1515
Annons

Släpp inte fram en Löfven II-regering

LEDARE. Stefan Löfven har avsatts. Därmed kan talmannen sätta i gång sitt arbete. Men statsministeromröstningen var mer än en formalitet, det var en tydlig markering om var riksdagens balanspunkt finns. Till höger.

FASTLÅSTA. Annie Lööf och Jan Björklund har uttalat sig ultimativt i regeringsfrågan. De borde ha väntat åtminstone tills talmanssamtalen har inletts.
FASTLÅSTA. Annie Lööf och Jan Björklund har uttalat sig ultimativt i regeringsfrågan. De borde ha väntat åtminstone tills talmanssamtalen har inletts.Foto:Anders Wiklund/TT

Detta bör ge avtryck i regeringsbildningen. Löfven sa efter omröstningen att han står till talmannens förfogande. Men det går inte att utläsa av valresultatet att det borde bli en ”Löfven II”. Stefan Löfven påpekar gärna att de rödgröna är större än alliansen och att det på det viset inte är ett förändrat läge jämfört med 2014. Men det är ett nytt läge eftersom alliansen inte lägger ned sina röster. Om det var fel att släppa fram Löfven 2014 är det lika fel nu.

Nu sägs förhandlingspositionerna vara låsta. Och tittar man hastigt på vad de respektive partiledarna säger låter det onekligen som att en politisk kris står för dörren.

Men statsministersonderingarna börjar inte förrän på torsdagen, och det är först då som partiernas ställningstaganden kan prövas mot verkligheten.

Centerpartiet och Liberalerna har gett besked om att de endast kan tänka sig en alliansregering som har gjort upp med Socialdemokraterna. Deras resonemang bygger på att en alliansregering inte kan verka utan att få stöd från Sverigedemokraterna.

Det är olyckligt att de har gjort detta ställningstagande redan innan de har utrönt om det faktiskt går för alliansen att regera utan att regeringsförhandla med SD. Deras uttalanden innebär att om det skulle bli en alliansregering kommer de aldrig att kunna göra sig fria från anklagelser om svek. De säger underförstått att ett S-stöd är enda sättet för en alliansregering att bevisa att man inte är SD-stödd. Och det framstår inte som särskilt sannolikt att S skulle bjuda på ett sådant samarbete.

Sverigedemokraterna har sagt många olika saker i regeringsfrågan de senaste dagarna. Men om man ska lyssna noga på partiledaren Jimmie Åkesson säger han så här om sina krav, senast i Sveriges Radio på tisdagsmorgonen: Han kan släppa fram en regering om den för en politik som partiet kan acceptera när det gäller invandring, kriminalfrågor och sjukvård. Han behöver inte förhandla om dessa saker, utan accepterar att få besked via talmannen.

Det innebär att det egentligen inte borde vara särskilt svårt för en alliansregering att bli tolererad av SD. Eftersom det råder negativ parlamentarism kommer Ulf Kristersson då att bli utsedd till statsminister med SD:s nedlagda röster. Därefter kan SD förstås ställa till det för en alliansregering genom att till exempel hota med att rösta på ett annat budgetalternativ än regeringens. Men gruppledaren Mattias Karlsson bedömde det som osannolikt när han intervjuades av Di-tv på tisdagseftermiddagen.

När en alliansregering väl har kommit till sitter den ganska säkert. Om SD skulle väcka misstroendevotum, vill Socialdemokraterna knappast stödja ett initiativ som kommer från det partiet. Om Socialdemokraterna väcker misstroende kommer det att skava eftersom det skulle behöva SD:s stöd för att fälla Kristersson.

Om en alliansregering skulle våga tillträda behöver det därmed inte innebära att SD kan diktera politiken, men en alliansregering måste bejaka områden där alliansen och SD tycker lika.

Nu tycks C och L redan på förhand avstå från den möjligheten, och då aktiveras rimligen Ulf Kristerssons ”Plan B” – en minikoalition med M och KD, framsläppt av SD, C och L.

Om alliansen splittras får Stefan Löfven ökad chans att ta initiativet. Även om det känns osannolikt just nu skulle i så fall Centern och Liberalerna behöva komma överens med Socialdemokraterna. Den vanliga invändningen är att ett parti som samarbetar med S riskerar att bli tillplattat, som skedde med MP den gångna mandatperioden och med C under 1990-talssamarbetet. Men det är inte det viktigaste problemet – utan det är sakpolitiken.

S har gått vänsterut under mandatperioden, långt utöver vad som krävdes på grund av V-samarbetet. Socialdemokratiska ministrar har med liv och lust gjort företagarfientliga utspel och Stefan Löfven har kallat egenföretagare för ”de allra rikaste” (som därmed bör få högre skatt). Det är svårt att se vad Annie Lööf och han ska kunna komma överens om.

Att bilda en regering är inte bara fråga om matematik, inte bara att nå en majoritet. Det handlar också om att kunna få en regering med en politisk inriktning, med visioner.

Vi har haft två reformlösa mandatperioder, Reinfeldt II och Löfvenregeringen. Låt det inte bli en till.

Innehåll från Södertälje Science ParkAnnons

Så hjälper Sveriges science parks företag att vara relevanta på sikt

Science parks för samman offentlig sektor, akademi och industri och fungerar som en plattform för större innovations- och utvecklingsprojekt. Syftet med många av de gränsöverskridande samarbeten som uppstår är att bidra till den hållbara omställningen.

– Vi ser till att den forskning som finns om hållbarhet når en bredare målgrupp, säger Robert Kingfors, vd på Södertälje Science Park.

Läs mer om branschorganisationen för science parks och inkubatorer, SISP 

När Sveriges första science parks bildades för cirka 40 år sedan var fokus att skapa en plats i närheten av universitet och lärosäten där akademi och näringsliv kunde mötas för att laborera och driva olika projekt tillsammans. Idag jobbar landets science parks även mycket med affärsutveckling.

– Det handlar om att gynna svenska bolags tillväxt i samhället, och då framförallt bolag som kan bidra till en hållbar omställning, förklarar Johan Ödmark, vd på branschorganisationen Swedish Incubators and Science Parks, SISP.

Johan Ödmark, vd på branschorganisationen Swedish Incubators and Science Parks, SISP.
Johan Ödmark, vd på branschorganisationen Swedish Incubators and Science Parks, SISP.

Hållbar produktion

Södertälje Science Park, vars huvudpartners och grundare är AstraZeneca, KTH, Scania och Södertälje kommun, är en mötesplats för hållbar produktion. Bland annat driver parken olika affärsutvecklingsprogram med hållbarhetsfokus.

– Ett exempel är projektet Liften där vi samlar företag som vill ha hjälp med att identifiera sina utvecklingsbehov och lära sig hur de blir mer hållbara. Det kan handla om allt från att skapa mer hållbara produkter och tjänster till att bli mer ekonomiskt hållbara, säger Robert Kingfors, Södertälje Science Parks vd, och tillägger:

– Att inte arbeta med hållbarhetsfrågan som företag kan innebära att man plötsligt inte har något existensberättigande på marknaden. Programmet blir därför ett sätt att hjälpa företag att fortsätta vara relevanta på sikt.

Robert Kingfors, Södertälje Science Parks vd.
Robert Kingfors, Södertälje Science Parks vd.

Nationella och internationella samarbeten

I dag finns det en ambition från Sveriges politiska beslutsfattare, storbolag och akademi att få igång ett förändringsarbete med hållbarhet i fokus på bred front. Johan Ödmark och Robert Kingfors menar att landets science parks roll blir att fungera som spindeln i nätet.

– Därför är viktigt att vi tittar på hur vi kan kombinera en lokal och regional tillväxt med att göra nytta nationellt och internationellt. Det är bara genom breda samarbeten som science parks kommer att vara relevant för finansiärer och intressenter också i framtiden. Då syftar jag även på samarbeten mellan våra medlemmar där vi redan i dag ser stora synergier, säger Johan Ödmark.

Läs mer om Södertälje Science Park, mötesplatsen för hållbar produktion 

Mer från Södertälje Science Park

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Södertälje Science Park och ej en artikel av Dagens industri

Bilden av ännu ett ryskt misslyckande

Sprängningen av gasrören utanför Bornholm är lika symbolisk som illavarslande. Europa går snabbt in i en ny och ond tid.

UNDER YTAN. En ny europeisk tid.
UNDER YTAN. En ny europeisk tid.

Nord Stream var en tysk dröm om en ny energipolitik och en investering i en bättre framtid med Ryssland. I den stora planen med namnet ”Energiewende” skulle all kolkraft och all kärnkraft fasas ut till förmån för förnybara energislag. Rysk naturgas var bryggan till det nya. Den gav mycket lägre koldioxidutsläpp per energienhet jämfört med kolkraft och billig kraft till tysk industri. Utan den billiga ryska gasen hade Tyskland knappast klarat finans- och eurokriserna.

Samtidigt var de tysk-ryska rören klassisk tysk säkerhetspolitik. På samma sätt som den ekonomiska jätten i Europas mitt hade knutit in Frankrike i en tät väv av ekonomiska beroenden skulle man nu göra likadant med Ryssland. Handel minskar konflikter och ökar chansen att bevara freden.

Sverige hade aldrig legala möjligheter att stoppa bygget och ville inte bli indraget i någon pipeline politics. Som småstat med en ovanligt lång kustlinje är det klokt att hålla sig till regler. Enligt havsrättskonventionen har strandstater rätt att dra ledningar i andra länders ekonomiska zon. Dessutom delade svenska regeringar - och denna tidnings ledarsida - i grunden Tysklands syn på den internationella handelns fredsskapande förmåga.

Det gick illa. Ryssland utvecklades i helt fel riktning och Putins regim blev mer beroende av krig än av utrikeshandel. 2008 anfölls Georgien. 2014 anfölls östra Ukraina och Krim-halvön annekterades. 2015 började ryska stridskrafter bomba i Syrien med förödande konsekvenser. I februari 2022 inleddes fortsättningskriget i Ukraina med ett fullskaligt anfall på hela landet.

I den mån Nord Stream också var ett ryskt geopolitiskt projekt för att med hjälp av gaskranar dominera Europa har det helt misslyckats. Det gick inte att muta Tyskland med billig gas. Det gick inte heller att splittra EU och Nato med olika gasledningar till olika länder. Detta är viktigt att framhålla då det gamla vanliga västliga självföraktet gärna skrivs fram, särskilt i olika varianter av vänsterpress. Väst är mycket starkare. Tanken att en ekonomisk stormakt som EU skulle låta sig dikteras av en ekonomisk dvärg som Ryssland är lika vanlig som fel. Nordens BNP är större än Rysslands.

Efter 24/2 slöt sig Europa och USA samman och stödet till Ukraina har flödat. Tyskland har tagit historiskt unika beslut om militärt stöd till det ukrainska försvaret och om en egen stor upprustning. Energiewende har bytts mot Zeitenwende, ett dramatiskt skifte i tysk försvars- och säkerhetspolitik. Ryssland håller på att isoleras ekonomiskt och begår ett militärt fiasko i Ukraina. Hur destruktivt det ryska nederlaget blir vet ingen men det kommer.

Sprängningen av Nord Stream 1 och 2 utanför Bornholm i början av veckan är lika symbolisk som mystisk. 20 år av en optimistisk tysk och europeisk handels- och utrikespolitik har bokstavligen sprängts i bitar. Bilderna från den bubblande vattenytan med tio meter höga gaskaskader är groteska men tyvärr en bild av en ny europeisk tid. Liksom tidigare händelser och trauman under vatten är orsak och aktör okända. Händelsen är klassiskt irrationell, ett sätt att flytta fokus, skapa oreda och rädsla. 

För svensk och dansk del är det viktigt att inte göra sig till en aktör. Ledningarna ägs av ryska Gazprom tillsammans med tyska, holländska och franska energibolag. De ligger på internationellt vatten och är inte ett svenskt ansvar över huvudtaget. Om Ryssland försöker skylla sabotaget på Sverige eller våra allierade gäller det att stå fast och tillsammans.

Svarta havet och Östersjön hänger ihop geopolitiskt. Över dessa innanhav går de ryska handelslederna. 1850-talets Krim-krig spred sig till Östersjön då franska och brittiska flottstyrkor blockerade ryska handelsfartyg.

Spridningsriskerna är stora också nu. Situationen utanför Bornholm inskärper allvaret i den svenska regeringsbildningen, Natoprocessen och den svenska upprustningen. Den marina dimensionen i konflikten är till exempel övertydlig. Det ser alltmer ut som om Europa är i inledningen på ett krig som kommer att bli långvarigt och utkämpas på flera platser. Den nyss öppnade riksdagen har ett stort ansvar.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera