1515

Tobias Wikström: Ett stort missbruk av regeringsmakten

LEDARE. På torsdagen kommer riksdagen att rösta om vinst i välfärden. Det är en omfattande proposition som har tröskats genom utskottsorganisationen i riksdagen. Det ovanliga är att utskottsmajoriteten utgörs av oppositionen och att det är regeringssidan som har fått reservera sig.

VOTERINGSTAVLA. Inte ett instrument för att bedriva valrörelse.
VOTERINGSTAVLA. Inte ett instrument för att bedriva valrörelse.Bild:Maja Suslin

Så blir det när regeringen åker på ett bakslag i riksdagen. Det som är märkligt med dagens beslut är att regeringen vill att lagförslaget om vinstbegränsning avslås – eller i varje fall med öppna ögon räknar med ett nej.

I flera år har regeringen vetat att förslaget inte skulle gå igenom. Sverigedemokraternas tydliga ställningstagande under första hälften av mandatperioden gjorde att en solid majoritet mot en vinstbegränsning hade uppstått.

Regeringen Löfven har gjort sig beroende av Vänsterpartiet i den här frågan – V ställde ultimatum: inget stöd för regeringens budgetpropositioner om det inte blir ett förslag om vinststopp.

Det som har blivit tydligare under de gångna åren är att det inte bara handlar om utpressning från V, som Socialdemokraterna inte kan värja sig mot. Det handlar också om en radikalisering inom S. Retoriken i partileden står inte långt ifrån Vänsterpartiets i den här frågan. Vinst är stöld är ord som civilminister Ardalan Shekarabi (S) använt.

Sannolikt vill ledande socialdemokrater inte att en vinstbegränsning verkligen ska genomföras. Den får genomgripande konsekvenser, som regeringen inte önskar. Samhällsapparaten är hårt ansträngd och det smörjmedel som privata företag utgör behövs.

Omröstningen i riksdagen är enbart till för valrörelsebruk. Regeringssidan vill på ett extremt övertydligt sätt visa var de anser att skiljelinjen i svensk politik går. Höger mot vänster. Vinster mot solidaritet. Ont mot gott.

Riksdagsebatten inför beslutet ägde rum i måndags. Ardalan Shekarabi excellerade i vänsterretorik: ”Vi har inte rätt att beskatta vår befolkning i syfte att möjliggöra vinstutbetalningar till ägare i den offentligt finansierade välfärden. Det är överbeskattning.”

Det är ett häpnadsväckande sätt att uttrycka sig. Det finns massor av företag som levererar varor och tjänster till offentlig sektor. De måste naturligtvis vara lönsamma. Det är grävmaskinsfirmor, it-leverantörer, medicintekniska företag, läkemedelsbolag etc. Varför ska det vara tillåtet för dessa leverantörer att göra vinst, men inte just för den som driver skolan eller omsorgsboendet? Allt detta borde ju rimligen vara ”stöld” och ”överbeskattning”.

I förra veckan debatterade statsminister Stefan Löfven med SD-ledaren Jimmie Åkesson i SVT. Löfven antydde då att det framlagda förslaget faktiskt tillåter vinst. På samma sätt sa Ardalan Shekarabi i riksdagen i måndags att Oscar Sjöstedts (SD) påstående om att många välfärdsföretag skulle försvinna om lagen genomförs är ”en ganska skrämmande bild”.

Med de här resonemangen vill regeringen förmodligen vidmakthålla missförståndet att den tillåtna vinsten på 7 procent (plus statslåneräntan) ska räknas som en vanlig vinstmarginal, alltså i relation till omsättningen. Alla som har läst på om förslaget vet att det är 7 procent på operativt kapital, vilket alltid är lågt i en välfärdsverksamhet som investerar mer i humankapital och ytterst lite i maskiner och lokaler (som ju i regel är hyrda).

Genom att regeringen pratar om 7 procent (och människor utgår från att det är en vanlig vinstmarginal man talar om) kan de som motsätter sig vinstbegränsningen framstå som grälsjuka. 7 procent är ju inte så lite.

I praktiken innebär förslaget ett vinststopp. Detta bevisas av att idéburna företag inte omfattas av regeringens vinstbegränsningsförslag. Den sektorn hade hävdat att begränsningen skulle slå hårt även mot dem, trots att de inte vill ta ut någon vinst. Men om det vore sant att förslaget är rätt så generöst, så skulle detta undantaget inte heller behövas.

Att vården än så länge inte heller omfattas av förslaget kan förklaras med samma sak. Stora delar av sjukvården drivs av privata företag och regeringen är nog orolig för att om företag i den sektorn skulle läggas ned kan oöverskådliga skador på vårdkedjorna inträffa.

Men nu kommer förslaget inte att gå igenom. Regeringen har slösat riksdagens tid. Regeringen har sannolikt påverkat investeringsviljan i välfärdssektorn starkt negativt. Regeringen har slagit in på en oförsonlig vänsterretorik.

Det är ett missbruk av regeringsmakten.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?