Det visar en undersökning från fintech-företaget Inyett som varje år läser av 60 miljoner transaktioner. Vi bad Inyetts vd Magnus Månsson att lista några av de risker som alla företag bör titta närmre på:

1. Bluffbolag

Mer än tre miljarder kronor hamnar i händerna på bluffbolag varje år, och många företag

vet inte om att de har betalat en bluffaktura. Det kan exempelvis handla om ett påhittat bolag som skickar ut fakturor på måfå.

– Får du till exempel en faktura där det står ”leverans av kaffe” och ett belopp på 2 000 kronor är det inte alltid du orkar kolla om fakturan stämmer, speciellt inte om du har ytterligare 50 fakturor att kolla igenom den dagen. De allra flesta har inte heller möjlighet att manuellt gå igenom Svensk Handels varningslista varje gång det är dags att betala en faktura, säger Magnus Månsson.

2. Avvikande betalmönster

Hela idén till Inyetts automatiserade lösning, som varnar för misstag, risker och bedrägerier kopplade till leverantörsbetalningar, föddes efter att en kommunanställd fört över 398 000 kronor istället för 3 980 kronor till en kvinnas konto. Kvinnan hann spendera skattepengarna innan felet upptäcktes och domstolen fastslog att hon inte behövde betala tillbaka dem.

– I det fallet handlade det om ett handhavandefel, men ett avvikande betalmönster kan exempelvis också vara tecken på avtalsbrott, där leverantören debiterat mer än vad som varit normalt eller överenskommet sedan tidigare.

3. Betalningar till leverantörer som saknar F-skatt

Om du betalar en faktura på 100 000 kronor där det står att leverantören har F-skatt, men så inte är fallet, kommer du att ha betalat 30 procent för mycket. Vid en eventuell skatterevision kan du som beställare bli skyldig att betala de uteblivna sociala avgifterna till Skatteverket. Det skulle betyda att du totalt behöver betala 130 000 kronor istället för det korrekta beloppet 70 000 kronor. Inyetts undersökning visar att ungefär 6,3 procent av en organisations leverantörsbetalningar görs till företag som saknar F-skatt.

– Det kan då handla om en leverantör som tidigare har haft F-skatt men som blivit av med den, vilket är helt omöjligt för dig att ta reda på det om du inte sitter och knappar in varje enskild mottagare, säger Magnus Månsson.

– Vår tjänst kan däremot utföra den kontrollen i realtid. Den flaggar inte bara vid bedrägerier, avvikande betalmönster och avsaknad F-skatt, utan också om en leverantör har försatts i konkurs eller om gironumret inte stämmer. Vi har skapat en avancerad tjänst som samtidigt är väldigt enkel att använda.

Så minskar ni risken för felaktiga leverantörsbetalningar 

Mer från Inyett

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Inyett och ej en artikel av Dagens industri

Viktigt att ha järnkoll på blankarna

Blankning är ett av placerarnas redskap för att skapa avkastning. Det sker genom att man lånar aktier mot en avgift, säljer dem för att senare köpa tillbaka dem till ett lägre pris. Om allt går blankarens väg, vill säga.

OVÄLKOMMET INTRESSE. Telefonappen Truecaller är det senaste bolaget som har blivit föremål för en blankarattack.
OVÄLKOMMET INTRESSE. Telefonappen Truecaller är det senaste bolaget som har blivit föremål för en blankarattack.

Blankning är en självklar del av en väl fungerande marknad. Nästan all blankning sker i det tysta och syns bara i Finansinspektionens blankningsregister. Men vissa aktörer motiverar sin bristande tilltro till ett bolag offentligt. 

 För bolagen som drabbas kan den negativa uppmärksamheten bli ödesdiger. På onsdagen blev kommunikationsappen Truecaller föremål för en publik blankarattack. Precis som i fallet med fastighetsbolaget SBB är det investeraren Viceroy som ligger bakom. Viceroy hävdar bland annat att Truecaller bryter mot dataskyddsförordningar och undviker skatt.

Påståendena är allmänt hållna, vilket gör dem svåra för andra investerare att verifiera och för Truecaller att avfärda. Själva idén med Viceroys agerande verkar vara att skapa osäkerhet och få ägare att sälja aktien så att kursen sjunker (och blankningen blir lönsam). Det blir ett slags självuppfyllande profetia.

SBB:s vd och huvudägare Ilija Batljan hävdar att Viceroys handlande är kriminellt. Att det är en fråga om marknadsmanipulation. Han har försökt att få Finansinspektionen att granska agerandet men myndigheten har inte sett sig föranledd att gå vidare med SBB:s anmälan.

Men när är agerandet att betrakta som kursmanipulation? 

”Gör man en blankarrapport i syfte att påverka handeln är det brottsligt. Håller man sig analytisk och saklig, utan överdrifter och värdeord och har underlag för sina påståenden, kan det återspegla en genuin uppfattning hos den som skriver rapporten”, sa Jan Leopoldson, kammaråklagare på Ekobrottsmyndigheten, till Di i somras.

Blankningen kan alltså fylla en viktig upplysande funktion – förutsatt att det finns underlag för vad som påstås. Den som frågar Truecaller och SBB skulle få höra att påståendena är grundlösa och att syftet bara är ett: att pressa ned aktiekursen.

Tillsynsmyndigheterna har här ett stort ansvar. Den tilltagande blankaraktivismen måste granskas noga. Vad som är okej och inte bör inte vara en tolkningsfråga. Tveksamma fall måste alltid granskas. Ytterst handlar det om förtroendet för marknaden.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera