ANNONS:
Till Di.se
LÖRDAG 26 MAJ Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS

Tobias Wikström: Rätt förslag att slopa arbetslöshetsmålet

  • HÖGTRYCK. De allra flesta har ett jobb att gå till på morgonen. Det är inte ett vettigt politiskt mål att inrikta sig på den totala arbetslösheten – bättre att ha separata mål för olika utsatta grupper. Foto: Jonas Ekströmer

LEDARE. Regeringens mål om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet bör slopas, anser experterna i Finanspolitiska rådet. De har rätt i det, och egentligen bör man sluta tala om arbetslöshet som samlat begrepp helt och hållet i den politiska världen. Det blir mer och mer ointressant som mått.

Målet var Stefan Löfvens kongresspresent till partikamraterna 2013. Det lät konstigt som mål redan då och har också visat sig svårnått, när detta mål efter maktskiftet blev regeringens officiella politik. Numera talar inte Socialdemokraterna så mycket om det.

Det finns för stora skillnader mellan Europas länder för att det ska gå att jämföra arbetslösheten på ett vettigt sätt. Finanspolitiska rådet pekar på att Tjeckien har ett lägre arbetskraftsdeltagande än Sverige – skillnaden är 7 procentenheter. Det innebär att de får lägre arbetslöshet, eftersom måttet är en kvot mellan arbetslösa och arbetskraften. Även Tyskland har ett lägre arbetskraftsdeltagande. Lite tillspetsat kan sägas att svaga grupper i Sverige räknas in i arbetskraften till skillnad från vissa andra länder.

Dessutom finns det skillnader i kvinnligt arbetskraftsdeltagande. Andra länders arbetslöshet är lägre för att det finns större andel hemmafruar (som inte söker arbete) än i Sverige.

Anledningen till att Socialdemokraterna valde arbetslöshetsmåttet i stället för det rimliga begreppet sysselsättning var naturligtvis att det är lättare att påverka just arbetslösheten. Man kan helt enkelt manipulera den på olika sätt. Tydligast var vågen av förtidspensioneringar – 147 om dagen – som skedde under Göran Perssons regeringsår.

Det finns många andra problem med arbetslöshetsmåttet. Det klassiska är att många heltidsstudenter räknas som arbetslösa eftersom de söker jobb. Men det är inte säkert att de uppfattar sig i första hand som arbetslösa. Heltidsstudenter som inte söker jobb ingår inte över huvud taget i arbetskraften och förrycker statistiken från andra hållet.

Ironiskt är att Sverige faktiskt har högst sysselsättningsgrad i EU.

Finanspolitiska rådet vill att man ska tala mer om utsatta gruppers ställning på arbetsmarknaden. Och det är där man bör sätta målen. Sysselsättningsgraden för inrikes födda i åldrarna 25-54 år är nästan 93 procent. För utomeuropeiskt födda är den 20 procentenheter lägre. Om de dessutom saknar gymnasieutbildning når sysselsättningen inte ens upp till 50 procent.

Rådet varnar också för en statistikbomb när det gäller nyanlända. Och då handlar det inte om det uppenbara mätproblemet – att det är först när de får uppehållstillstånd som de kommer in i statistiken. Det är värre än så. När SCB mäter sysselsättningen sker det genom att en person som tas med i urvalet får delta i undersökningen under två års tid. En del av urvalet bygger därmed på folkbokföringsuppgifter som är upp till tre år gamla.

Den här eftersläpningen korrigeras genom viktning, men Finanspolitiska rådet varnar för att sysselsättningsgraden överskattas för utrikes födda.

Inte heller sysselsättning är ett optimalt mått, eftersom det räcker med att jobba en timme i veckan för att räknas som sysselsatt. Och den som är sjukskriven bokförs också som sysselsatt.

Politikerna bör ta till sig av Finanspolitiska rådets rapporter. När rådet inrättades var det för att Anders Borg ville att politiken skulle bygga mer på vetenskapliga rön, men när rapporterna började komma slog han bakut och sedan begränsades rådets mandat. Även Magdalena Andersson har blivit arg på rådet och sedan blev det aktuellt att dess ledamöter ska utses av riksdagen i stället för att rådet ska förnya sig självt.

Finanspolitiska rådet bör stå på sig och visa lite självförtroende. Efter att ha fått kritik för att ha varit tendentiös i sina texter beställde rådet en textanalys av fyra studenter på Uppsala universitet. De viktade valören i anföringsverb och räknade hur ofta ordet ”bör” nämndes i förhållande till ordet ”ska”. Det är outhärdligt pinsam läsning.

Man får stå ut med risken att Finanspolitiska rådet är lite politiskt ibland. På presskonferensen sa ordföranden Harry Flam exempelvis att de höga kapitalvinsterna bland dem med högst inkomster beror på omvandling av arbetsinkomster till kapitalinkomster.

Den här tråkiga synen på företagande möter man ibland hos forskare.

Får man aktieutdelning beror det på att man har tagit risk, inte på skatteplanering.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies