Annons

Tänk om han lyckas?

Fråga valfri nivå i den svenska statsapparaten om hur det går till i Bryssel och de säger samma sak: vi inväntar britternas beslut och tar sedan rygg på dem.

I stort och smått har Storbritannien varit Sveriges viktigaste allierade i EU-förhandlingar. Britter, skandinaver och holländare har samma syn på frihandel, fritt företagande, marknadsekonomi och de har hjälpt tyskarna att balansera Frankrike.

Storbritannien har varit en skyddsmakt för svenska intressen.

Men samsynen går djupare. Brexitörernas invändningar mot europeisk federalism och överstat har ekon långt in i svenska partier. Motståndet till svällande EU-budgetar och transfereringar till slösaktiga medlemsländer har vi gemensamt. Och i den mån nationell identitet har spelat roll i Brexit-processen ligger den brittiska nära den svenska. Båda länderna är urgamla nationalstater, har kristna kors i flaggan och behåller svartsjukt sina mynt och kungahus.

De är på sin kant gentemot kontinenten och har ett slags ödesgemenskap. Om Storbritannien hade stått utanför EU är det inte säkert att Sverige hade gått med på 1990-talet.

Den svenska allmänhetens stöd för att vara med i den inre marknaden är kompakt. Risken för en Swexit är låg. Den inrikespolitiska brittiska villervallan förskräcker. Inte ens SD och V orkar utmana. Mp har klokt nog gett upp för länge sedan, liksom nej-sidan i S. Men vi tillhör inte EU:s kärna och vi står utanför eurozonen och det kommer att ha stor betydelse för Sveriges fortsatta orientering i ett EU utan Storbritannien. Rimligen fortsätter den svenska vanan att ta rygg på britterna. 

Storbritannien har varit en betydande europeisk makt i 800 år och fortsätter spela en huvudroll även utanför EU. Storbritannien har också en tydlig europapolitik, nämligen att förhindra framväxandet av en europeisk superstat. Den linjen har London drivit sedan EG:s födelse, både som icke-medlem och som medlem.

Om premiärminister Boris Johnson till slut lyckas med sitt utträde blir han en kraftfull europeisk ledare. Han misstolkas ofta som en skamlös populist. Men han har en intressant idé om Londons roll i världen, tydligt uttalad i lördagens tal i parlamentet. Med den athenska statsmannen Perikles som föredöme drömmer han om den demokratiska, liberalpatriotiska statsstaten som står fri med stark flotta. Han är en radikal miljöpolitiker, inser stadslandskapets gröna potential, väljer cykel före bil, vill rensa stränderna från plast och lyckas som få nuvarande politiska ledare förena allt detta med en paradoxal folklighet. Hans syn på sitt Europa kommer att spela en roll.

Därtill har han en annan kraftfull europeisk ledare på sin sida i synen på Europas utveckling. De är varandras motsatser och motståndare, den ena demokrat, den andra despot, men Johnson och Putin gör samma geopolitiska analys. Putins strategiska mål är att försvaga EU eftersom ett splittrat Europa ger Ryssland större frihet. Moskva vill tillbaka till maktspelet med Berlin, Paris och London och EU är ett hinder för att nå dit. Till skillnad från brittisk mjuk maktutövning använder Ryssland sin hårda och den har hittills tjänat ryska intressen väl. Om USA fortsätter sin katastrofala Mellanösternpolitik och på allvar undandrar sig ansvar för vår region måste européerna hitta en egen fred med Ryssland och den kommer att gå via de tre stora huvudstäderna, inte genom Bryssel.

En tredje faktor är att USA:s ledning nu för första gången någonsin inte stöder det europeiska enhetsprojektet. Det kan hända att den amerikanska europapolitiken endast är ett utslag av Trumps i övrigt omdömeslösa utrikespolitik, men även George W Bush och delvis Obama arbetade hellre med de europeiska huvudstäderna än med EU. USA har ännu inte förstått hur man ringer Europa.

Sverige har än så länge varit mer än mottaglig för omvärldens omsvängning. Stödet för att gå med i EU:s viktigaste projekt, eurozonen, är nere på historiskt låga nivåer. De två stora partierna tar överhuvud taget inte upp ämnet. De har heller inga andra fördjupningsidéer eller aptit på att visa finanspolitisk solidaritet med Medelhavsländerna. S-regeringen avvisar bestämt Nato-medlemskap med hänsyn till Finland och indirekt till ryska intressen.

Den geopolitiska vilsenhet man känner varje dag inför alla osannolika händelser speglar inte bara en upplöst världsordning utan också frånvaron av en ny och bättre idé.

Så anta att Boris Johnson lyckas, inte bara med att lämna EU utan med att vinna val och stöd för sin politik. Vem kommer att dra blickarna åt sig? Vems vision för Europa kommer att höras? Kommer skandinaverna att lystra när han rullar ut sin plan för de fria staterna i norra Europa, tekniskt avancerade, miljömedvetna, rika, befriade från eurokraterna och med lovsånger till den brittiska flottan i studentkårernas festblad? Tänk om han dessutom om några år när Natos förfall är uppenbart kan erbjuda ett fördjupat, tidsenligt, smart och högteknologiskt försvarssamarbete med en ny amerikansk administration i ryggen.

Risken är betydande för att Sverige glider ut i något som liknar en norsk position. Om den svenska regeringen vill annorlunda gäller det att arbeta för det.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?