ANNONS:
Till Di.se

Tobias Wikström: Hyckleri när politiker kritiserar TV4-affären

  • MÄRKLIGA ARGUMENT. Mikael Damberg (S) borde inte säga nej till en försäljning av Telia av säkerhetspolitiska skäl. Och Ulf Kristersson (M) borde låta bli att kritisera regeringen för att inte ha stoppat affären, som nu har gjort på sin Facebooksida Foto: Joey Abrait

LEDARE. På fredagen blev affären mellan Telia och Bonnier officiell. Telia köper Bonnier Broadcasting där TV4 ingår för 9,2 miljarder kronor.

Förvärvet har varit omdebatterat ända sedan förhandlingarna blev kända och kritiken har handlat om att en slutförd affär innebär att staten blir dominerande tv-ägare.

Efter offentliggörandet av köpet uttalade sig näringsminister Mikael Damberg (S). Han sa till Dagens industri att ”sista ordet inte är sagt”. Han pekar på att affären ska konkurrensprövas och att det kan bli problem med TV4:s sändningstillstånd.

Han talar om ”statens roll som medieaktör”. Och till Sveriges Radio sa han dessutom att ”staten” inte ska vara den ”enda aktören på marksänd tv”.

Det är ett fantastiskt uttalande vars sprängkraft Mikael Damberg kanske själv inte inser. Här har public service-eliten, uppbackad av politiker från många partier, i decennier vänt sig mot begreppet ”stats-tv”. SVT är inte statligt, har budskapet varit.

Det officiella narrativet lyder (från SVT:s hemsida): ”SVT ägs inte av staten eller kommersiella intressen utan av en stiftelse med uppgift att garantera företagets oberoende.”

Hyckleriet om SVT:s och SR:s ägande har blivit en mångårig följetong, som handlar om att tv-avgiften måste betalas separat, och inte gå via skattsedeln. Ett stort indrivningsföretag byggdes upp i Kiruna med en egen stenhård inkassolagstiftning som ger möjlighet till böter och prick i straffregistret. Allt detta för att vårda chimären om att SVT inte är statligt finansierat.

Nästa år kommer tv-avgiften att ersättas av en public service-avgift som blir individuell och som inkasseras via skattsedeln, men som hålls åtskild från vanliga skattepengar. Även detta handlar om att markera att SVT inte är statligt.

Men nu är det slut på hyckleriet i det här avseendet, att döma av Mikael Dambergs formuleringar.

Själva affären har sin logik. Bonnier tror att en annan ägare är bättre lämpad att klara den speciella konkurrenssituation som uppstått med Netflix, Amazon och andra nätjättar. Telia behöver innehåll till sitt erbjudande.

Om den är det bästa som kan göras och till rätt pris, kan man ha olika uppfattningar om. Hittills har den inte gjort succé i Telias börskurs. Men så gör Mikael Damberg också sitt bästa att skandalisera affären, vilket alltid är märkligt när det gäller ett företag som staten är dominerande ägare i. Det är en tradition när socialdemokratin är i regeringsställning att tala negativt; det har varit sura miner utom i det skede då staten skulle sälja ”folkaktier” i Telia för 85 kronor styck – just den försommaren betecknades Telia som ett framtidsbolag.

Nu kommer krav på att staten ska sälja sin del i Telia. Det borde ha gjorts för länge sedan. Staten ska inte äga bolag på en konkurrensutsatt marknad.

Sedan tidigare har Telias kopparnät lagts i ett eget bolag, Skanova, för att upprätthålla konkurrensneutraliteten. Detta dotterbolag kan staten behålla.

Nu tar Mikael Damberg upp det avgörande argumentet för att staten måste behålla Telia – det är nödvändigt ”av säkerhetspolitiskt relaterade skäl”. Det är precis lika gåtfullt som det låter. Visst driver Telia militärens telefonnät, men det bör gå att skilja ut från övriga bolaget och behållas av staten. Dessutom är det ålderstiget och knappast en framtidslösning för försvaret.

Och om militärnätet är så betydelsefullt – hur kunde staten gå med på att börsnotera Telia? Hur kunde det vara aktuellt av dåvarande S-regeringen att slå ihop bolaget med Telenor, som ju ägdes av Natolandet Norge? Hur kunde man dela makten med finska staten i en massa år? Och varför har svenska staten i dag ingen representant i styrelsen?

Man kan utgå från att Mikael Damberg utnyttjar den säkerhetspopulism som råder just nu. Snart sagt varje politiskt ställningstagande kan motiveras utifrån säkerhetsläget.

Moderaterna går nu hårt åt regeringen. Den huvudsakliga kritiken handlar om att regeringen borde ha stoppat Bonnieraffären tidigare. Frågan är hur det skulle ha gått till. Staten har ingen representant i styrelsen (och hade det inte heller när M-ministern Peter Norman hade hand om statliga bolag). Och informella kontakter med exklusiv information kan man som ägare inte ha med ett börsnoterat bolag.

Låt Telia vara ett kommersiellt bolag. Staten bör gå ur Telia. Och det är dags att politiker från olika partier tar ansvar för beslut som de själva har deltagit i.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies