ANNONS:
Till Di.se

Tobias Wikström: Det behövs inga skärpta budgetregler

  • Finansminister Magdalena Andersson med 2017 års vårbudget. Foto: Fredrik Sandberg/TT, Fredrik Sandberg

LEDARE. Låt regeringen falla med budgeten – det föreslog nationalekonomen John Hassler i Di i tisdags. Idén går ut på att om regeringens budget faller i riksdagen så ska regeringen också avgå. Syftet är att höja insatserna för oppositionen att sabotera delar av regeringens budget.

Men det som har skapat irritation mellan Socialdemokraterna och allianspartierna är inte risken att en hel budget ska fällas än en gång, utan de nålstick som bägge sidor har delat ut i samband med budgetprocessen. Den mest omtalade är ”brytpunktsstriden” hösten 2013, då de rödgröna partierna och SD agerade för att stoppa alliansregeringens förslag om höjd brytpunkt för statlig skatt.

Förra året vidtog allianspartierna en annan åtgärd för att stoppa skattehöjningar som de ansåg skadliga. I ett särskilt yttrande till vårbudgeten fanns ett hot om misstroendeförklaring ifall dessa förslag skulle bli verklighet.

Det är naturligtvis irriterande för en regering att inte kunna genomföra hela sin ekonomiska politik. Men det är vanskligt att täppa till alla möjligheter för oppositionen att markera och ändra på vissa punkter i budgeten.

Det budgetregelverk som finns i riksdagsordningen (ett mellanting mellan vanlig lag och grundlag) är ett tillräckligt skydd mot det som allvarligt kan äventyra förtroendet för svensk finanspolitik. Budgeten måste antas i ett enda riksdagsbeslut. Ett sådant rambeslut fattas strax efter att regeringen har lämnat över sin budgetproposition. Därefter kan de olika utskotten göra småändringar, om det finns en majoritet för dem. Det är också möjligt för oppositionen, om den lyckas samla en majoritet, att dra ned på en utgiftspost. Men det är inte möjligt att försvaga budgeten.

Det är alltså förbjudet för ett utskott att överskrida rambeslutet. Detta gör att det inte kan bli någon överbudspolitik i riksdagsutskotten, som var fallet under den röriga regeringstiden 1991–1994. Denna hårda regel, tillsammans med de mjukare reglerna om utgiftstak och överskottsmål är tillräcklig för att skapa förtroende för svensk finanspolitik.

Budgetregelverket bör inte ha till syfte att ge en minoritetsregering fri lejd för all politik. Den som sitter vid makten utan tillräckligt stöd i riksdagen måste jobba betydligt hårdare än en majoritetsregering för att förankra sin politik.

Det är en skyldighet gentemot väljarna.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies