ANNONS:
Till Di.se
LÖRDAG 21 APR Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS

Tobias Wikström: Fel med statlig granskning av investeringar

  • Ulf Kristersson vill ha lagstiftning om granskning av kinesiska uppköp, något han framförde i ett debattinlägg i Dagens industri. Foto: Jesper Frisk

LEDARE. Fredagens debattartikel av Moderatledaren Ulf Kristersson var en välskriven skildring av hur det kinesiska ledarskapet stärker sitt grepp om viktiga institutioner. Det gäller också näringslivet. Ulf Kristersson anser att kinesisk statsnytta får styra även företags beslut och alltså inte bara affärsmässiga intressen.

Att Kina inte är en demokrati har inte blivit mindre tydligt för Sverige efter gripandet av den svenske medborgaren Gui Minhai. Det väcker oro att Xi Jinping har fört in sitt personliga tankegods i partistadgan, och ändrat konstitutionen för att göra det möjligt att bli livstidspresident.

Ulf Kristersson påminner också om att kinesiska företag inte konkurrerar på ett rättvist sätt på den internationella marknaden och inte följer WTO:s regler på samma sätt som andra länder.

Allt detta är sant och oroande.

Men innebär det att Sverige ska säga nej till kinesiska investeringar? Nej.

Innebär det att Sverige bör stödja förslaget till en europeisk screening av investerare från tredje land? Nej.

Innebär det att Sverige bör ha en egen svensk lagstiftning om detta. Definitivt inte.

Sveriges öppenhet för utländska investeringar har tillsammans med svenska företags exportframgångar bidragit till Sveriges industriella ställning. Varje signal till omvärlden om att vi inte är öppna för exempelvis uppköp kommer att påverka vår konkurrenskraft.

Idéerna om granskning av investerare motiveras av säkerhetsintressen. Kinesiska köpare ska inte kunna ta över företag av vital betydelse för Sveriges säkerhet.

Risken är uppenbar att dessa säkerhetsskäl kommer att missbrukas av protektionistiska krafter. I stort sett vad som helst kan ju sägas ha en säkerhetspolitisk betydelse, särskilt när den gamla totalförsvarsdoktrinen börjar få fotfäste igen. Ska ett land vara självförsörjande i varje hypotetiskt läge blir ju de allra flesta stora företag säkerhetspolitiskt relevanta.

På EU-nivå är denna risk närmast empirisk. Unionens antidumpningstullar, som ska användas för att motverka underpriskonkurrens från exempelvis Kina, används ofta av rent protektionistiska skäl. Samma sak kommer att hända när det finns möjlighet att stoppa investeringar av säkerhetsskäl.

Om det globala säkerhetspolitiska läget förvärras på ett avgörande sätt i framtiden, då får länderna hantera det. Att av preventiva skäl undvika handel och gränsöverskridande investeringar är ett trubbigt sätt att undvika krig, men ett säkert sätt att åstadkomma ekonomisk stagnation.

Hela tanken med EU var att man ska knyta samman länder för att undvika krigsrisk. Den håller än.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.