ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

Tala klarspråk om rån mot barn och unga

  • RÅNVÅG. Sverige har svårt att klara den sociala kris som rån mot unga är ett tecken på när migrationen är så stor. Foto: Hasse Holmberg / TT

Rånen mot barn och unga har åter hamnat i fokus efter Katarina Gunnarssons viktiga reportage i Sveriges Radio Studio Ett. Den kraftiga ökningen på mer än 100 procent sedan 2016 är känd sedan tidigare. Det nya som formuleras nu är en större kunskap hos polis och sociala myndigheter om den extrema förnedring och upprepade dödshot som drabbar rånoffren.

Berättelserna är samstämmiga. Experter talar om en hittills aldrig upplevd råhet hos rånarna. Rånet handlar inte bara om ekonomisk vinning utan mer om att förnedra offret. Det finns klara inslag av rasistiska hatbrott mot ”svenskar”. Rånen får mycket stora konsekvenser eftersom offren blir så traumatiserade. Föräldrar vittnar om utebliven skolgång, rädsla för att röra sig utomhus, långvarig sömnlöshet och psykiska problem.

När politiker och polis får frågan om vad ökningen och råheten beror på har de ingen aning. De står som frågetecken. Ungdomsrånen är som en ändrad lågtrycksbana från Nordatlanten. Plötsligt händer det. Ingen kan göra något.

Förhållningssättet känns igen från debatten om skjutningarna och sprängningarna. Plötsligt har Sverige det värsta vapenvåldet bland unga i hela västvärlden och användningen av sprängmedel är unikt i EU. Varför? Ingen vet.

Bland dem som lever i den mindre aningslösa och mer konkreta delen av samhället är skälet uppenbart. Inget annat land i EU har under så lång tid haft en så stor migration per capita från svårt härjade länder i Mellanöstern och Afrika som Sverige. Befolkningsökningen är historiskt unikt stor.

Men Sverige och svenskt samhällsliv är ingen abstraktion eller idé som snabbt kan expandera. Just det svenska samhället med sitt mycket stora sociala åtagande är ovanligt organiskt till sin karaktär. Klassrum ska ha arbetsro. Lärare ska ha tid. Socialsekreterare ska kunna göra sina jobb. Polis ska vara på plats. Vårdcentraler, tandläkarmottagningar och akutsjukhus ska ha personal. Och familjer ska fungera, med två förvärvsarbetande föräldrar, sammanboende eller ej, som tar gemensamt ansvar för barnens uppfostran, hälsa och skolgång. Om det finns någon modell som svenskt samhället vilar på så är det den arbetande familjen.

Om regeringen för en migrationspolitik som år efter år tillför ett mycket stort antal personer med låg utbildning som av olika skäl behöver hjälp blir det stora brister. Om nyanlända inte får jobb, incitamenten för att lära sig svenska är låga och bostadsbristen är svår skjuter antalet dysfunktionella familjer i höjden. Om svensk skola år ut och år in massproducerar havererade skolgångar är risken mycket stor att rekryteringen in i kriminalitet ökar.

Rikspolitiker pekar ofta på att skola och sociala myndigheter måste ta krafttag för att stävja ungdomsbrottsligheten. Men hur? Skolor i utsatta områden får mer än dubbla skolpengen jämfört med andra för att om möjligt klara sitt uppdrag. Lärarbristen i landet är akut och förvärras. Sverige behöver bygga 1000 nya skolor. I Malmö kommun görs varje år 6000 orosanmälningar till socialkontoren. Var femte niondeklassare i kommunen lever under hedersförtryck. Över 6000 personer under 15 år anmäldes under 2019 för våldsbrott mot andra unga.

Förra året beviljades 120 000 uppehållstillstånd i Sverige. Hälften var anhöriginvandring, resten fördelar sig lika på arbets- och asylinvandring. Många av de 120 000 personerna kommer att få arbete, bostad, glada barn i skolan och en värdefull vardag i Sverige. Men antalet är stort, många kommer att falla hårt och det sociala åtagandet är på allvar.

Alla ansvariga vet hur orsakssambanden ser ut. När socialdemokrater som Stefan Löfven och Ardalan Shekarabi får tänka högt och fritt säger de att invandringen måste minska för att klara ”integrationsskulden”. Men de migrationspolitiska samtalen förs som om det handlar om ett annat land. Regeringen och samarbetspartierna arbetar för att reglerna ska bli mer generösa.

Det behövs många olika förändringar, inte minst rättsliga och polisiära, för att knäcka den nya ungdomsbrottsligheten. Men politikerna måste också visa att de förstår att Sverige under lång tid behöver ha lägre migrationsvolymer.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer