ANNONS:
Till Di.se
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS

Tobias Wikström: Hälften kvar är en fråga om moral

  • MORALISK ANSATS. Ulf Kristersson talade om ”hälften kvar” i en Di-intervju i veckan. Det är välgörande att skattedebatten får en principiell ton, och inte bara en praktisk. Foto: Jesper Frisk

LEDARE. I en Di-intervju i onsdags talade Ulf Kristersson om marginalskatterna: ”Om staten tar mer än hälften av dina pengar när du jobbar extra, då tar staten för mycket och vi kan inte ha konfiskatoriska skatter i Sverige.”

Det är bra att moderatledaren talar tydligare om att sänka den högsta marginalskatten. Ända sedan alliansen tog makten för tolv år sedan har just denna fråga befunnit sig i ett låst läge. Alliansen har konstaterat att värnskatten ska avskaffas men att det inte är möjligt just nu (av statsfinansiella skäl).

Elisabeth Svantessons senaste kommentar i frågan var likartad och byggde troligen på kalkylen att en sänkning av den högsta marginalskatten (”avskaffad värnskatt”) är en omöjlig fråga om man vill locka röster i breda lager.

Men kanske är det så att frågan har blivit för smal. Det har talats om de högsta inkomstskikten. Om sänkt utbildningspremie. Man har gjort det mer komplicerat än det egentligen är.

När de högsta marginalskatterna diskuteras handlar det ofta om att detta inte är effektivt. Höjer man skatten på den sista tusenlappen leder det oundvikligen till att arbetsutbudet minskar. Man avstår från extrajobb. Det är en skatt som inte drar in någonting att tala om till statskassan, netto.

Länge har detta setts som ett slagkraftigt argument. Men hur väl står det sig mot Socialdemokraternas ”den som kan bidra ska bidra”? Det blir ett praktiskt argument mot ett känslomässigt.

Därför är det intressant att Ulf Kristersson nu plötsligt talar om ”hälften kvar”. Den som har åldern inne minns kampanjen från 1980-talet som handlade just om detta. Den uppstod efter 1970-talets galna decennium då marginalskatterna tog sig upp till groteska nivåer för vissa.

Devisen ”hälften kvar” handlar inte om statsfinansiella principer, inte om vad som är optimal beskattning, inte om arbetsutbud, inte om brytpunkter, inte om utbildningspremie. Nej, ”hälften kvar” har en moralisk ansats – man ska faktiskt inte behöva betala mer än hälften av en inkomstökning i skatt.

Tiden är mogen för detta sätt att tala om inkomstskatter. Det har ju länge varit möjligt att tala på ett ”moraliskt” sätt om andra skatter. Exempelvis var det viktigaste argumentet mot fastighetsskatt att man ”inte ska behöva betala för att bo” (låt vara att just detta var ett dåligt argument).

Även den som tycker att skatteskalan ska vara progressiv, även den som tycker att rika gott kan betala, även den som vill ha ett högt skattetryck generellt borde kunna köpa resonemanget ”hälften kvar”. Bristen är att det inte finns några nutida politiska ledare som har talat på detta vis hittills. Det parti som är ivrigast motståndare mot värnskatten har hellre pratat om att det ska löna sig att utbilda sig snarare än att det är fel på ett moraliskt plan att ta mer än hälften i skatt.

”Århundradets skattereform” från början av 1990-talet vägleddes av devisen hälften kvar. Omläggningen hade förberetts under lång tid i skymundan på det socialdemokratiska Finansdepartementet.

Hälften kvar blev en kortlivad ledstjärna. Efter Socialdemokraternas återkomst till Rosenbad 1994 infördes värnskatten som en extra statlig skatt på 5 procentenheter.

Det finns ytterligare ett skäl att tala mer om ”hälften kvar”, och det är att Socialdemokraterna har svårt att värja sig mot detta i debatten. 1985 visade det sig när den sedan länge avgångne finansministern Gunnar Sträng deltog i valrörelsen och arrogant röt tillbaka mot kampanjen: ”Nu åker folk omkring med dekalen ’hälften kvar’ på sina bilar. Ni ska veta att de då propagerar för 2 procent av Sveriges befolkning.”

Han kallades rikshushållare, men hans pedagogiska insats var rena villoläran. Han utnyttjade människors svårighet att skilja mellan genomsnittsskatt och marginalskatt.

Den nuvarande finansministern Magdalena Andersson går i hans fotspår och spårar ur när hon ska kommentera Ulf Kristerssons skatteutspel. Hon sa till Di att en sådan sänkning skulle få ”väldigt allvarliga konsekvenser för kvaliteten i förskolan, skolan och sjukvården, vilket också skulle skada näringslivet”.

Det är en grotesk överdrift, men det är gissningsvis det enda S-topparna kan ta till när en alliansledare äntligen vågar anslå en moralisk ton i skattepolitiken – det som S trodde sig ha ensamrätt på.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies