ANNONS:
Till Di.se
TORSDAG 14 DEC Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR

Tobias Wikström: Etableringsjobben är inte rätt lösning

  • OFÄRDIGT. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har fått ett förslag från LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson och från arbetsgivarna. Men alla fack är inte med och det är alltför många arbetsplatser som inte kan använda de nya etableringsanställningarna. Foto: Janerik Henriksson

LEDARE. På måndagen stod det klart att tre allianspartier säger nej till förslaget om etableringsjobb. Det gör de rätt i.

Partier både till höger och vänster ville att parterna på arbetsmarknaden först skulle få chansen att utforma en lösning på jobbutmaningen för nyanlända – och det har de nu fått göra. Men det innebär inte att en idé nödvändigtvis är bra utformad bara för att den kommer från parterna.

På måndagens Di Debatt skrev Jan Björklund och Mats Persson från Liberalerna och argumenterade för att etableringsjobben saknar legitimitet. I samma tidning sågades förslaget också av Moderaternas Elisabeth Svantesson. Och i tisdagens tidning uttalar sig C-ledaren Annie Lööf skeptiskt om upplägget.

Det är svårt att lösa frågan om hur nyanlända med bristfällig utbildning ska kunna komma in på arbetsmarknaden. Det finns helt enkelt inga åtgärder som inte också innebär nackdelar i någon annan ände. Om det införs eller uppstår något slags låglönejobb är risken exempelvis att EU-medborgare från fattigare länder tar dessa anställningar i stället för flyktingar. Och risken finns naturligtvis att låglönejobb kan påverka arbetsmarknaden i övrigt, så att de enkla jobb som trots allt finns sedan tidigare utsätts för en lönepress.

Och den stora farhågan är att många nyanlända har så låg produktivitet att arbetsgivare är ointresserade även om anställningskostnaden dras ned kraftigt – alltså att en reform inte får effekt.

Alliansen lade i augusti fram ett förslag om ”inträdesjobb”. Det skulle ge 70 procent av ingångslönen – och de 30 procent av en heltid som skulle ägnas åt studier skulle därmed inte vara avlönad. Nyanlända samt unga upp till 23 år utan gymnasieutbildning skulle omfattas.

Både regeringen och alliansen har haft inställningen att fack och arbetsgivare först ska få en chans att enas om en frivillig lösning. Och nu har alltså parterna enats om en lösning. Men inte alla parter. Och inte alla branscher. Och med en lösning som utmanar viktiga principer i samhällsbygget.

Grundtanken är att långtidsarbetslösa samt nyanlända ska kunna få en etableringsanställning i två år. Arbetsgivaren ska betala 8.000 kronor i månaden till den anställda och staten ska skjuta till resten i ett så kallat etableringsbidrag. Den anställda kan få en disponibel månadsinkomst på som mest 16.000 kronor vilket skulle motsvara kollektivavtalens lägsta löner efter skatt.

Det blir en gigantisk lönesubvention – men argumentet är förstås att det kostar ännu mer för de offentliga finanserna om personer står helt utan jobb. Men det är inte kostnaderna som är det viktigaste argumentet mot, utan:

1. Att anställda som är lågproduktiva ska få ut lika mycket som lägstalönerna i kollektivavtalet är utmanande för lönebildningen, även om arbetsgivarna bara behöver betala hälften.

2. Subventionsgraden är så stor att det öppnar för bedrägerier.

3. Att de anställda ska studera på arbetstid inom etableringsanställningen innebär att studier för dessa grupper subventioneras medan huvudprincipen i övriga samhället är att studier är en personlig investering.

4. Att arbetsgivare kan få en heltidsanställd för bara 8.000 kronor kan sabotera för de låglönebranscher som redan har uppstått.

5. Alla fackförbund är inte med. Fack som normalt sett brukar värna sina medlemmars löner mot tryck utifrån säger nej. Det gäller bland annat Seko, Byggnads och Transport. Det innebär att etableringsbidraget bara är tillgängligt i vissa branscher. Sådana branschstöd brukar EU-kommissionen inte gilla.

6. Det gäller bara arbetsplatser med kollektivavtal. Många småföretag hamnar därmed vid sidan om. Är det bästa sättet att hjälpa nyanlända och långtidsarbetslösa?

7. Bemanningsföretagen är uteslutna. Detta avslöjar vad som är viktigast för fackförbunden – att bekämpa dessa företag snarare än att nyanlända kommer i jobb. Ingen bransch är så bra på att ge chanser till personer som har bristande cv. Hela affärsidén är att gå i god för de anställda och kundföretagen vågar därmed ta in personer som de aldrig skulle våga anställda själva. Ironiskt nog vill parterna använda en närliggande bransch, omställningsföretagen, för att sköta administrationen runt etableringsanställningarna. Detta för att Arbetsförmedlingen är för långsam.

Uppgörelsen om etableringsanställningar är både otillräcklig och felaktigt utformad. Parterna har helt enkelt inte lyckats.

Detta är en text från Dagens Industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.