ANNONS:
Till Di.se

Tobias Wikström: Kontroll bättre än förbud mot religiösa skolor

  • Anna Ekström och Ardalan Shekarabi. Foto: Adam Ihse

LEDARE. De socialdemokratiska ministrarna Anna Ekström och Ardalan Shekarabi presenterade på tisdagsmorgonen ett vallöfte: Konfessionella friskolor ska förbjudas. Detta är inte någon överraskande ståndpunkt; partiet har ett kongressbeslut om denna sak sedan tidigare. Men det är en enkel fråga endast för den som är motståndare till friskolor över huvud taget.

Problembeskrivningen är att konfessionella skolor bidrar till sämre inkludering i samhället, vilket var ministrarnas huvudargument på presskonferensen. De talade om flickors rättigheter och risken för segregation på religiös grund.

Bristande integration är ett stort problem i samhället utifrån två rimliga definitioner. Den ena är integration i en mätbar bemärkelse – inträde på arbetsmarknaden, språkkunskaper etc. Den andra handlar om en mer svårfångad aspekt – indoktrinering, klanvälde och ett parallellsamhälle där andra normer gäller.

Finns det risk för att religiösa friskolor bidrar till en negativ utveckling i de här avseendena? Kanske det. Men friskolor med särskild inriktning kan också bidra med förstklassig undervisning, goda resultat, samt arbetsro för elever som slipper stökiga skolkamrater och trakasserier på grund av sin tillhörighet.

Det finns inget tillförlitligt register över vilka skolor som är konfessionella. Och det är fullt möjligt – och sker – att religiösa samfund öppnar icke-konfessionella skolor.

Till saken hör att de flesta skolor som är registrerade som konfessionella är kristna. Där kan risken för isolering från övriga samhället (och risk för ”indoktrinering”) också vara aktuell, men kristna skolor utgör knappast ett integrationsproblem i den mening vi brukar mena.

Stockholms stadsmission har drivit skola i 150 år. Numera görs det i form av friskolor. Är de konfessionella? Knappast. Men det är en kristen organisation som driver dem och därmed kan man inte utesluta att dessa skolor med 2.200 elever faller offer för Socialdemokraternas diffust formulerade förbudskrav.

Exemplet visar hur svårt det är att dra gränser. Den manövern är bara lätt för den som inte bryr sig om valfrihet.

Därför är den enda vägen att gå att ställa fortsatt stränga krav på icke-konfessionell undervisning och gärna utvidga tillsynen över övriga delar av verksamheten, alltså det som händer i skolans lokaler utanför lektionstid.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies