1515
Annons

Låt politiken styra vilka som ska ta makten

LEDARE. På torsdagen meddelade V-ledaren Jonas Sjöstedt att hans parti släpper fram en S-kandidat till talmansposten och en M-kandidat som förste vice talman (eller vice versa).

Jonas Sjöstedt och Lotta Johnsson Fornarve.
Jonas Sjöstedt och Lotta Johnsson Fornarve.Foto:Henrik Montgomery/TT

Men posten som andre vice talman, som brukar gå till det tredje största partiet, ska inte få gå till Björn Söder, som Sverigedemokraterna har nominerat. Vänsterpartiet har därför kontaktat det fjärde största partiet, Centerpartiet, för att erbjuda sitt stöd för en C-kandidat. Svaret ska ha blivit att Centerpartiet inte tänker lägga fram en motkandidat till Björn Söder.

Nu kommer det att bli en sluten omröstning mellan Björn Söder och V-kandidaten Lotta Johnsson Fornarve. På så sätt vill Jonas Sjöstedt antagligen testa allianspartierna. Lägger de sin röst på SD:s eller V:s kandidat? Lägger alliansen ned sina röster hänger det på om S väljer att rösta blankt eller att stödja V-kandidaten.

Oavsett utfall finns goda möjligheter för Vänsterpartiet att kritisera alliansen för att vara för nära SD.

Men valet av andre vice talman är inte viktigt. Det är regeringsfrågan, och framför allt politikens innehåll som har betydelse.

Utspelet från Vänsterpartiet om att erbjuda sig att rösta på en C-kandidat ska sätta alliansen på prov, precis som många andra ”utsträckta händer” från vänstersidan den senaste tiden.

Det är ingen hemlighet att alliansen internt i respektive parti samt sinsemellan har en stor press på sig att göra olika ställningstaganden i regeringsfrågan. Redan finns en splittring. Alla partier har rimligen en ”plan B”. Men alliansen bör göra ett försök med just en alliansregering. Det är inte säkert att den fälls av SD, bara för att det inte sker några förhandlingar. Detta måste hur som helst prövas i talmansrundorna innan man eventuellt tvingas söka mer oortodoxa lösningar.

Anledningen är politiken – det är fortfarande svårt att se hur en blocköverskridande regeringslösning ska kunna enas om en regeringsförklaring. På centrala politikområden är skillnaderna stora. De blir inte mindre för att det låter tilltalande att ”riva ned blockgränserna”.

Klarar sig ett alliansalternativ förbi statsministeromröstningen kommer det att gå bra. I sakfrågor går det att finna hoppande majoriteter. Om SD skulle rösta på en S-budget i höst går konsekvenserna att hantera för en alliansregering, precis som skedde (fast tvärtom) 2014. SD kommer inte att välja S i längden, även om alliansen vägrar samtal.

Valet står mellan ett regeringsalternativ med en politik och en blocköverskridande lösning utan riktning.


Facket knuffar SAS ned i avgrunden

Principerna var till slut viktigare än att rädda ett enskilt bolag. SAS piloter gick på måndagen ut i strejk efter att parterna misslyckats med att komma överens om ett nytt kollektivavtal.

SPRICKA. Det finns en djup spricka mellan SAS och de anställda som ska flyga bolagets plan. Vd Anko van der Werff har inte lyckats få piloterna att acceptera att villkor och löner måste anpassas till de nivåer som gäller för SAS konkurrenter.
SPRICKA. Det finns en djup spricka mellan SAS och de anställda som ska flyga bolagets plan. Vd Anko van der Werff har inte lyckats få piloterna att acceptera att villkor och löner måste anpassas till de nivåer som gäller för SAS konkurrenter.Foto:Fredrik Persson

En strejk är det sista som det krisdrabbade flygbolaget behöver.

Det är uppenbart att det finns en djup spricka mellan SAS och de anställda som ska flyga bolagets plan. Vd Anko van der Werff har inte lyckats få piloterna att acceptera att villkor och löner måste anpassas till de nivåer som gäller för SAS konkurrenter.

Som det norska pilotfacket sa för några dagar sedan: ”Om företaget inte klarar att förhålla sig till den skandinaviska modellen anser vi att det är en aktör som inte har rätt att överleva”. 

Den första covid-fria sommaren sedan 2020 går alltså SAS-piloterna ut i strejk. Omkring hälften av alla bolagets flygningar ställs in, vilket varje dag kommer att påverka cirka 30 000 resenärer. SAS drabbas nu av sin sjunde strejk på tolv år. Det är inte utan fog som Anko van der Werff talar om en ”strejkkultur”.

Strejken kommer att kosta SAS 100 miljoner kronor om dagen, pengar som SAS verkligen inte har råd att förlora. Men stridsåtgärden får allvarligare konsekvenser än så. Den kommer att skada SAS varumärke, och den försämrar bolagets möjligheter att ta in nytt kapital.

Som en del av räddningsplanen SAS Forward vill bolaget göra en nyemission på cirka 10 miljarder. Men vilka investerare vill sätta in nytt kapital i ett bolag som till stor del styrs av fackförbunden? Inte många.

Om pilotfacken i SAS hade uppvisat samma krisinsikt som de tre skandinaviska staterna, som alla har ställt sig bakom räddningsplanen, hade SAS inte behövt hamna här.

En fackförenings uppgift är förvisso alltid att bevaka sina medlemmars intressen, men om arbetsgivaren riskerar att gå i konkurs kan man tycka att bolagets väl och ve borde väga tyngre än principerna. Ett SAS i konkurs flyger inte alls. Men det verkar piloterna inte bry sig om.

Tyvärr beror det på att piloterna sätter principerna före verkligheten: de vill inte ta in att flygindustrin har förändrats. 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?