ANNONS:
Till Di.se

Tobias Wikström: Därför bör vi sluta tala om skattereform

  • AGERA. Om Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson tar över makten i höst bör de genomföra skattesänkningar, och inte nödvändigtvis sträva efter att komma överens över blockgränsen. Foto: JOEY ABRAIT

LEDARE. Sverige behöver en ny skattepolitik, men däremot inte någon skattereform. Det bör sägas efter Almedalsveckan där en rad seminarier har mynnat ut just i kravet på en skattereform.

När man säger ”skattereform” gör man det för att det låter som att man verkligen vill åstadkomma något. Men resultatet blir ofta tankemässiga blockeringar.

Två skattereformer har gjorts de senaste decennierna. Den ena skedde 1981 (”Den underbara natten”) och den andra 1990–1991 (”Århundradets skattereform”). Den förstnämnda var nödvändig, men otillräcklig. Den sistnämnda var genomarbetad och fick stor betydelse.

Dessa två hade en sak gemensamt. De gjordes mellan Socialdemokraterna och ett eller flera borgerliga partier.

Förmodligen är detta anledningen till att så många associerar en skattereform till något som måste beslutas över blockgränsen. För att åstadkomma stabilitet, brukar det heta.

Men det kan inte vara ett självändamål att vänster och höger ska vara överens om skattepolitiken. Här finns en stor skillnad mot pensionsuppgörelsen där Socialdemokraterna och allianspartierna är överens om att pensionerna är en fråga som kräver en sådan långsiktighet att de måste avpolitiseras.

När det gäller en skattereform är däremot risken uppenbar att den blir halvhjärtad om den måste vara blocköverskridande. Den viktigaste skatteförändringen de senaste åren – jobbskatteavdraget – hade knappast genomförts om Socialdemokraterna skulle ha tillfrågats först, även om S har låtit jobbskatteavdraget vara kvar.

Och Socialdemokraterna frågade inte de borgerliga partierna när värnskatten infördes (och tyvärr lät alliansregeringen den vara kvar).

Det finns något högtravande över talet om skattereform. Det talas ofta om alla hundratals avsteg som har gjorts sedan den senaste skattereformen och att detta är ett problem. Men det har gått mer än 25 år, konstigt vore väl om inte ändringar skulle ha gjorts. Alla har inte varit till det bättre, men de flesta ändringar har varit nödvändiga korrigeringar.

Och varför skulle en skattereform som uppfanns innan Sverige var en del av EU och då ingen talade om globalisering vara det bästa i dagens verklighet?

Skattereformen präglades av tanken om likformighet, att det inte ska finnas så många undantag och skattebasen ska breddas. Men skattesatserna hamnade ändå på en hög nivå – 30 procent för kapital och 50 procent i högsta marginalskatt på inkomster. Därför blev det snart nödvändigt att införa ”ventiler” på olika håll i systemet, som expertskatt, rutavdrag och lägre skatt för vissa typer av kapitalinkomster. Ett skattesystem helt utan undantag måste ha låga skattesatser.

Den gångna mandatperioden har präglats av ett antal skattehöjningar, men några av dem har dragits tillbaka efter hot om misstroendeförklaring. I huvudsak är intrycket ändå att Socialdemokraterna har varit väl så intresserade av höjda skatter som Vänsterpartiet är. Den nuvarande socialdemokratin är inte rätt kraft att göra upp med om sänkta skatter.

Om det blir en annan regering efter valet bör den försöka driva igenom sänkta skatter utan att tänka på att det måste ingå i en skattereform. Det är angeläget med bättre ägarskatter, alltså 3:12-regler och personaloptioner, lägre kapitalskatter för att göra Sverige mer konkurrenskraftigt samt påtagligt sänkta marginalskatter.

I en del fall, exempelvis när det gäller skatter på boende, kan det vara nödvändigt med mer impopulära förslag, som nedtrappade ränteavdrag eller höjd fastighetsavgift. I sådana fall finns det en poäng med att göra flera förändringar samtidigt, så att människor ser att skatteförändringarna tar ut varandra. En poäng med att flera partier är med om en skatteomläggning är också att de kan dela på ansvaret inför väljarna.

Men vill man ha sänkta skatter är det bättre att skrida till verket på egen hand, snarare än att förhandla med politiska krafter som vill raka motsatsen.


Fotnot: I en tidigare version av artikeln angavs att Socialdemokraterna satt vid makten vid tillfället för "Den underbara natten". Det var inte korrekt. Snarare var det den skatteuppgörelsen som spräckte den dåvarande borgerliga regeringen.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies